Mazzaroth

Bland frågorna till Job finns ett ord som inte förekommer någon annanstans i Bibeln: ”Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram …?” (Job 38:32). På hebreiska står mazzaroth, och den engelska King James-bibeln behöll helt enkelt ordet: ”Canst thou bring forth Mazzaroth in his season?” Ingen vet säkert vad det betydde. Enligt en uppfattning avses stjärnbilderna i allmänhet, som de flesta moderna översättningar återger det; enligt en annan zodiakens tolv tecken; andra tar det för en enda stjärngrupp – Björnen, Hyaderna eller Norra kronan.

Ordet förknippas ofta med mazzalot, de ”stjärnbilder” åt vilka man tände offereld nära Jerusalem tills kung Josia avsatte deras präster (2 Konungaboken 23:5). I senare hebreiska kom mazzal att betyda ett stjärntecken och även lycka – därav lyckönskningen mazal tov. Själva zodiaken, tolv stjärntecken längs solens årliga bana, utarbetades av babyloniska astronomer, i sin fullständiga form omkring 400-talet f.Kr. Jesaja hånar Babels stjärntydare, ”som avmäta himmelen och spana i stjärnorna och var nymånad kungöra, varifrån ditt öde skall komma över dig” (Jesaja 47:13). Århundraden senare hade synagogor som Hammat Tiberias (300-talet e.Kr.) och Beth Alpha (500-talet) zodiakhjul i sina golvmosaiker.