Blind leder blind

Fariséer och skriftlärde från Jerusalem frågade Jesus varför hans lärjungar överträdde ”de äldstes stadgar” genom att inte två händerna innan de åt (Matteus 15:1–2). Fariséerna var en rörelse som höll strängt på sådana traditioner. När lärjungarna senare berättade för Jesus att fariséerna tagit anstöt, svarade han: ”De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen” (Matteus 15:14); Lukas återger ordet som en fråga (Lukas 6:39). Blindhet var vanlig i den forntida Främre orienten – av infektioner, ökenljusets bländande sken, skador och ålderdom – och lagen förbjöd att lägga något i vägen för en blind så att han kunde falla (3 Moseboken 19:14). Gropar var en verklig fara: överallt var cisterner uthuggna i berget för att samla regnvatten, och den som lämnade en brunn otäckt måste betala för ett djur som föll i den (2 Moseboken 21:33–34).

I dag sägs ”blind leder blind” om människor som inte vet mer än dem de vägleder – en nyanställd som lär upp en annan, eller råd från någon som aldrig själv har gjort det. Det sägs med ett leende eller som ett klagomål.