Sjustjärnorna, Orion och Björnen

Tre stjärngrupper nämns i Gamla testamentet, alltid tillsammans (Job 9:9; Amos 5:8). Kimah betyder ”klunga” eller ”hög” och brukar tolkas som Plejaderna, Sjustjärnorna: den lilla ljusa stjärnhopen i Oxen, där man med blotta ögat ser sex eller sju stjärnor. Kesil, samma ord som ”dåre”, har lästs som Orion ända sedan Septuaginta; varför himlens jättelike jägare bar det namnet vet man inte. Pluralformen, kesilim, översätts med ”stjärnbilder” i Jesaja 13:10. Job talar om ”Sjustjärnornas knippe” och ”Orions band” (Job 38:31).

Det tredje namnet, ash eller ayish, är det osäkraste. Den engelska King James-bibeln kallar det, efter äldre översättningar, Arcturus; de flesta moderna översättningar läser ”Björnen” – Stora björnen på norra himlen, vars ljusaste stjärnor bildar Karlavagnen – och den engelska BSB har ”Björninnan och hennes ungar”, liksom 1917 års bibel: ”Björninnan med hennes ungar” (Job 38:32). Enligt en annan uppfattning är det Hyaderna, stjärnhopen bredvid Plejaderna. Bönder i många forntida länder tidsbestämde sitt arbete efter sådana stjärnor: den grekiske skalden Hesiodos sade omkring 700 f.Kr. att man skulle skörda när Plejaderna steg upp före gryningen och plöja när de gick ned.