Bibeln › Läsplaner › Läs med kommentar

1. Dag 1

   I begynnelsen

   1 Moseboken 1

   Om boken. Första Moseboken är begynnelsernas bok: världens, mänsklighetens och Abrahams, Isaks och Jakobs släkts. Enligt traditionen skrev Mose den. Den skildrar de äldsta tiderna och patriarkernas tid (ca 2100–1700 f.Kr.) i Mesopotamien, Kanaan och Egypten. Dess avsnitt inleds med den hebreiska rubriken toledoth, ”detta är berättelsen”.

   Det vanliga hebreiska ordet för Gud, elohim, har pluralform men står med verb i singular, och i Gamla testamentet har verbet bara (skapa) alltid Gud som subjekt. ”Öde och tom” återger tohu och bohu, ungefär ”vild och ödslig”. Himlen framställs som ett valv mellan vattnen. Solen och månen, som Israels grannfolk dyrkade, nämns inte ens vid namn. Den hebreiska dagen började vid solnedgången.

2. Dag 2

   Ormen och lustgården

   1 Moseboken 3

   Det hebreiska ordet för ormens list, arum, anspelar på arummim, ”nakna”, i slutet av föregående kapitel: mannen och kvinnan var nakna och sårbara, ormen var listig. Uttrycket som ofta återges ”när dagen begynte svalkas” syftar troligen på kvällsbrisen, även om en del läser det som ljudet av ett oväder som förkunnar Guds närvaro. Namnet Eva (khawah) låter som det hebreiska verbet ”ge liv”. Keruber, bevingade väktare av Guds närvaro, spärrar vägen tillbaka. I Första Moseboken betyder en färd österut ofta att man går bort från Guds närvaro eller välsignelse.

3. Dag 3

   Floden

   1 Moseboken 7

   Berättelsen daterar flodens början exakt, till den sjuttonde dagen i andra månaden, vilket ger den karaktären av en krönika. Vattnet kommer både nedifrån och ovanifrån och upphäver de gränser som sattes i skapelseberättelsen, när vattnen skildes åt och det torra landet syntes. Verbet för det stigande vattnet, ”förökade sig”, är detsamma som används vid skapelsen om levande varelser som uppfyller jorden. De extra ”rena” djuren var till föda och till Noas offer, även om de närmare reglerna om mat kom senare vid Sinai. Fyrtio är ett tal som i Bibeln ofta förknippas med prövning.

4. Dag 4

   Babels torn

   1 Moseboken 11

   Berättelsen utspelar sig i Babylonien, i södra Mesopotamien, där sten var en bristvara, så byggarna använde bränt tegel med jordbeck av naturlig asfalt; Kanaan hade däremot gott om sten. Tornet var troligen en ziggurat, ett tempeltorn i terrasser som babylonierna såg som ett heligt berg där gudarna steg ned till jorden. Namnet Babel låter som det hebreiska ordet för ”förbistra”. Kapitlet följer sedan Sems släktlinje fram till Tera, vars familj lämnade Ur, en av Sumers huvudstäder nära Persiska viken, för Haran, en handelsstad omkring 550 engelska mil åt nordväst som var känd för sin månkult.

5. Dag 5

   Abram drar till Kanaan

   1 Moseboken 12

   Abram nådde Kanaan men bodde där som tillfällig främling och flyttade sitt läger, eftersom kananéerna höll den bördiga jorden. Mores terebint vid Sikem var troligen en kananeisk helig plats: More betyder ”lärare”, och lundar var ofta heliga platser i Kanaan. Abram byggde altaren där och nära Betel. När hungersnöd kom drog han till Egypten, som tack vare Nilen ofta var den sista trakten att drabbas. ”Farao” är en titel, inte ett personnamn. Att han kallade Sarai sin syster kan återspegla en sed där en bror ordnade sin systers giftermål. Episoden har tydliga likheter med Israels senare vistelse i Egypten.

6. Dag 6

   Förbundet med Abram

   1 Moseboken 15

   Den barnlöse Abram fruktade att hans förvaltare, Elieser från Damaskus, skulle ärva hans egendom, som var brukligt när en man saknade son; hebreiskan leker med likheten mellan ljudet i ”Damaskus” och ordet för ”arvinge”. Ceremonin speglar ett forntida sätt att besegla en ed: djur kluvs mitt itu, och den som lovade satte sitt liv i pant för sitt ord (jämför Jeremia 34). Det hebreiska uttrycket är ordagrant att ”skära” ett förbund. De fyrahundra åren av förtryck är tydligen ett avrundat tal. Enligt den hebreiska tideräkningen ägde uttåget rum omkring 1446 f.Kr., men många forskare daterar det till omkring 1270 f.Kr.

7. Dag 7

   Abraham och Isak på Moria

   1 Moseboken 22

   Moria land identifieras i Krönikeböckerna med den höjd där templet i Jerusalem senare stod, och senare israeliter läste denna berättelse i ljuset av sin gudstjänst där. Namnet som Abraham ger platsen, Jahve-jire, betyder ”Herren utser”; berättelserna om patriarkerna fäster ofta sin huvudpoäng i ett namn. Israels lag fördömde senare barnoffer helt och hållet. Kapitlet slutar med nyheter från Abrahams bror Nahor i öster, vars familj omfattar Rebecka, Isaks blivande hustru, och en son som heter Us, möjligen en stamfader till Job.

8. Dag 8

   Jakobs dröm i Betel

   1 Moseboken 28

   Jakob drar norrut till sin mors släkt för att finna en hustru inom släkten, så som Abrahams familj hade gjort tidigare. Isak välsignar honom i El-Shaddais namn, traditionellt ”Gud den Allsmäktige”. Det hebreiska ordet för ”trappan” (traditionellt ”stegen”) förekommer ingen annanstans i Bibeln; det påminde troligen om rampen eller trappan uppför en ziggurat, ett tempeltorn som sågs som en förbindelse mellan himmel och jord. Stenen vid Jakobs huvud var troligen stor och gav skydd snarare än tjänade som huvudkudde. Att hälla olja över något avskilde det för heligt bruk, och Betel (”Guds hus”) blev senare en viktig helig plats i Israel.

9. Dag 9

   Josef säljs till Egypten

   1 Moseboken 37

   Detta kapitel inleder berättelsen om Josef, en sammanhängande skildring som skiljer sig i tonen från de tidigare delarna av Första Moseboken. Josef är sjutton år, den förste sonen till Jakobs älsklingshustru Rakel. Den fina livklädnaden visade att fadern tänkte ge honom den största delen av arvet; byten av kläder markerar ändrad ställning genom hela berättelsen. Drömmar togs på allvar som budskap från Gud, särskilt när de upprepades. Bröderna betade sina hjordar långt hemifrån: Sikem ligger omkring femtio engelska mil norr om Hebron, och Dotan omkring femton engelska mil längre bort. Köpmännen kallas både ismaeliter och midjaniter; ”ismaelit” kan ha varit en allmän beteckning på ökenstammar.

10. Dag 10

    Jakob och Josef begravs

    1 Moseboken 50

    Jakobs kropp balsamerades på egyptiskt vis, och Egypten sörjde honom i sjuttio dagar, bara två dagar mindre än sorgetiden för en farao. Josef behövde Faraos tillstånd för att lämna sin post och begrava sin far i Kanaan, hans första hemresa på trettionio år. Att barn föddes ”i Josefs sköte” beskriver en symbolisk handling: att lägga nyfödda på sina knän förklarade att de hörde till släktlinjen. Josef bad att hans ben en dag skulle föras ut ur Egypten; enligt Josuas bok begravdes de senare i Sikem. Hans död avslutar patriarkernas tid.

11. Dag 11

    Slaveriet i Egypten

    2 Moseboken 1

    Om boken. Andra Moseboken berättar hur israeliterna befriades från slaveriet i Egypten, tog emot förbundet vid berget Sinai och byggde tabernaklet. Enligt traditionen skrev Mose den, men många forskare ifrågasätter detta. Händelserna dateras vanligen antingen till omkring 1446 f.Kr. eller till omkring 1270 f.Kr. Namnet Exodus kommer från grekiskans exodos, ”vägen ut”.

    Från omkring 1650 till 1550 f.Kr. styrdes norra Egypten av semitiska inkräktare som kallas hyksos; sedan de fördrivits kan de nya härskarna ha misstrott alla semiter, också israeliterna. Pitom och Raamses identifieras med platser som byggdes under sen bronsålder. Sten var en bristvara i norr, så de flesta byggnader var av soltorkat tegel blandat med halm. Ursprunget till ordet ”hebré” är oklart.

12. Dag 12

    Den brinnande busken

    2 Moseboken 3

    Mose möter Gud vid berget som här kallas Horeb, på andra ställen oftast Sinai; båda namnen syftar troligen på samma berg. ”Ett land som flyter av mjölk och honung” beskriver ett rikt land med bete för hjordar och blommor för bin. Kanaan, en smal remsa mellan Medelhavet och Arabiska öknen, var en knutpunkt för handeln mellan Egypten och resten av Främre Orienten och var hårt omstritt. Gudsnamnet Jahve är troligen en form av det hebreiska verbet ”vara”. Senare judar uttalade det inte utan läste i stället adonay (”herre”); dess exakta uttal är okänt, och ”Jehova” är en konstlad blandning av de två.

13. Dag 13

    Den första påsken

    2 Moseboken 12

    Påskmånaden Abib, som senare fick det babyloniska namnet Nisan, infaller i mars och april, då många forntida folk firade vårfester. Isop, en liten buske med styva, täta grenar, tjänade som pensel. Det osyrade brödet påminde om ett folk som bröt upp i hast, och måltiden åts i resekläder. Judar firar påsk än i dag. Talet 600 000 män är omstritt: det kan vara bokstavligt eller symboliskt, eller så kan hebreiskans elep (”tusen”) ha betecknat en militär enhet. Den grekiska och den samaritanska texten räknar de 430 åren från Abrahams tid.

14. Dag 14

    Vandringen genom havet

    2 Moseboken 14

    Var Pi-Hahirot, Migdol och Baal-Sefon låg, där Israel slog läger vid havet, vet man inte i dag. Egypten var tidens största militärmakt, och dess lätta stridsvagn var det mest avancerade vapnet: snabb och lättmanövrerad bar den ofta en körsven och en krigare, vilket kan förklara varför texten nämner befälhavare. Det hebreiska ordet för Guds ”härlighet”, kabod, har en bibetydelse av tyngd och betydelse. Uttrycket om egyptiernas vagnshjul förstås olika i de forntida översättningarna; kanske bröts de lätta hjulen i den djupa sanden där vattnet hade varit.

15. Dag 15

    De tio budorden

    2 Moseboken 20

    Förbundet vid Sinai följer mönstret i Främre Orientens forntida fördrag, där en stor kung fastställde villkor för ett underlydande folk: kungens namn, en återblick på tidigare händelser, villkoren, en skriftlig avskrift, vittnen samt välsignelser och förbannelser. Här nämner inledningen Kungen och påminner om räddningen ur Egypten. På andra ställen kallar den hebreiska texten dessa bud för ”de tio orden”. Verbet i budet mot dråp betyder olagligt dödande, inte varje slags dödande. Altaren skulle vara av jord eller ohuggen sten, utan trappsteg, kanske för att skilja Israels gudstjänst från kananeiska riter.

16. Dag 16

    Guldkalven

    2 Moseboken 32

    Avgudabilden kan ha varit en ung tjur, en vanlig symbol för kraft och fruktbarhet, lik bilder som folket hade känt i Egypten; att kalla den ”kalv” kan vara ett hånfullt ord. Aron utlyste en högtid för Herren och blandade på så vis ihop avgudabilden med Israels Gud. Det hebreiska ordet för folkets ”lek” kan ha sexuella övertoner, och fruktbarhetskulter innefattade ofta sådana riter. Att mala guldet till stoft och låta folket dricka det gjorde avgudabilden oren. Att tavlorna slogs sönder kan ha visat att förbundet var brutet. Leviterna ställde sig på Moses sida.

17. Dag 17

    Försoningsdagen

    3 Moseboken 16

    Om boken. Tredje Moseboken är en bok med föreskrifter för Israels gudstjänst: offer, prästerskapet ur Levi stam, heliga dagar och rituell renhet. Enligt traditionen kommer den från Mose. Den utspelar sig vid foten av berget Sinai, sedan tabernaklet hade byggts och innan ökenvandringen började, antingen omkring 1446 f.Kr. eller omkring 1270 f.Kr.

    Försoningsdagen, den tionde dagen i sjunde månaden, var Israels högtidligaste dag och den enda föreskrivna fastedagen; den firas i dag som Jom kippur. Endast översteprästen, klädd i enkelt linne, gick in i helgedomens innersta rum, som framställdes som en kungs tronsal. Vad Asasel betyder är osäkert: kanske ”bocken som går bort”, en ökendemon, ”fullständigt avlägsnande” eller en klippbrant.

18. Dag 18

    Tolv spejare i Kanaan

    4 Moseboken 13

    Om boken. Fjärde Moseboken berättar om Israels färd från berget Sinai genom öknen till Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Kanaan, medan en generation dog ut och nästa växte upp. Dess latinska namn, Numeri (”tal”), kommer från två folkräkningslistor. Enligt traditionen kommer den från Mose, med senare skrivare och redaktörer. Händelserna dateras till ca 1445–1406 f.Kr. eller 1269–1230 f.Kr.

    Spejarna tillryggalade omkring 275 engelska mil, från öknen Sin i söder till Lebo-Hamat i Syrien. De passerade Hebron, där Abrahams familj hade bott; Soan, senare kallat Tanis, var en berömd stad i Egyptens delta. De första mogna druvorna kommer i slutet av juli eller i augusti. Kades identifieras ofta med källan Ain el-Qudeirat, även om en del forskare placerar det på annat håll.

19. Dag 19

    Shema

    5 Moseboken 6

    Om boken. Femte Moseboken är Moses avskedstal på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, fyrtio år efter uttåget. Den upprepar och utvidgar förbundet från Sinai för ett folk som snart ska slå sig ner i Kanaan, i en form som liknar Främre Orientens forntida fördrag, särskilt de hettitiska. Enligt traditionen är Mose författaren; händelserna utspelar sig omkring 1406 eller 1230 f.Kr.

    Detta kapitel innehåller Shema, uppkallat efter sitt första hebreiska ord, shema (”hör”), den centrala bekännelsen i Israels tro, som fortfarande läses inom judendomen. Senare judisk praxis tillämpade budet att binda Guds ord på handen och pannan bokstavligt med tefillin (böneremsor), små askar med avsnitt ur Toran, och budet om dörrposterna med mezuza, en liten kapsel som fästs vid dörrkarmen.

20. Dag 20

    Jerikos fall

    Josua 6

    Om boken. Josuas bok berättar hur Israel, under ledning av Moses efterträdare Josua, gick över Jordan, intog Kanaans bergsbygd och fördelade landet mellan de tolv stammarna. Författaren är okänd. Händelserna dateras antingen till ca 1406–1376 f.Kr. eller till ca 1230–1200 f.Kr., då Kanaan var ett lapptäcke av små stadsstater med var sin kung.

    Jeriko, nära Jordan, vaktade två viktiga vägar upp till den centrala bergsbygden och måste därför intas först. Vädurshornet (hebreiska shofar) kunde blåsa flera toner för att ge signal till strid eller gudstjänst, och krigarna ropade för att stärka modet och skrämma fienden. Staden var helt och hållet vigd åt Gud, så dess metaller gick till helgedomens skattkammare.

21. Dag 21

    Gideons kallelse

    Domarboken 6

    Om boken. Domarboken skildrar tiden mellan Josua och de första kungarna, då Israels stammar saknade central styrelse och gång på gång förtrycktes av grannfolken. Lokala hjältar, kallade domare, ledde dem i kristider. Författaren är okänd. Perioden dateras antingen till ca 1376–1050 f.Kr. eller till ca 1200–1050 f.Kr.

    Midjaniterna, som man en gång trodde var rena nomader, vet man nu byggde städer och behärskade delar av Arabien och södra Östjordanlandet. Deras säsongsvisa plundringståg kan höra till de första uppgifterna om kameler i en stor militär styrka. Baal var kananéernas storm- och fruktbarhetsgud, och Asera framställdes ofta genom ett heligt träd eller en påle; Gideons far skötte den lokala Baalshelgedomen.

22. Dag 22

    Rut stannar hos Noomi

    Rut 1

    Om boken. Rut är en kort berättelse från domartiden, omkring 1100 f.Kr., om en moabitisk änka som förblir trogen sin israelitiska svärmor och blir kung Davids farmors mor. Författaren är okänd. Till skillnad från de våldsamma händelserna i Domarboken visar den vanligt familje- och lantliv i Bet-Lehem.

    Hungersnöd i Israels bergsbygd berodde oftast på torka, och Moab, sydost om Juda, fick ibland regn när Juda inte fick det. Varje folk ansågs ha sin egen landsgud, så att återvända till Moab innebar att återvända till dess gudar. Noomi kallar Gud shadday (”den Allsmäktige”), ett ord som antyder styrka och omsorg. Kornskörden började mellan slutet av mars och mitten av april.

23. Dag 23

    Herren kallar Samuel

    1 Samuelsboken 3

    Om boken. Första Samuelsboken berättar hur Israel övergick från ett löst förbund av stammar under domare till ett kungarike, genom berättelserna om Samuel, Saul och den unge David. Författaren är okänd. Den skildrar händelser omkring 1050–1011 f.Kr. I den hebreiska Bibeln var Första och Andra Samuelsboken ursprungligen en enda bok.

    Samuel tjänade som pojke vid helgedomen i Silo, där förbundsarken förvarades. Prästerna skulle hålla helgedomens lampa brinnande genom natten. Att ett namn ropas två gånger markerar ett högtidligt ögonblick, så som med Abraham och Mose. Till slut är Samuel känd som profet ”från Dan ända till Beer-Seba”, det traditionella uttrycket för hela landet från norr till söder.

24. Dag 24

    David och Goljat

    1 Samuelsboken 17

    Härarna stod mot varandra på var sin sida om Terebintdalen (Ela), en bördig dal omkring femton engelska mil sydväst om Bet-Lehem, på vägen mot filistéernas land. I forntida krigföring lät de båda sidorna ibland utvalda kämpar avgöra ett slag för att begränsa förlusterna. Goljat kom från Gat, en av filistéernas fem städer. En slunga var en läderficka i två snören; när den svängdes runt och släpptes, kastade den en sten med dödlig kraft, och även soldater använde den. Goljat förbannade David vid sina gudar; filistéernas främste gud var Dagon. Jerusalem var ännu inte en israelitisk stad.

25. Dag 25

    David intar Jerusalem

    2 Samuelsboken 5

    Om boken. Andra Samuelsboken berättar om Davids regering efter Sauls död: inbördeskrig, stammarnas enande, krig med grannfolk och svårigheter i hans egen familj. Författaren är okänd. Den omfattar ca 1011–971 f.Kr. I den hebreiska Bibeln utgjorde den en enda bok tillsammans med Första Samuelsboken.

    Jerusalem, som jebuséerna höll, var då en liten befäst stad på kanske nio till tolv acres. Det låg på gränsen mellan Juda och nordstammarna och blev därför en neutral, central huvudstad med naturligt skydd och egen vattenförsörjning. Hur David intog staden är omstritt: ett sällsynt ord som ofta översätts ”vattenledning” kan betyda ett schakt, eller vara bildligt menat. Refaimsdalen ligger mellan Bet-Lehem och Jerusalem.

26. Dag 26

    Guds löfte till David

    2 Samuelsboken 7

    David, som nu bodde i ett palats av sten panelat med cederträ, ville bygga ett permanent tempel åt arken, som fortfarande förvarades i ett tält. Fram till dess hade gudstjänstplatsen varit tabernaklet, en flyttbar tälthelgedom. Kapitlet leker med ordet ”hus”: David ville bygga Gud ett hus (ett tempel), men Gud lovar David ett hus (en kungaätt). Kungar i Främre Orienten kallades ofta herdar, vilket passar David, som en gång varit herde. Profeten Natan framträder här för första gången av tre i berättelsen om David. Davids son Salomo skulle senare bygga templet.

27. Dag 27

    Salomo inviger templet

    1 Konungaboken 8

    Om boken. Första Konungaboken följer Salomos regering, delningen av hans rike i Israel i norr och Juda i söder efter hans död 931 f.Kr., och de senare kungarna fram till Ahab. Författaren är okänd. Den omfattar ca 973–853 f.Kr., då de gamla stormakterna Egypten, Assyrien och hettiterna var svaga.

    Salomo väntade tydligen nästan ett år efter att templet blivit färdigt, så att invigningen skulle infalla vid lövhyddohögtiden, höstens skördefest. Prästerna bar in arken, som dittills förvarats i ett tält, med dess stänger, så som lagen föreskrev. Salomo bad med händerna lyfta mot himlen. Folkmassan kom från Lebo-Hamat i norr till Egyptens bäck (Wadi al-Arish) i söder.

28. Dag 28

    Riket delas

    1 Konungaboken 12

    Efter Salomos död drog hans son Rehabeam, som regerade 931–913 f.Kr., till Sikem, ett gammalt politiskt och religiöst centrum för nordstammarna, för att bli godtagen som kung. Norr krävde lättnad från Salomos tvångsarbete och tunga skatter. ”Skorpiongissel” betyder troligen en piska med hullingar eller spikar. Rehabeam sände Adoram, uppsyningsmannen över tvångsarbetet, och han stenades. Den nye kungen i norr, Jerobeam, ställde upp guldkalvar i Betel, i rikets södra del, och i Dan längst i norr, båda platser med långa religiösa traditioner; vid utgrävningar i Dan har man funnit en helgedomsplattform, en ”offerhöjd”.

29. Dag 29

    Elia på berget Karmel

    1 Konungaboken 18

    Under torkan letade Ahab efter gräs för att hålla sina hästar vid liv, och hästar betydde mycket: en inskrift av den assyriske kungen Salmaneser III säger att Ahab förde omkring 2 000 stridsvagnar till slaget vid Karkar 853 f.Kr. Berget Karmel, en bergsrygg som når ut till Medelhavskusten, var känt för kananeisk kult, och Baal var kananéernas stormgud, den som ansågs ge regn. Det hebreiska ordet för folkets ”haltande” betyder att linka, kanske också med en anspelning på Baalsprofeternas dans. Elias gliringar hånar gudar som föreställdes ha mänskliga behov. Jisreel låg omkring sjutton engelska mil från Karmel.

30. Dag 30

    Naaman blir botad

    2 Konungaboken 5

    Om boken. Andra Konungaboken fortsätter berättelsen om de två rikena, Israel i norr och Juda i söder, från omkring 853 f.Kr. till Samarias fall 722 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Författaren är okänd. De första kapitlen kretsar kring profeten Elisa.

    Naaman ledde Arams här, Israels granne och ofta fiende. Hans ”spetälska” var troligen inte den sjukdom som i dag kallas lepra, utan en annan svår hudsjukdom, eftersom han rörde sig fritt i samhället. Man förknippade en gud med jorden i hans land, och därför ber Naaman om israelitisk jord. Rimmon var araméernas stormgud Ramman (”dundraren”); den hebreiska stavningen betyder ”granatäpple”, kanske en hånfull ordlek.

31. Dag 31

    Samarias fall

    2 Konungaboken 17

    Hosea, Israels siste kung, började regera omkring 732 f.Kr. som Assyriens vasall. När Salmaneser V besteg den assyriska tronen 726 f.Kr. slutade Hosea betala tribut och bad Egypten om hjälp. Den egyptiske kungen som kallas So är svår att identifiera; forskare föreslår Osorkon IV, Piankhy eller staden Sais. Samaria föll 722 f.Kr., men Sargon II, nästa kung, gjorde också anspråk på erövringen. Assyrien förde bort israeliter till Hala, Gosan och floden Habor, där assyriska dokument nämner israelitiska namn, och lät andra folk bosätta sig i den nya provinsen Samarien. Nykomlingarna lade dyrkan av Israels Gud till sina egna gudar, som Nergal.

32. Dag 32

    Jerusalem faller för Babel

    2 Konungaboken 25

    Babylonierna byggde belägringsvallar mot Jerusalem och bröt igenom dess mur. Kung Sidkia flydde om natten mot Jordandalen men tillfångatogs och fördes till Ribla, Nebukadnessars fälthögkvarter, där han bländades, ett vanligt straff för upproriska härskare. Nebusaradan, en ämbetsman som också nämns i en babylonisk inskrift, brände de viktigaste byggnaderna, rev murarna och förde templets koppar till Babel. Bara de fattigaste blev kvar för att bruka jorden. Gedalja, av en släkt av kungliga ämbetsmän, blev ståthållare i Mispa; ett sigillavtryck från Lakis bekräftar hans höga ämbete. Efter mordet på honom flydde många till Egypten. Babyloniska dokument förtecknar de matransoner som gavs åt den landsflyktige kung Jojakin.

33. Dag 33

    Kores påbud

    Esra 1

    Om boken. Esra berättar hur judiska landsflyktiga under persiskt styre återvände från Babel till Jerusalem, byggde upp templet igen och kämpade för att bevara sin identitet bland grannar med en blandad religion. Enligt traditionen skrevs boken av den skriftlärde Esra. Den omfattar ca 538–457 f.Kr., från den första återkomsten till Esras egen ankomst till Jerusalem.

    Kores II av Persien intog Babel 539 f.Kr. Till skillnad från assyrierna och babylonierna, som skingrade erövrade folk, lät perserna de landsflyktiga återvända hem och väntade sig lojalitet och skatter i gengäld. Kores gjorde ett liknande uttalande till babylonierna om deras gud Marduk. Många judar stannade kvar i Babel och hjälpte dem som reste. Sesbassar, den ståthållare som perserna utsett, förde tillbaka de tempelkärl som Nebukadnessar hade tagit.

34. Dag 34

    Nehemjas nattliga besiktning

    Nehemja 2

    Om boken. Nehemja berättar hur den persiske kungens munskänk kom till Jerusalem för att bygga upp dess murar trots motstånd från omgivningen, och hur han också tog itu med ekonomiska och religiösa problem. Enligt traditionen skrevs boken av Esra. Den omfattar ca 445 till efter 432 f.Kr., från Artasastas (Artaxerxes I) tjugonde till trettioandra regeringsår.

    En kunglig tjänare fick aldrig se sorgsen ut inför kungen, och Artasasta hade tidigare stoppat återuppbyggnaden av Jerusalem, så Nehemja var rädd. Kungen kan ha sett planen som ett sätt att säkra en orolig provins. Sanballat, den främste motståndaren, kom troligen från Bet-Horon nordväst om Jerusalem; ett dokument som hittats i Egypten visar att han senare var ståthållare i Samarien. Nehemja besiktade de södra murarna i hemlighet om natten.

35. Dag 35

    Esters farliga val

    Ester 4

    Om boken. Ester utspelar sig i Susan, den persiska huvudstaden, under kung Ahasveros (Xerxes, 486–465 f.Kr.), bland judar som stannade kvar i öster sedan andra hade återvänt till Judeen. En judisk kvinna blir drottning och bidrar till att rädda sitt folk från undergång; boken förklarar purimfestens ursprung. Författaren är okänd.

    Mordokais offentliga sorg visade en djup förtvivlan, och ingen i sorgdräkt fick gå in genom palatsets port. Enligt hovets regler kunde den som trädde fram inför kungen utan att vara kallad dödas, och Ester hade inte blivit kallad på trettio dagar. Hon bad judarna fasta i tre dygn utan mat och vatten, längre än den vanliga endagsfastan. Gud nämns inte i detta kapitel.

36. Dag 36

    Job och hans förluster

    Job 1

    Om boken. Job är en poetisk betraktelse över lidandet som ifrågasätter tron att godhet alltid leder till välgång. Författare och tid är okända. Berättelsen utspelar sig tidigt, under patriarkernas tid, möjligen i Edom: Jobs rikedom består av hjordar och tjänare, han frambär offer för sin egen familj och hans liv är mycket långt.

    Berättelsens inledningsord kan inleda antingen en liknelse eller en historisk skildring. Us land låg öster om Jordan, antingen i Edom i söder eller i Aram i norr, så Job var inte israelit. Runda tal som sju och tre antyder fullständig välsignelse. Sabéerna var vid den tiden plundrare från öknen. Att riva sönder sin mantel och raka sitt huvud var vanliga tecken på sorg.

37. Dag 37

    Herren svarar ur stormen

    Job 38

    Efter den långa debatten med vännerna svarar Gud till slut Job och talar ur en stormvind; i Gamla testamentet åtföljs Guds närvaro ofta av stormar. Han ställer en lång rad frågor om naturen. Morgonstjärnorna sjunger som personer bredvid de himmelska varelserna. Havet framställs som en farlig varelse instängd bakom portar. Snö och hagel väntar i himmelska förrådshus, och östanvinden blåser het från öknen. Två ord som ofta översätts ”hjärta” och ”förstånd” kan i stället betyda ”ibis” och ”tupp”: egyptierna trodde att ibisen visste när Nilen skulle svämma över, och senare rabbiner trodde att tuppen kunde förutsäga regn.

38. Dag 38

    Två vägar i livet

    Psaltaren 1

    Om boken. Psaltaren är en samling sånger och böner som användes i Israels gudstjänst: lovsång, klagan, tacksägelse och vishet. Nästan hälften förknippas med David; andra kommer från olika författare. Diktare skrev dem under många århundraden, och redaktörer samlade efter hand mindre samlingar i fem böcker, ett arbete som troligen fullbordades efter den babyloniska fångenskapen.

    Psalm 1 och 2 sattes först för att inleda hela boken. Psalm 1 är en vishetspsalm som ställer två vägar i livet mot varandra. Dess första ord, hebreiskans ashrey (hur lycklig), förekommer tjugosex gånger i Psaltaren; det skiljer sig från barak, det vanliga ordet för välsignelse. Ordet torah betyder undervisning eller lära, inte bara lag. Ett välvattnat, fruktbärande träd ställs mot agnar som vinden blåser bort.

39. Dag 39

    Herren som herde

    Psaltaren 23

    I Främre Orienten kallades kungar och härskare ofta sitt folks herdar, så psalmen bygger på en välkänd bild. En herde lät sina får vila när de hade ätit sig mätta och sökte lugna bäckar, eftersom får bara dricker ur stilla vatten. Hans käpp och stav var redskap för att driva bort vilda djur och andra faror. Sedan skiftar scenen till en fest. En värd hedrade och vederkvickte sina gäster genom att smörja deras huvuden med olja, och här kan fienderna bara se på. Psalm 23 till 28 har gemensamma teman: ledning, Guds godhet och att bo i Guds hus.

40. Dag 40

    En bön om ett rent hjärta

    Psaltaren 51

    Denna klagopsalm bekänner en orätt och ber om nåd. Dess överskrift knyter den till David efter händelserna i 2 Samuelsboken 11. När psalmisten säger att han har syndat mot Gud allena är det en stark stilfigur, eftersom även andra hade tagit skada. Isop var en liten växt som användes för att stänka vid reningsriter, som vid den första påsken. Uttrycket om att utgjuta blod kan avse varje grov orättvisa, inte bara mord. De avslutande raderna om att bygga upp Jerusalems murar lades troligen till efter fångenskapen, när hela församlingen bad psalmen som sin egen.

41. Dag 41

    Vid Babels floder

    Psaltaren 137

    Denna psalm kommer från den babyloniska fångenskapen, efter att Jerusalem förstörts. Jerusalems sånger hörde samman med livets glädje i landet, så när fångvaktarna krävde att de landsflyktiga skulle sjunga dem gjorde sorgen det omöjligt, och de hängde upp sina harpor i träden. Psalmisten lovar att aldrig glömma Jerusalem. De bittra slutraderna riktas mot Edom, Judas granne och gamla rival. Under Judas sista tid lämnade edoméerna ut judéer åt babylonierna och gladde sig åt Jerusalems fall. En sådan bön om hämnd kallas en förbannelsebön; redan forntida läsare fann den chockerande.

42. Dag 42

    Faderns första lärdom

    Ordspråksboken 1

    Om boken. Ordspråksboken är det forntida Israels samling av visdomsord, råd och varningar för vardagslivet. Många ordspråk tillskrivs Salomo, men även andra författare nämns. Boken skrevs och samlades under flera århundraden, från Salomos regering (971–931 f.Kr.) till åtminstone Hiskias (728–686 f.Kr.). Mycket av den riktar sig till en ung man som står i början av livet.

    Som i andra visdomsskrifter från Främre Orienten är de inledande kapitlen en faders undervisning till sin son. Hebreiskans khidoth betyder gåtor som behöver tolkas. Visheten framställs som en kvinna som ropar på gatorna; det hebreiska ordet för vishet, khokmah, är femininum. Tre slags människor står emot henne: de fåkunniga (pethim), dårarna (kesilim) och bespottarna (latsonim). Sheol är det hebreiska namnet på de dödas boning.

43. Dag 43

    En tid för allt

    Predikaren 3

    Om boken. Predikaren reflekterar över livets mening och glädje. Talaren, Predikaren (hebreiska Qoheleth, en som samlar en församling), beskrivs som kung och Davids son, vilket pekar på Salomo; en redaktör ramar in hans ord. Boken dateras traditionellt till Salomos regering (971–931 f.Kr.). Dess nyckelord, hebel, betyder dunst eller andedräkt.

    En berömd dikt räknar upp par av motsatta handlingar, var och en med sin rätta tid. Sådd och skörd följde årstidernas växlingar. I det forntida Israel betydde en tid att dräpa krig och dödsstraff, och att riva sönder sina kläder var ett vanligt sorgetecken. Domstolen som nämns längre fram är ordagrant ”rättens plats”: lokala mål avgjordes av de äldste i stadsportarna.

44. Dag 44

    Jesajas syn i templet

    Jesaja 6

    Om boken. Jesaja samlar budskapen från profeten Jesaja, som traditionellt anses vara bokens författare och som talade i Jerusalem från omkring 740 till 685 f.Kr. Den varnar Juda för en kommande dom och ger hopp åt en kvarleva som ska överleva. Bakgrunden är Assyriens frammarsch; Assyrien erövrade nordriket Israel och hotade Juda.

    När kung Ussia dog, omkring 740 f.Kr., expanderade Assyrien på nytt. Forskare diskuterar om denna syn var Jesajas första kallelse, placerad här av litterära skäl, eller ett senare uppdrag. Seraferna är himmelska varelser som bara förekommer här; deras namn kan ha samband med eld. Serafernas rop saknar verb på hebreiska, så det kan betyda att jorden är full av Guds härlighet nu eller att den ska bli det.

45. Dag 45

    Tröst för de landsflyktiga

    Jesaja 40

    Detta kapitel inleder Jesajabokens sista stora del, kapitel 40 till 66, vars bakgrund är den babyloniska fångenskapen. Bilden av en väg genom öknen vänder på kapitel 35, där folket vandrar mot Sion; här är det Herren som kommer mot sitt folk. Libanon var berömt för sina skogar och sitt djurliv. Ordet som översätts ”hela jorden” betyder ordagrant kustländer eller öar. Dikten hånar avgudabilder som måste byggas omsorgsfullt för att inte falla omkull. Babylonier och egyptier trodde allmänt att solen, månen och stjärnorna var gudar; detta kapitel framställer dem som skapade ting. Bilden av att lyfta på örnavingar påminner om uttåget ur Egypten.

46. Dag 46

    Den lidande tjänaren

    Jesaja 53

    Denna dikt om Herrens tjänare börjar nära slutet av kapitel 52. Uttolkarna diskuterar vem som talar här: en trogen kvarleva av Israel, eller profeten tillsammans med sitt folk. Tjänaren framställs som ett skört skott i torr jord, utan kunglig prakt. Att krossas, misshandlas och piskas var straff för brott. Hebreiskans shalom, ofta översatt ”frid”, betyder helhet till kropp, sinne och relationer. I Israel sågs det som ett tecken på dom att dö mitt i livet, medan många ättlingar och ett långt liv var lönen för ett klokt liv. Raden om begravningen lyder ordagrant ”hos de rika i sin död”.

47. Dag 47

    Jeremias kallelse

    Jeremia 1

    Om boken. Jeremia samlar budskapen från den profet som varnade Juda för den kommande förstörelsen under rikets sista årtionden. Innehållet kommer från Jeremia själv och skrevs möjligen ned av hans skrivare Baruk. Boken omfattar ca 627–580 f.Kr.: rikets sista år, babyloniernas förstörelse av Jerusalem och de första åren av landsflykten.

    Jeremia var troligen i tonåren när han kallades. Den inledande listan över kungar utelämnar Joahas och Jojakin, som vardera regerade mindre än tre månader. Mandelgrenen är en hebreisk ordlek: mandelträdet (shaqed), det första trädet som blommar, låter som ”vaka” (shoqed). Babel låg rakt öster om Juda, men på grund av öknen mellan dem kom dess härar från norr.

48. Dag 48

    Ett brev till de landsflyktiga

    Jeremia 29

    Detta brev gick till de judéer som hade förts till Babel 597 f.Kr. Eftersom de landsflyktiga bodde i spridda bosättningar lästes det troligen upp från plats till plats. Mot profeter som lovade en snabb hemkomst uppmanade Jeremia de landsflyktiga att bygga hus, plantera trädgårdar, bilda familj och söka det bästa för de babyloniska städer där de bodde, eftersom landsflykten skulle vara i sjuttio år, så som han hade sagt tidigare. Två profeter bland de landsflyktiga utpekas som lögnare. En profet i Babel som hette Semaja skrev sedan till prästen Sefanja i Jerusalem och uppmanade honom att ingripa mot Jeremia. Sefanja visade brevet för Jeremia, som svarade per brev, så budskapen gick åt båda hållen.

49. Dag 49

    Jerusalem, den ensamma staden

    Klagovisorna 1

    Om boken. Klagovisorna är en samling av fem dikter som sörjer babyloniernas förstörelse av Jerusalem omkring 586 f.Kr. Författaren nämns inte; troligen är det Jeremia. De fyra första dikterna är akrostikon: varje strof börjar med nästa bokstav i det hebreiska alfabetets tjugotvå bokstäver, något som går förlorat i översättning.

    Jerusalem framställs som en furstinna som har blivit slavinna. Hennes ”älskare” var troligen fruktbarhetsgudarna Baal och Asera, och hennes ”vänner” var bundsförvanter som Egypten, som inte kom till hjälp. Människor fördes bort i flera omgångar: 605, 597, 586 och 581 f.Kr. Sion är ett poetiskt namn på Jerusalem. Belägringen varade från januari 588 till juli 586 f.Kr., och många svalt ihjäl.

50. Dag 50

    Dalen med förtorkade ben

    Hesekiel 37

    Om boken. Hesekiel fördes till Babel tillsammans med andra ledande personer i Juda 597 f.Kr. och började se syner där 593 f.Kr., vid trettio års ålder. Hans bok, daterad till ca 593–571 f.Kr., varnar för domen före Jerusalems fall 586 f.Kr. och ger hopp om återupprättelse efter det.

    De utspridda, helt förtorkade benen är en bild av de landsflyktiga, som kände att deras hopp var dött. Det hebreiska ordet ruach kan betyda andedräkt, vind eller ande, och kapitlet leker med alla tre betydelserna. Den andra hälften är en symbolhandling: profeten fogar ihop två trästavar till en, som en bild av återföreningen av nordriket och sydriket, som hade delats efter Salomos död.

51. Dag 51

    Daniel vid hovet i Babel

    Daniel 1

    Om boken. Daniel berättar om judiska fångar som tjänade vid kungahovet i Babel och återger syner om framtiden. Enligt traditionen skrevs den av Daniel själv; forskarna är oense om när boken fick sin slutliga form. Berättelserna sträcker sig över ca 605–535 f.Kr., från de första landsflyktiga till tiden för Kores påbud som lät judarna återvända.

    År 605 f.Kr. förde Nebukadnessar unga män av Judas kungasläkt till Babel. Hebreiskans saris, ofta ”eunuck”, betyder här troligen höga ämbetsmän. Deras utbildning omfattade Babels väldiga litteratur, på ett främmande språk. Deras nya namn hedrade babyloniska gudar: Daniel (Gud är min domare) blev Beltesassar (Bel skyddar hans liv). Kungens mat kan ha innehållit fläsk och ha blivit offrad åt avgudar.

52. Dag 52

    Daniel i lejongropen

    Daniel 6

    Provinsernas ämbetsmän rapporterade till tre höga förvaltare, som skulle skydda kungen mot uppror. Daniel, då omkring åttio år gammal, skulle sättas över hela riket. Persiska kungliga påbud var kända för att vara oåterkalleliga, vilket också Esters bok visar. Daniel bad vänd mot Jerusalem, trots att templet låg i ruiner. Att gropen förseglades med kungens och stormännens sigill innebar att ingen kunde öppna den i hemlighet. Den sista raden kan också läsas ”Darejaves, det vill säga persern Kores”, eftersom ”och” ofta har denna betydelse på arameiska, språket i denna del av Daniel; många menar att de två namnen syftar på en och samme man.

53. Dag 53

    Gud som en kärleksfull förälder

    Hosea 11

    Om boken. Hosea predikade i nordriket Israel från omkring 760 f.Kr. till strax innan Assyrien förstörde det 722 f.Kr. Han började sent under Jerobeam II:s framgångsrika regering; under de följande tre årtiondena regerade sex kungar, och fyra av dem mördades. Hans äktenskap med en otrogen hustru, Gomer, är en bild av Israels dyrkan av kananeiska gudar.

    Dikten framställer Gud som en förälder som lär ett litet barn, Israel, att gå, alltsedan uttåget ur Egypten. Enligt lagen kunde en upprorisk son straffas med döden. Adma och Seboim var städer nära Sodom och Gomorra som förstördes tillsammans med dem. I hebreiskt tänkande är hjärtat centrum för tanke och vilja, inte bara för känslor. Bilden av Herren som ryter som ett lejon finns också hos Amos.

54. Dag 54

    Låt rätten flöda fram

    Amos 5

    Om boken. Amos, en herde från Tekoa i Juda och ingen yrkesprofet, drog norrut för att predika vid helgedomen i Betel omkring 755 f.Kr., under Jerobeam II. I en tid av välstånd blev de rika rikare medan de fattiga förtrycktes, och dyrkan av Herren blandades med dyrkan av lokala gudar.

    Kapitlet inleds med en qinah, en hebreisk begravningssång med rytmen 3+2, som om Israel redan vore dött. Betel, Gilgal och Beer-Seba var helgedomar som förknippades med patriarkerna; raden om Gilgal är en ljudlek på hebreiska. Bönderna byggde med lertegel, så hus av huggen sten kännetecknade de rika. Grannfolken dyrkade Sjustjärnorna och Orion som gudar. Säsongsbäckar i torra trakter hade vatten bara under regntiden.

55. Dag 55

    Nineve lyssnar

    Jona 3

    Om boken. Jona berättar om en profet från nordriket Israel som sändes för att varna Nineve, en stor stad i Assyrien. Författaren är okänd. Berättelsen utspelar sig omkring 755 f.Kr., under Jerobeam II:s regering, då Assyriens makt tillfälligt hade försvagats. Assyrien förstörde senare Israel 722 f.Kr., och Babel förstörde Nineve 612 f.Kr.

    Nineve var en av det assyriska rikets viktigaste städer. Uppgiften att det tog tre dagar att se hela staden kan avse den tid Jona behövde för att sprida sitt budskap, eller också inbegripa de omgivande byarna. Att fasta och sitta i säck och aska var tecken på sorg, och assyrierna tycks ha haft liknande seder. Att även djuren fick fasta visade att nöden var total.

56. Dag 56

    Vad Herren begär

    Mika 6

    Om boken. Mika profeterade i Juda under kungarna Jotam, Ahas och Hiskia, ca 735–686 f.Kr., medan Assyrien förstörde nordriket och hotade Jerusalem. Han fördömde korruptionen och förtrycket av de fattiga både i Samaria och i Jerusalem och talade också om en framtida återupprättelse.

    Kapitlet är utformat som en rättegång. Berg och höjder kallas som vittnen, så som gudar kallades i andra forntida fördrag i Främre Orienten. Sittim, öster om Jordan, var Israels sista lägerplats innan folket gick över till Gilgal. Viktiga hebreiska ord är mishpat (rätt) och khesed (trofast kärlek). Omri och Ahab grundade en kungaätt i norr (885–841 f.Kr.).

57. Dag 57

    Bygg upp huset

    Haggai 1

    Om boken. Haggai innehåller fyra budskap som gavs i Jerusalem 520 f.Kr., den persiske kungen Darejaves I:s andra regeringsår. De hör till de mest exakt daterade profetiorna i Gamla testamentet. Nästan tjugo år efter att de första landsflyktiga hade återvänt låg templet fortfarande i ruiner. Haggai uppmanade folket att bygga upp det; det stod färdigt 515 f.Kr.

    Serubbabel var den ståthållare över Juda som perserna hade utsett, och Josua var överstepräst. Torka och missväxt hade försvagat Judas ekonomi. Folkets panelade hus stod i kontrast till det förstörda templet. De inhemska träden räckte inte till bygget. På hebreiska anspelar ”torka” (khoreb) på ”ruiner” (khareb).

58. Dag 58

    Smältarens eld

    Malaki 3

    Om boken. Malaki predikade för judarna i den persiska provinsen Judeen, troligen på 400-talet f.Kr., sedan templet hade byggts upp igen. Prästerna var slarviga, gudstjänsten var halvhjärtad, och många kände att Gud hade svikit dem. Boken är uppbyggd som en serie dispyter mellan Gud och folket.

    På hebreiska heter ”min budbärare” malaki, samma som Malakis namn. Bilderna av eld och lut kommer från metallens rening och från tvätten; den starka luten var ett alkaliskt rengöringsmedel framställt av växter. Trollkarlar utövade magi eller spådomskonst för vinnings skull. En ”minnesbok” påminner om den persiska seden att föra register över namn och händelser. Tionden var en tiondel av skörden och hjordarna, som gavs till leviterna och prästerna och vart tredje år till de fattiga; på Malakis tid fördes den till förrådsrum i templet.

59. Dag 59

    Vise män från österns länder

    Matteus 2

    Om boken. Matteusevangeliet är ett av de fyra evangelierna och berättar om Jesu liv, undervisning, död och uppståndelse. Enligt traditionen skrevs det av Matteus, även kallad Levi, en av de tolv apostlarna; det dateras troligen till mellan 65 och 80 e.Kr. Det tycks vara skrivet för judekristna som försökte klargöra hur deras tro förhöll sig till judendomen.

    De vise männen studerade stjärnorna, så de var troligen astrologer, kanske från Babylonien, där många judar bodde. Herodes den store styrde Galileen, Judeen och Samarien (37–4 f.Kr.) som Roms lojale bundsförvant, berömd för sina byggen och för att han mördade medlemmar av sin familj. Traditionen räknar till tre vise män utifrån de tre gåvorna; texten anger inget antal. Efter Herodes’ död delades hans rike mellan hans söner.

60. Dag 60

    Bergspredikan börjar

    Matteus 5

    Bergspredikan är det första av fem långa undervisningsavsnitt i Matteusevangeliet. Uttrycket ”skola bliva tröstade” har passiv form, ett judiskt sätt att tala om Guds handlande utan att nämna Gud. ”Jorden” kan också översättas ”landet”, med en anspelning på landet som utlovades åt Abraham. Salt användes för att konservera mat, för att ge den smak och när man slöt förbund. Raka (i svensk bibeltext ”odåga”) är ett arameiskt skällsord som ungefär betyder ”tomhuvud”. Ordet för helvetet, Gehenna, kommer från en dal utanför Jerusalem där några av Judas kungar hade offrat människor i eld. Tvångsarbete åt romerska soldater var en förödmjukande del av ockupationen.

61. Dag 61

    Liknelser vid sjön

    Matteus 13

    Detta är det tredje stora undervisningsavsnittet i Matteusevangeliet. Jesus undervisar i liknelser (grekiska parabole, en jämförelse): korta berättelser som ställer en vardaglig scen bredvid en sanning om Guds rike. En liknelse kretsar oftast kring en enda huvudpoäng, så alla detaljer behöver inte ha en dold innebörd. Ogräset bland vetet var troligen dårrepe, som ser nästan exakt ut som vete tills det mognar; att så det i en annan mans åker var ett straffbart brott. Man grävde ned värdesaker i åkrar för att gömma dem för tjuvar och härar. I Nasaret är Jesus känd som son till en hantverkare, ett ord för den som arbetade i trä, metall eller sten.

62. Dag 62

    Början på evangeliet

    Markus 1

    Om boken. Markusevangeliet anses allmänt vara det äldsta evangeliet. Enligt den tidiga kyrkans tradition skrev Johannes Markus ned aposteln Petrus minnen på begäran av församlingen i Rom efter Petrus’ död. Det skrevs troligen i slutet av 60-talet e.Kr., när de kristna förföljdes och Jerusalems förstörelse närmade sig.

    Messias (hebreiska mashiakh) och Kristus (grekiska christos) betyder båda smord; kungar, präster och profeter smordes med olja. Johannes döparen verkar i öknen nära Jordan, norr om Döda havet, klädd som profeten Elia och med gräshoppor till föda, vilket lagen tillät att man åt. Galileen, som styrdes av Herodes Antipas, mätte omkring 40 gånger 25 engelska mil (65 gånger 40 km). Spetälska omfattade många hudsjukdomar och innebar utestängning.

63. Dag 63

    Inför Pilatus och på Golgata

    Markus 15

    Romerska rättegångar började oftast i gryningen. Det judiska Stora rådet kunde inte verkställa en dödsdom, så det förde Jesus till Pontius Pilatus, romersk ståthållare i Judeen 26–36 e.Kr., som vanligen bodde i Cesarea men kom till Jerusalem under påsken. Gisslet med läderremmar försedda med metall eller ben föregick korsfästelsen och kunde i sig vara dödligt. Den dömde bar vanligen tvärbjälken; Simon kom från Cyrene i Nordafrika. Golgata är arameiska för Huvudskalleplatsen (latin calvaria, därav Calvarieberget) och låg utanför stadsmuren. Jesu rop Eloi är arameiska, och ljudet fick några att tro att han ropade på Elias.

64. Dag 64

    Född i Betlehem

    Lukas 2

    Om boken. Lukasevangeliet, som fortsätter i Apostlagärningarna, vill ge en noggrann och ordnad skildring av Jesu liv. Enligt traditionen är författaren Lukas, läkare och Paulus följeslagare under vissa resor. Det kan vara från ca 59–63 e.Kr., under Paulus fångenskap i Rom, eller från 70–90 e.Kr., med Markusevangeliet som en av källorna. Det inleds med en formell prolog i grekisk-romersk stil.

    Augustus styrde Rom från 27 f.Kr. till 14 e.Kr.; en skattskrivning registrerade folket för beskattning. Jesus föddes omkring 6–4 f.Kr., innan Herodes den store dog. Betlehem var en liten by fem engelska mil söder om Jerusalem. Ordet som ofta återges ”härbärge” betyder troligare ett gästrum eller ett skydd för resande. Familjens offer av två fåglar var det som lagen föreskrev för fattiga familjer efter en förlossning.

65. Dag 65

    Förlorad och återfunnen

    Lukas 15

    Publikanerna var föraktade som Roms ombud och kända för korruption. Hundra får var en genomsnittlig hjord för en herde med måttliga tillgångar. De tio silverpenningarna kan ha varit en del av en kvinnas hemgift, och hemmen var dunkla, med golv av jord eller sten. Att en son begärde ut sitt arv i förtid var en svår förolämpning, och att förslösa familjens egendom bland hedningar i ett avlägset land var en skam. Svin var orena djur enligt den judiska lagen. En värdig familjefar sprang inte. Den bästa klädnaden, ringen och den gödda kalven visar att sonen är en ärad medlem av hushållet.

66. Dag 66

    Vägen till Emmaus

    Lukas 24

    Gravens ingång var troligen stängd med en stor rund sten som rullades längs en ränna. Jesus uppstod på tredje dagen enligt det vanliga sättet att räkna, med fredagen som första dag. Kleopas och hans följeslagare, kanske hans hustru, är i övrigt okända; de var troligen på väg hem efter påsken. Romarna korsfäste människor på livliga offentliga platser som en varning, så det verkade omöjligt att en pilgrim inte hade hört talas om det. Gästfriheten i Mellanöstern krävde att man bjöd en främling på mat och nattlogi. Lagen, profeterna och psalmerna är namnen på de hebreiska skrifternas tre delar. Efteråt fortsatte lärjungarna att som judar tillbe i templet.

67. Dag 67

    Ordet och Johannes vittnesbörd

    Johannes 1

    Om boken. Johannesevangeliet, det fjärde evangeliet, skrevs för att läsarna skulle tro att Jesus är Messias och Guds Son. Enligt traditionen kommer det från den lärjunge som Jesus älskade, identifierad som Johannes, Sebedeus son, som skrev det sent i livet omkring 90 e.Kr., troligen i Efesus, då Jesu efterföljare där låg i konflikt med de lokala synagogorna.

    Det grekiska ordet logos (ord) var rikt på innebörd: för grekiska tänkare förnuftet som ordnar världsalltet, för judar Guds ord, vishet och skapande kraft. Verbet för att Ordet bodde bland människorna betyder ordagrant ”slog upp sitt tält”, med en anspelning på tabernaklet. Betsaida, ”fiskets hus”, låg vid Galileiska sjöns norra strand. Filippus är ett grekiskt namn och Natanael ett hebreiskt, vilket speglar Galileens blandade kulturer.

68. Dag 68

    Vid Jakobs brunn

    Johannes 4

    Judar som reste mellan Judeen och Galileen undvek ofta Samarien och tog vägen över Jeriko och Jordandalen, på grund av den långa och bittra fiendskapen mellan judar och samariter. Sykar låg nära Sikem, där Jakob hade ägt mark, och hans brunn var mer än 100 fot (30 meter) djup. Kvinnorna hämtade oftast vatten under den svalare morgonen eller kvällen, och sociala seder hindrade en judisk lärare från att tala med en samaritisk kvinna. Levande vatten betydde friskt, rinnande vatten, och Sikem hade inga floder. Samariterna tillbad på berget Gerissim, som reser sig över Sikem. Kapitlet slutar i Kana, där Jesus på avstånd botar en ämbetsmans son, hans andra tecken i Galileen.

69. Dag 69

    Lasarus från Betania

    Johannes 11

    Lasarus är en kortform av det hebreiska namnet Eleasar, ”Gud hjälper”, ett mycket vanligt namn på den tiden. Betania var en liten by strax öster om Jerusalem, på andra sidan Oljeberget. De döda begravdes samma dag som de dog, och släktingar och grannar samlades till sju dagars sorg med högljudd gråt. Gravarna höggs ut i klippiga sluttningar, med stenbänkar inuti och en rullsten vid ingången. Rådet fruktade att en messiansk rörelse skulle dra ned romersk våldsmakt över templet och folket. Kaifas var överstepräst 18–36 e.Kr. Efraim var en by omkring tolv engelska mil norr om Jerusalem.

70. Dag 70

    Den tomma graven

    Johannes 20

    Maria från Magdala kom för att fullborda begravningen. Många judeiska gravar stängdes med en rullsten, och gravplundring var inte ovanlig, så hon antar först att kroppen har förts bort. Linnebindlar var lindade kring kroppen, och en särskild duk var bunden kring huvudet; båda hittades kvarlämnade på gravbänken. Den andre lärjungen identifieras traditionellt med Johannes. Jesus hälsar lärjungarna med den vanliga judiska fridshälsningen (shalom). Mötet med Tomas sker följande söndag; i forntiden räknade man in startdagen, vilket ger åtta dagar. Många forskare ser slutet av detta kapitel som evangeliets ursprungliga avslutning, med nästa kapitel som ett tillägg.

71. Dag 71

    Pingst i Jerusalem

    Apostlagärningarna 2

    Om boken. Apostlagärningarna fortsätter Lukasevangeliet och berättar hur budskapet om Jesus spreds från Jerusalem över den romerska världen, med först Petrus och sedan Paulus i centrum. Enligt traditionen skrevs boken av Lukas, läkare och Paulus följeslagare. Berättelsen slutar i början av 60-talet e.Kr.; den skrevs då eller, som många menar, senare, före mitten av 80-talet.

    Pingsten, skördefesten, var en av de tre årliga vallfartshögtiderna, så judar från många länder fyllde Jerusalem. Förteckningen över folk sträcker sig från Partien och Elam i dagens Iran, genom Mesopotamien och de romerska provinserna i Mindre Asien (dagens Turkiet), till Egypten, Libyen, Rom, Kreta och Arabien. Petrus’ tal är det första av omkring trettio i Apostlagärningarna. Det grekiska ordet koinonia betyder ett nära, delat liv.

72. Dag 72

    Saulus på vägen till Damaskus

    Apostlagärningarna 9

    Lukas berättar denna historia tre gånger i Apostlagärningarna, och Paulus hänvisar till den i sina brev. Synagogan (grekiska synagoge, en samlingsplats) var den lokala judiska mötesplatsen för läsning av lagen och profeterna, bön och undervisning, en sed som växte fram efter fångenskapen. Damaskus, Syriens huvudstad, var den närmaste större staden utanför Israels land, fyra till sex dagars resa från Jerusalem. Jesu efterföljare kallades ”den vägens” folk. Paulus flykt i en korg som sänktes ned från staden berättas också i Andra Korinthierbrevet. Tarsus, hans hemstad, var huvudstad i Cilicien. Att garva hudar var i judiska ögon ett orent yrke.

73. Dag 73

    Paulus i Tessalonika och Aten

    Apostlagärningarna 17

    Amfipolis och Apollonia låg vid Via Egnatia, den romerska vägen tvärs över Macedonien. I Tessalonika anklagade Paulus motståndare de troende för förräderi mot kejsaren, och hans värd Jason måste ställa borgen. Berea låg omkring 50 engelska mil (80 km) längre västerut. Epikuréerna, Epikuros (341–270 f.Kr.) lärjungar, sökte ett lugnt liv fritt från fruktan för gudarna; stoikerna, vars skola grundades av Zenon (335–263 f.Kr.), såg världsalltet som styrt av ett gudomligt förnuft. Paulus utgår från ett altare med inskriften ”Åt en okänd Gud” och citerar grekiska skalder, bland dem stoikern Aratos från Cilicien. Uppståndelse lät dåraktigt i grekiska öron. Dionysius tillhörde Areopagen, stadens högsta råd.

74. Dag 74

    Storm och skeppsbrott

    Apostlagärningarna 27

    Detta är en av de mest detaljerade forntida skildringarna av en sjöresa, berättad i första person plural, enligt traditionen av Lukas som en av de resande. Paulus seglar i förvar hos Julius, en officer, och i Myrra går de ombord på ett egyptiskt spannmålsskepp på väg till Italien. Senhösten var en farlig tid för sjöfart. Goda hamnarna, på Kretas sydkust, var en dålig vinterhamn, så besättningen styrde mot Fenix. En våldsam nordoststorm drev dem förbi den lilla ön Kauda; de slog rep kring skrovet för att hålla ihop det. De 276 personerna ombord stämmer med vad man vet om spannmålsskepp.

75. Dag 75

    Ett brev till Rom

    Romarbrevet 1

    Om boken. Romarbrevet är Paulus’ brev till de kristna i Rom, en församling som han inte hade grundat och ännu inte besökt. Han skrev det troligen i Korint omkring 57 e.Kr., mot slutet av sin tredje missionsresa, medan han planerade att föra en gåva till Jerusalem och sedan besöka Rom på väg till Spanien. Församlingen bestod av både judiska troende och troende hedningar.

    År 49 e.Kr. fördrev kejsar Klaudius judarna från Rom, bland dem judekristna, och de troende hedningarna tog ledningen; när judarna återvände uppstod spänningar. Inledningen följer det vanliga mönstret i forntida brev: avsändare, mottagare, tacksägelse, ämne. Grekerna kallade främlingar barbarer och hånade deras språk som bar bar. Listan över missgärningar följer en lastkatalog, en vanlig grekisk litterär form.

76. Dag 76

    Många lemmar, en kropp

    Romarbrevet 12

    Här går brevet över från lära till praktiska anvisningar, av vilka en del präglas av spänningarna i församlingen i Rom. Judarna delade vanligen in historien i två tidsåldrar, denna tidsålder och den kommande, och Paulus’ ord för denna värld betyder ordagrant denna tidsålder. Bilden av en gemenskap som en kropp med många delar var välkänd i den forntida världen; även den romerske historikern Livius och den stoiske läraren Epiktetos använde den. Det grekiska ordet analogia (proportion) kommer från matematiken och logiken. Flera anvisningar ligger nära Jesu ord, särskilt om att välsigna dem som förföljer en. Uppmaningen att leva i endräkt lyder ordagrant ”tänka detsamma”.

77. Dag 77

    Kärlekens väg

    1 Korinthierbrevet 13

    Om boken. Första Korinthierbrevet är Paulus’ brev som svarar på frågor och problem som rapporterats från församlingen han hade grundat i Korint, där han först stannade i arton månader omkring 50–52 e.Kr. Han skrev det från Efesus under sin tredje missionsresa, omkring 53–56 e.Kr. Korint var en livlig, kosmopolitisk romersk koloni på det smala näs som förbinder det grekiska fastlandet med Peloponnesos.

    Detta kapitel avbryter Paulus resonemang om de andliga gåvorna, som fortsätter i nästa kapitel. Tungotalet var den gåva korinthierna värderade högst. Handskrifterna skiljer sig åt om att offra sin kropp: en del talar om att offra den till att brännas, andra om att offra den för att kunna berömma sig; på grekiska skiljer sig de två läsarterna åt med en enda bokstav. Speglar var oftast av polerad brons och gav bara en dunkel bild.

78. Dag 78

    Frågan om uppståndelsen

    1 Korinthierbrevet 15

    En del i Korint tvivlade på en framtida uppståndelse. I den grekisk-romerska världen trodde många på själens odödlighet, men kroppens uppståndelse var en judisk tanke som verkade främmande. Paulus för vidare en sammanfattning av vad han själv hade tagit emot och räknar upp dem som såg den uppståndne Jesus, däribland mer än 500 på en gång, en händelse som inte är känd från någon annan källa, och Jakob, känd som Herrens broder, senare en ledare för församlingen i Jerusalem. Segrande kungar avbildades med fötterna på besegrade fiender. Att se dödsdömda fångar möta vilddjur var en populär förlustelse, och Paulus citerar ett talesätt om dåligt umgänge av den grekiske diktaren Menandros.

79. Dag 79

    Inget annat budskap

    Galaterbrevet 1

    Om boken. Galaterbrevet är Paulus’ brev till församlingar i den romerska provinsen Galatien i Mindre Asien (dagens Turkiet), troligen de som han och Barnabas grundade under hans första missionsresa. Det skrevs troligen 48 eller 49 e.Kr., strax före mötet i Jerusalem, sedan andra lärare hade uppmanat troende hedningar att låta omskära sig och hålla den judiska lagen.

    Forntida brev inleddes med en hälsning och ofta en tacksägelse; Paulus hoppar över tacksägelsen och går direkt till tillrättavisning. Hans hälsning förenar grekiskans charis (nåd), som låter som den vanliga hälsningen chairein (var hälsad), med hebreiskans shalom (frid). Anathema återger hebreiskans kherem, något som är vigt åt förintelse. Paulus’ tid i Arabien är känd bara från detta brev. Hans femton dagar långa besök hos Petrus är troligen det som nämns i Apostlagärningarna 9.

80. Dag 80

    Hushåll och vapenrustning

    Efesierbrevet 6

    Om boken. Efesierbrevet är ett brev som Paulus skrev i fångenskap, troligen i Rom eller Efesus, kanske till flera unga församlingar i den romerska provinsen Asien, vars huvudstad Efesus var en av rikets största städer. Det dateras traditionellt till 60–62 e.Kr. men kan vara tidigare, omkring 53–56 e.Kr. Det betonar enheten mellan judiska troende och troende hedningar.

    Anvisningar för hushållet, riktade i tur och ordning till barn och föräldrar och till slavar och herrar, var en välkänd form i grekisk moralisk litteratur. Slaveriet var en del av vardagen i den romerska världen, och Paulus talar till båda parter. Bilden av vapenrustningen bygger på en romersk soldats utrustning, mest för försvar; pilar doppades ibland i beck och tändes. Det grekiska ordet för bröder omfattade både män och kvinnor.

81. Dag 81

    Ödmjukhet och två budbärare

    Filipperbrevet 2

    Om boken. Filipperbrevet är ett varmt brev som Paulus skrev i fångenskap till församlingen i Filippi, en romersk koloni i Macedonien vid Via Egnatia, som han hade grundat omkring 50 e.Kr. Det tackar församlingen för en gåva som Epafroditus hade fört med sig. Traditionellt dateras det till 60–62 e.Kr., men det kan vara tidigare, omkring 53–56 e.Kr.

    Många ser det centrala avsnittet som en tidig kristen hymn. Grekiskan säger ordagrant att han ”tömde sig själv”. Korsfästelsen var Roms grymma och förnedrande straff för brottslingar. Både judar och hedningar göt ut vin som offer vid altaret, och Paulus använder bilden om sin egen möjliga död medan han väntar på utgången av sin rättegång. Epafroditus var nära att dö av sjukdom och förde troligen detta brev med sig hem.

82. Dag 82

    En tro som blev känd

    1 Tessalonikerbrevet 1

    Om boken. Första Tessalonikerbrevet är ett brev från Paulus, tillsammans med Silas och Timoteus, till den unga församlingen i Tessalonika, en ledande stad i Macedonien som Rom gynnade: den betalade ingen romersk skatt, präglade egna mynt och hade ingen romersk garnison innanför sina murar. Paulus skrev från Korint omkring 50 e.Kr., sedan Timoteus hade kommit till honom med goda nyheter.

    Forntida brev inleddes med avsändarens namn, mottagarna och en hälsning, så som detta gör. Paulus, Silas och Timoteus hade grundat denna församling men tvingades lämna staden efter en kort vistelse. De flesta som omvänt sig var hedningar som hade övergett avgudarna; i en värld med många gudar var det ovanligt att överge fädernas gudar, och det förde med sig lidande. Macedonien och Akaja var de romerska provinserna i norra och södra Grekland.

83. Dag 83

    Paulus sista ord

    2 Timoteusbrevet 4

    Om boken. Andra Timoteusbrevet är Paulus avskedsbrev till Timoteus, hans medarbetare och ombud, som troligen då befann sig i Efesus. Det skrevs troligen i fängelset i Rom under en andra fångenskap, sannolikt omkring 64 e.Kr., strax före Paulus’ död, som han väntade sig snart.

    Paulus framställer sin förestående död som ett drickoffer som utgjuts. Titus hade rest till Dalmatien, vid Adriatiska havets östra kust. Paulus ber om manteln, böckerna och skrifterna som han lämnat kvar i hamnstaden Troas. En inskrift som hittats i Korint nämner en Erastus, stadens skattmästare, troligen samme man. Sjöfarten upphörde från november till mars, så Timoteus måste komma före vintern.

84. Dag 84

    Ett brev för Onesimus

    Filemonbrevet 1

    Om boken. Filemonbrevet, Paulus kortaste och mest personliga brev, skrevs i fångenskap till Filemon, en kristen ledare i Kolosse, en liten stad i den romerska provinsen Asien omkring 120 engelska mil (193 km) öster om Efesus. Det gäller Onesimus, tydligen hans förrymde slav. Traditionellt dateras det till 60–62 e.Kr., från Rom, men det kan vara tidigare, 53–56 e.Kr., från Efesus.

    Enligt romersk lag skulle infångade förrymda slavar lämnas tillbaka, och ägarna kunde piska, brännmärka eller till och med avrätta dem. Församlingen samlades i Filemons hus; Appfia var troligen hans hustru och Arkippus troligen hans son. Onesimus betyder nyttig, och Paulus leker med namnet. Paulus dikterade oftast sina brev men skrev detta löfte med egen hand. Detta brev och Kolosserbrevet överlämnades troligen samtidigt.

85. Dag 85

    Ett galleri av tro

    Hebreerbrevet 11

    Om boken. Hebreerbrevet är en predikan i brevform vars författare är okänd. Det skrevs troligen i början av 60-talet e.Kr., men en datering efter 70 e.Kr. är också möjlig, sannolikt till husförsamlingar i Rom som utsattes för förföljelse. Det grekisk-romerska samhället misstrodde judar och kristna i lika mån och kallade dem ateister eftersom de förkastade gudarna.

    Kapitlet är en lång förteckning över gestalter ur Israels historia, från Abel till profeterna, var och en införd med samma uttryck, ”genom tron”, följt av en handling och dess utgång. En detalj om Jakobs stav kommer från den grekiska översättningen av Gamla testamentet. Egyptens Nya riket (ca 1550–1069 f.Kr.) var en tid av stor rikedom. Tortyren kan syfta på judiska martyrer på 170- och 160-talen f.Kr.

86. Dag 86

    Prövningar och vishet

    Jakobsbrevet 1

    Om boken. Jakobsbrevet är praktisk undervisning om hur man ska leva, mer inriktad på handlingar än någon annan bok i Nya testamentet. Enligt traditionen skrevs det av Jakob, Herrens broder och ledare för församlingen i Jerusalem. En del daterar det till omkring 46 e.Kr., troligen från Jerusalem, till judiska troende som skingrats sedan förföljelsen börjat.

    Jakob (grekiska Iakobos) bär patriarken Jakobs namn. De kringspridda (grekiska diaspora) var judar som bott utanför landet sedan den assyriska och den babyloniska fångenskapen. Hälsningen chairein var vanlig i grekiska brev, och Jakob knyter den till glädje (chara). Hans ord för ”tvehågsen” kan vara hans egen nybildning. De flesta kunde inte läsa och hörde Skriften läsas upp. Föräldralösa och änkor hade ingen som försörjde dem.

87. Dag 87

    Till de kringspridda främlingarna

    1 Petrusbrevet 1

    Om boken. Första Petrusbrevet är aposteln Petrus’ brev till troende i fem romerska provinser i norra Mindre Asien, dagens Turkiet. Det dateras till början av 60-talet e.Kr., mot slutet av Petrus liv. Läsarna möttes av fientlighet, eftersom många grannar såg de kristna som underliga, hemlighetsfulla och illojala mot det romerska samhället.

    Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien var romerska provinser, kanske uppräknade i den ordning en budbärare skulle resa. Att kalla läsarna kringspridda främlingar använder bilden av människor som lever långt hemifrån. Att göra sinnet redo till handling heter ordagrant att omgjorda länderna: att stoppa upp en lång klädnad i bältet för att kunna arbeta eller springa. En lösen var priset som betalades för att frige en fånge eller slav.

88. Dag 88

    Kärlek och sann lära

    1 Johannesbrevet 4

    Om boken. Första Johannesbrevet är ett brev, enligt traditionen troligen från aposteln Johannes, till församlingar i den romerska provinsen Asien (dagens västra Turkiet), skrivet omkring 85–90 e.Kr. En grupp hade nyligen brutit sig ut ur gemenskapen och spred läror om Jesus som brevet avvisar.

    De lärare som lämnat gemenskapen gjorde anspråk på att tala som profeter. En del lärde att Jesus bara skenbart hade en mänsklig kropp, en uppfattning som senare kallades doketism, efter det grekiska ordet för ”synas”. En annan lärare på den tiden, Kerinthos, sade att en gudomlig Kristus kom över människan Jesus vid hans dop och lämnade honom före hans död. Det grekiska ord som översätts ”fullkomlig” betyder mogen eller fullständig snarare än felfri.

89. Dag 89

    Johannes syn på Patmos

    Uppenbarelseboken 1

    Om boken. Uppenbarelseboken är en bok med syner som skrevs av Johannes, enligt traditionen aposteln, medan han var förvisad till ön Patmos. Den skrevs troligen på 90-talet e.Kr., möjligen på 60-talet, till sju församlingar i den romerska provinsen Asien (dagens västra Turkiet), där den som vägrade att hedra kejsaren kunde utsättas för hård förföljelse.

    Grekiskans apokalupsis betyder avtäckande och betecknar ett slags skrift som talar genom symboler, tal och ordbilder. Boken inleds på tre sätt: med en prolog, en hälsning i grekisk brevstil och en historisk bakgrund. På Patmos fanns en romersk fästning där fångar och förvisade hölls. Alfa och Omega är den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. De sju ljusstakarna påminner om menoran.

90. Dag 90

    Det nya Jerusalem

    Uppenbarelseboken 21

    Uppenbarelsebokens sista syn bygger på äldre bilder: en ny himmel och en ny jord från Jesaja, en uppmätt stad från Hesekiel, och tolv ädelstenar som de på översteprästens bröstsköld. I forntida bildspråk stod havet för kaos och framställdes ibland som ett vidunder. Bruden, staden, står i kontrast till Babylon, som ofta tolkas som Rom och tidigare framställts som en sköka. Staden är en kub med sidan 12 000 stadier (omkring 1 400 engelska mil), med en mur på 144 alnar (omkring 216 fot). Dessa multiplar av tolv påminner om de tolv stammarna och de tolv apostlarna. Forntida stadsportar stängdes om natten mot fiender; dessa stängs aldrig.

I appen kommer planen ihåg var du är, markerar de lästa dagarna och påminner dig varje dag. Bibel 1917.

• Tidslinje och kartaDagar: 60
• Grundtextens ordDagar: 30