Skriften på väggen

Daniel 5 berättar om ett stort gästabud som kung Belsassar av Babylon höll för tusen av sina stormän. Babyloniska inskrifter visar att Belsassar styrde huvudstaden som kronprins för sin far Nabonidus, som under flera år vistades borta från staden; Daniel kallar Nebukadnessar hans far, och på hebreiska kan ”far” också betyda förfader eller företrädare. Gästerna drack ur de kärl av guld och silver som tagits från templet i Jerusalem och prisade sina gudar. Då visade sig fingrar av en människohand, som ”mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade väggen” (Daniel 5:5). Ingen av Babylons vise kunde läsa det. Daniel läste ”Mene mene tekel u-farsin” – ord som också betecknar vikter – och tydde dem som räknad, vägd och delad. ”Samma natt” blev Belsassar dödad (Daniel 5:30); 539 f.Kr. föll Babylon i persernas händer under Kyros.

I dag betyder ”skriften på väggen” att tecknen på kommande problem eller misslyckande syns tydligt: när försäljningen fortsätter att sjunka är skriften på väggen för en butik. Att ”se skriften på väggen” är att märka att något snart tar slut, innan det gör det.