Skriftrullar, papyrus och pergament

Människorna i Bibelns värld skrev på många slags ytor: i Mesopotamien på lertavlor som man tryckte in tecken i med ett stift, på trätavlor täckta med vax, som den Sakarias bad om (Lukas 1:63), och på lerskärvor, det billigaste av allt – brev på skärvor har hittats i Lakis och Samaria. För längre texter fanns papyrus, som i Egypten sedan början av tredje årtusendet f.Kr. tillverkades av strimlor av märgen i ett vassrör, lagda korsvis och pressade till ark. Grekerna kallade märgen byblos, som gav biblion, ”bok”, och ordet ”Bibel”; ”papper” kommer av ”papyrus”.

Papyrus håller sig bara på mycket torra platser, som i Egyptens sand och i grottorna vid Döda havet. Judiska skrivare skrev av den hebreiska Bibelns böcker på läder. Pergament – hud som håren skrapats av och som gnidits slät – kom i bruk från omkring tredje århundradet f.Kr.; den finaste sorten, veläng, gjordes av kalv-, lamm- eller killingskinn. Arken syddes ihop till en rulle, ofta omkring 9 meter lång, som lästes spalt för spalt. Pennan var ett tillskuret vassrör, bläcket mest sot blandat med gummi, och med en kniv skar man till både pennor och rullar.