En barmhärtig samarier

När han fick frågan ”Vilken är då min nästa?” berättade Jesus om en man som begav sig från Jerusalem ned till Jeriko och råkade ut för rövare (Lukas 10:29–30). Vägen går verkligen nedåt: Jeriko ligger omkring 27 kilometer bort och ungefär 1 000 meter lägre, genom ödsliga ökenberg. En präst och en levit gick förbi på andra sidan. En samarier stannade, förband såren, ”göt olja och vin i hans sår” och förde mannen till ett härbärge – troligen en gård omgiven av murar, med vatten och skydd för resande – och lämnade två denarer, två dagars lön. Den hjälten skulle åhörarna inte ha väntat sig. Samarierna bodde mellan Judeen och Galileen, tillbad på berget Gerissim i stället för i Jerusalem och höll sig bara till de fem Moseböckerna, och judar och samarier höll sig åtskilda (Johannes 4:9).

I dag är ”en barmhärtig samarier” vem som helst som hjälper en främling i nöd utan att bli ombedd och utan att vänta sig något tillbaka – till exempel en förbipasserande som stannar vid en bilolycka. Vissa länder har ”barmhärtig samarier-lagar” som skyddar dem som ger första hjälpen i en nödsituation, och sjukhus och hjälporganisationer bär namnet.