Sorgeseder i Bibeln

• Man rev sönder sina kläder vid dåliga nyheter1 Mos 37:29, 1 Mos 37:34, 1 Mos 44:13, 2 Sam 1:11, 2 Sam 13:31, Job 1:20, 2 Kung 2:12
  Verserna

  1 Mos 37:29När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder

  1 Mos 37:34Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.

  1 Mos 44:13Då revo de sönder sina kläder och lastade åter var och en sin åsna och vände tillbaka till staden.

  2 Sam 1:11Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock alla de män som voro där med honom.

  2 Sam 13:31Då stod konungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, under det att alla hans tjänare stodo där med sönderrivna kläder.

  Job 1:20Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad

  2 Kung 2:12Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!» Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.
• Säcktyg kring länderna1 Mos 37:34, 1 Kung 21:27, Est 4:1
  Verserna

  1 Mos 37:34Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.

  1 Kung 21:27Men när Ahab hörde de orden, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sin kropp och fastade; och han låg höljd i säcktyg och gick tyst omkring.

  Est 4:1När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.
• Stoft eller aska på huvudetJos 7:6, 2 Sam 13:19, 2 Sam 15:32, Job 2:12
  Verserna

  Jos 7:6Och Josua med de äldste i Israel rev sönder sina kläder, och föll ned på sitt ansikte till jorden framför HERRENS ark och låg där ända till aftonen, och de strödde stoft på sina huvuden.

  2 Sam 13:19tog hon aska och strödde på sitt huvud, och den fotsida livklädnaden som hon hade på sig rev hon sönder; och hon lade handen på sitt huvud och gick där ropande och klagande.

  2 Sam 15:32När sedan David hade kommit upp på bergstoppen, där man plägade tillbedja Gud, då kom arkiten Husai emot honom, med sönderriven livklädnad och med jord på sitt huvud.

  Job 2:12Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.
• Att ligga i säcktyg och askaEst 4:3, Jon 3:6
  Verserna

  Est 4:3Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.

  Jon 3:6Och när saken kom för konungen i Nineve, stod han upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska.
• Att ligga på marken2 Sam 12:16, 2 Sam 13:31
  Verserna

  2 Sam 12:16Då sökte David Gud för gossens skull; och David höll fasta, och när han kom hem, låg han på bara marken över natten.

  2 Sam 13:31Då stod konungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, under det att alla hans tjänare stodo där med sönderrivna kläder.
• Huvudet höljt och fötterna bara2 Sam 15:30
  Verserna

  2 Sam 15:30Men David gick gråtande uppför Oljeberget med överhöljt huvud ock bara fötter; och allt folket som följde med honom hade ock höljt över sina huvuden och gingo ditupp under gråt.
• Att hölja ansiktet2 Sam 19:4, Est 6:12
  Verserna

  2 Sam 19:4Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med hög röst: »Min son Absalom! Absalom, min son, min son!»

  Est 6:12Och Mordokai vände tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud.
• Att slita hår från huvudet och skäggetEsr 9:3
  Verserna

  Esr 9:3När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup sorg.
• Att raka huvudetJob 1:20, Hes 27:31
  Verserna

  Job 1:20Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad

  Hes 27:31De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.
• Att lägga av sina smycken2 Mos 33:4–6
  Verserna

  2 Mos 33:4–6När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig. Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.» Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.
• Ingen smörjelse med olja, och sorgkläder2 Sam 14:2, Dan 10:3
  Verserna

  2 Sam 14:2Då sände Joab till Tekoa och lät därifrån hämta en klok kvinna och sade till henne: »Låtsa att du har sorg, och kläd dig i sorgkläder och smörj dig icke med olja, utan skicka dig såsom en kvinna som i lång tid har haft sorg efter en död.

  Dan 10:3Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna hade gått till ända.
• Sörjande går omkring på gatornaPred 12:5
  Verserna

  Pred 12:5då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;
• Förfarna gråterskor kallades för att hålla klaganJer 9:17–18
  Verserna

  Jer 9:17–18Så säger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gråterskor, för att de må komma, och sänden efter förfarna kvinnor, och låten dem komma. Låten dem med hast stämma upp sorgesång över oss, så att våra ögon flyta i tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.
• Flöjtspelare och larmande folk i en död flickas husMatt 9:23
  Verserna

  Matt 9:23När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,
• Vänner kommer för att trösta familjenJoh 11:19, Joh 11:31
  Verserna

  Joh 11:19och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.

  Joh 11:31Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.

I lagen

• Inga skärsår på kroppen och ingen rakning av pannan för en död3 Mos 19:28, 5 Mos 14:1
  Verserna

  3 Mos 19:28I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej heller bränna in skrifttecken på eder. Jag är HERREN.

  5 Mos 14:1I ären Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista några märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon död;
• Den som rörde vid en död kropp blev oren i sju dagar4 Mos 19:11, 4 Mos 19:16
  Verserna

  4 Mos 19:11Den som kommer vid någon död, vid en människas lik, han skall vara oren i sju dagar.

  4 Mos 19:16Och var och en som ute på marken kommer vid någon som har fallit för svärd eller på annat sätt träffats av döden, eller vid människoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
• Präster får orena sig bara för nära släkt3 Mos 21:1–3
  Verserna

  3 Mos 21:1–3Och HERREN sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg till dem så: En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sina fränder, utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin moder, sin fader, sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder; så ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom närmare och icke tillhörde någon man, i sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne.
• Översteprästen får inte riva sönder sina kläder eller gå till en död3 Mos 21:10–11
  Verserna

  3 Mos 21:10–11Den som är överstepräst bland sina bröder, den på vilkens huvud smörjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit handfyllning till att ikläda sig prästkläderna, han skall icke hava sitt hår oordnat, ej heller riva sönder sina kläder; och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sin fader eller genom sin moder får han ådraga sig orenhet.
• Aron och hans söner får inte sörja Nadab och Abihu3 Mos 10:6
  Verserna

  3 Mos 10:6Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: »I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta över denna brand som HERREN har upptänt.
• Inget av tiondet fick ätas under sorgetid5 Mos 26:14
  Verserna

  5 Mos 26:14Jag åt intet därav, när jag hade sorg, och jag förde icke bort något därav, när jag var oren, ej heller använde jag något därav för någon död. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst; jag har i alla stycken gjort såsom du har bjudit mig.

Exempel

• Abraham håller dödsklagan över Sara och begråter henne1 Mos 23:2
  Verserna

  1 Mos 23:2Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.
• Jakob vill inte låta sig tröstas för Josef1 Mos 37:34–35
  Verserna

  1 Mos 37:34–35Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid. Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son.» Så begrät hans fader honom.
• Egypten begråter Jakob i sjuttio dagar; Josef sörjer i sju dagar vid Goren-Haatad1 Mos 50:3, 1 Mos 50:10–11
  Verserna

  1 Mos 50:3Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för balsamering. Och egyptierna begräto honom i sjuttio dagar.

  1 Mos 50:10–11När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jordan, höllo de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar. Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: »Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla.» Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.
• Israel begråter Aron i trettio dagar, och Mose i trettio4 Mos 20:28–29, 5 Mos 34:8
  Verserna

  4 Mos 20:28–29Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget. Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

  5 Mos 34:8Och Israels barn begräto Mose på Moabs hedar i trettio dagar; därmed voro gråtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
• Högljudd klagan i Egypten: inget hus utan en död2 Mos 12:30
  Verserna

  2 Mos 12:30Då stod Farao upp om natten jämte alla sina tjänare och alla egyptier, och ett stort klagorop upphävdes i Egypten; ty intet hus fanns, där icke någon död låg.
• David och hans män gråter tills de inte orkar mer1 Sam 30:4
  Verserna

  1 Sam 30:4brast han ut i gråt, så ock hans folk; och de gräto, till dess att de icke förmådde gråta mer.
• Davids klagosång över Saul och Jonatan: ”Huru hava icke hjältarna fallit!”2 Sam 1:17–19
  Verserna

  2 Sam 1:17–19Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan, och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den är upptecknad i »Den redliges bok»: »Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder. Huru hava icke hjältarna fallit!
• Davids klagosång över Abner2 Sam 3:33–34
  Verserna

  2 Sam 3:33–34Och konungen sjöng följande klagosång över Abner: »Måste då Abner dö en gudlös dåres död? Dina händer voro ju ej bundna, dina fötter ej slagna i fjättrar. Du föll såsom man faller för ogärningsmän.» Då begrät allt folket honom ännu mer.»
• ”Min son Absalom, min son, min son!”2 Sam 18:33, 2 Sam 19:4
  Verserna

  2 Sam 18:33Då blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Och under det att han gick, ropade han så: »Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!»

  2 Sam 19:4Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med hög röst: »Min son Absalom! Absalom, min son, min son!»
• Bat-Seba håller dödsklagan efter Uria2 Sam 11:26–27
  Verserna

  2 Sam 11:26–27Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man. Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.
• Sångare och sångerskor sjunger klagosånger över Josia2 Krön 35:24–25
  Verserna

  2 Krön 35:24–25Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven där hans fäder voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia. Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Och alla sångare och sångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom man gör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse i Israel. De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».
• Mordokai klagar i säcktyg; ingen i säcktyg fick gå in i kungens portEst 4:1–2
  Verserna

  Est 4:1–2När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop. Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.