Den förlorade sonen

I Lukas 15 berättar Jesus om en yngre son som bad sin far om sin del av förmögenheten. Enligt israelitisk lag fick den äldste sonen dubbel del, så den yngre kunde vänta sig ungefär en tredjedel. I ett främmande land ”levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet”. När hungersnöd kom fick han arbete med att valla svin – för en jude ungefär det lägsta arbete som fanns, eftersom svin var orena djur och inte föddes upp av judar – och längtade efter att få äta av ”de fröskidor som svinen åto”, med största sannolikhet baljorna från johannesbrödträdet, som gavs åt djur och åts av de allra fattigaste. Han gick hem för att be om att få bli daglönare, men hans far skyndade emot honom, gav honom den yppersta klädnaden, en ring och skor och lät slakta den gödda kalven till en fest.

”Förlorad” betyder här bortkommen – fadern säger att sonen ”var förlorad men är återfunnen” (Lukas 15:24); slöseriet beskriver 1917 års bibel med att han ”förfor” sin förmögenhet. I dag är ”en förlorad son” eller dotter någon som lämnar hemmet eller en gemenskap, slösar bort pengar eller möjligheter och senare kommer tillbaka. ”Den förlorade sonens återkomst” sägs om varje välkommen hemkomst – till och med om en spelare som återvänder till sin gamla klubb.