Arv och testamenten i Bibeln

Ställen (39) i Bibel 1917, rad för rad, ur Nave’s Topical Bible.

Exempel

Den barnlöse Abram: en tjänare, Elieser från Damaskus, blir min arvinge1 Mos 15:2–3
Verserna
1 Mos 15:2–3Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.» Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»
Sara: tjänstekvinnans son ska inte ärva med Isak1 Mos 21:10
Verserna
1 Mos 21:10och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
Abraham ger allt åt Isak och skickar bort bihustrurnas söner med gåvor1 Mos 24:36, 1 Mos 25:5–6
Verserna
1 Mos 24:36Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin ålderdom, och åt denne har han givit allt vad han äger.
1 Mos 25:5–6Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak. Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.
Rakel och Lea: ”Hava vi numera någon lott eller arvedel i vår faders hus?”1 Mos 31:14–16
Verserna
1 Mos 31:14–16Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: »Hava vi numera någon lott eller arvedel i vår faders hus? Blevo vi icke av honom aktade såsom främlingar, när han sålde oss? Sedan har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för oss. Ja, all den rikedom som Gud har avhänt vår fader tillhör oss och våra barn. Så gör nu allt vad Gud har sagt dig.»
Jakob ger Josef en bergsrygg utöver det hans bröder får1 Mos 48:21–22
Verserna
1 Mos 48:21–22Och Israel sade till Josef: »Se, jag dör; men Gud skall vara med eder och föra eder tillbaka till edra fäders land. Och utöver vad jag giver dina bröder giver jag dig en särskild höjdsträcka som jag med mitt svärd och min båge har tagit från amoréerna.»
Rubens förstfödslorätt går över till Josefs söner1 Krön 5:1–2
Verserna
1 Krön 5:1–2Och Rubens söner, Israels förstföddes -- han var nämligen den förstfödde, men därför att han oskärade sin faders bädd, blev hans förstfödslorätt given åt Josefs, Israels sons, söner, dock icke så, att denne skulle upptagas i släktregistret såsom den förstfödde; ty väl var Juda den mäktigaste bland sina bröder, och furste blev en av hans avkomlingar, men förstfödslorätten blev dock Josefs --
Selofhads döttrar får jord bland sin faders bröder4 Mos 27:1–4, Jos 17:3–4
Verserna
4 Mos 27:1–4Och Selofhads döttrar trädde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. Dessa kommo nu inför Mose och prästen Eleasar och stamhövdingarna och hela menigheten, vid ingången till uppenbarelsetältet, och sade: »Vår fader har dött i öknen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner. Icke skall nu vår faders namn utplånas ur hans släkt för det att han icke hade någon son? Giv åt oss en besittning ibland vår faders bröder.»
Jos 17:3–4Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner, utan allenast döttrar; och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och stamhövdingarna och sade: »HERREN bjöd Mose att giva oss en arvedel bland våra bröder.» Då gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders bröder.
Jefta nekas arv som son till en annan kvinnaDom 11:2
Verserna
Dom 11:2Nu födde ock Gileads hustru honom söner; och när dessa hans hustrus söner hade växt upp, drevo de ut Jefta och sade till honom: »Du skall icke taga arv i vår faders hus, ty du är son till en kvinna som icke är hans hustru.»
Boas köper Elimeleks jord för att bevara den dödes namnRut 4:5–6, Rut 4:9–10
Verserna
Rut 4:5–6Då sade Boas: »När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den ock av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.» Bördemannen svarade: »Då kan jag icke begagna mig av min bördesrätt, ty jag skulle därmed fördärva min egen arvedel. Börda du åt dig vad jag skulle hava bördat, ty jag kan icke göra det.»
Rut 4:9–10Då sade Boas till de äldste och till allt folket: »I ären i dag vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har tillhört Kiljon och Mahelon. Därjämte har jag ock köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel, på det att den dödes namn icke må bliva utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. I ären i dag vittnen härtill.»
Nabot vill inte sälja sina fäders arvedel1 Kung 21:2–3
Verserna
1 Kung 21:2–3Och Ahab talade till Nabot och sade: »Låt mig få din vingård för att därav göra mig en köksträdgård, eftersom den ligger så nära intill mitt hus; jag vill giva dig en bättre vingård i stället, eller om dig så behagar, vill jag giva dig penningar såsom betalning för den.» Men Nabot svarade Ahab: »HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel.»
Josafat ger sina söner gåvor och städer, och riket åt den förstfödde2 Krön 21:3
Verserna
2 Krön 21:3Och deras fader gav dem stora skänker i silver och guld och dyrbarheter, därtill ock fasta städer i Juda; men konungadömet hade han givit åt Joram, ty denne var den förstfödde.
Job ger sina döttrar arvedel bland deras bröderJob 42:15
Verserna
Job 42:15Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.
Jeremia köper sin kusins åker med bördsrättJer 32:7–8
Verserna
Jer 32:7–8Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och säga: 'Köp du min åker i Anatot, ty du har såsom bördeman rätt att köpa den.'» Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fängelsegården, såsom HERREN hade sagt, och sade till mig: »Köp min åker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrätt därtill och är bördeman; så köp den då åt dig.» Då förstod jag att det var HERRENS ord
”Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig”Luk 12:13
Verserna
Luk 12:13Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min broder att han skiftar arvet med mig.»
Den yngre sonen begär sin del av egendomen (en liknelse)Luk 15:12–13
Verserna
Luk 15:12–13Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem. Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
Vingårdsmännen planerar att döda arvingen och ta arvet (en liknelse)Mark 12:7
Verserna
Mark 12:7Men vingårdsmännen sade till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så bliver arvet vårt.'

I lagen

Ingen son: till dottern, sedan till bröder, farbröder, närmaste släkting4 Mos 27:8–11
Verserna
4 Mos 27:8–11Och till Israels barn skall du tala och säga: När någon dör utan att efterlämna någon son, skolen I låta hans arvedel övergå till hans dotter. Men om han icke har någon dotter, så skolen I giva hans arvedel åt hans bröder. Har han icke heller några bröder, så skolen I giva hans arvedel åt hans faders bröder. Men om hans fader icke har några broder, så skolen I giva hans arvedel åt närmaste blodsförvant inom hans släkt, och denne skall då taga den i besittning.» Detta skall vara en rättsstadga för Israels barn, såsom HERREN har bjudit Mose.
Den försmådda hustruns förstfödde får ändå dubbel lott5 Mos 21:15–17
Verserna
5 Mos 21:15–17Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han försmår, och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar som den han försmår, och hans förstfödde son till den försmådda, så får mannen icke, när han åt sina söner utskiftar sin egendom såsom arv, giva förstfödslorätten åt sonen till den älskar, till förfång för sonen till den han försmår, då nu denne är den förstfödde, utan han skall såsom sin förstfödde erkänna sonen till den försmådda och giva honom dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans kraft; honom tillhör förstfödslorätten.
Ärvd jord får inte gå över från stam till stam4 Mos 36:7–9
Verserna
4 Mos 36:7–9Ty en arvedel som tillhör någon, av Israels barn må icke gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skola behålla kvar var och en sin fädernestams arvedel. Och när en kvinna som inom någon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av någon släkt som hör till hennes egen fädernestam, så att Israels barn förbliva i besittning var och en av sina fäders arvedel. Ty ingen arvedel må gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola behålla kvar var och en sin arvedel.»
Landet fördelas genom lottning, mer åt de större stammarna4 Mos 26:53–55
Verserna
4 Mos 26:53–55Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal. Åt en större stam skall du giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; åt var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inmönstrade. Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på sina fädernestammar skola de få sina arvedelar.
Aron får veta att han inte ska få någon arvedel i landet4 Mos 18:20
Verserna
4 Mos 18:20och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava någon arvedel, och du skall icke hava någon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn.
En furstes gåva till en tjänare återgår under frihetsåretHes 46:16–17
Verserna
Hes 46:16–17Så säger Herren, HERREN: Om fursten giver någon av sina söner en gåva, så bliver det dennes arvedel, det skall höra hans söner till; de skola besitta det såsom arv. Men om han av sin arvedel giver något såsom gåva åt någon av sina tjänare, så skall detta tillhöra denne intill friåret; då skall det återgå till fursten. Hans arvedel är det ju, och hans söner skall det tillfalla.

Sista önskningar

Jakob korsar händerna och sätter Efraim före Manasse1 Mos 48:13–14, 1 Mos 48:19–20
Verserna
1 Mos 48:13–14Sedan tog Josef dem båda vid handen, Efraim i sin högra hand, till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand, till höger framför Israel, och förde dem så fram till honom. Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud; han lade alltså sina händer korsvis, ty Manasse var den förstfödde.
1 Mos 48:19–20Men hans fader ville icke; han sade: »Jag vet det, min son, jag vet det; också av honom skall ett folk komma, också han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva större än han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.» Så välsignade han dem på den dagen och sade: »Med ditt namn skall Israel välsigna, så att man skall säga: Gud göre dig lik Efraim och Manasse.» Så satte han Efraim framför Manasse.
Jakob samlar sina söner och välsignar var och en innan han dör1 Mos 49:1, 1 Mos 49:28, 1 Mos 49:33
Verserna
1 Mos 49:1Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:
1 Mos 49:28Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.
1 Mos 49:33När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.
Davids sista uppmaning till Salomo1 Kung 2:1–3
Verserna
1 Kung 2:1–3Då nu tiden tillstundade att David skulle dö, bjöd han sin son Salomo och sade: »Jag går nu all världens väg; så var då frimodig och visa dig såsom en man. Och håll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hålla, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, hans bud och rätter och vittnesbörd, såsom det är skrivet i Moses lag, på det att du må hava framgång i allt vad du gör, och överallt dit du vänder dig;
Jesaja till Hiskia: ”Beställ om ditt hus”2 Kung 20:1
Verserna
2 Kung 20:1Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN: Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»
Ett testamente gäller först när den som gjort det har döttHebr 9:16–17
Verserna
Hebr 9:16–17Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död. Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.
Ett giltigt förbund mellan människor kan inte upphävas eller ändrasGal 3:15
Verserna
Gal 3:15Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
En arvinge som är barn står under förmyndare och förvaltareGal 4:1–2
Verserna
Gal 4:1–2Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

Utsagor

En förståndig tjänare får dela arvet som en av brödernaOrds 17:2
Verserna
Ords 17:2En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
Rikedom som går förlorad i en misslyckad affär lämnar inget åt sonenPred 5:12–13
Verserna
Pred 5:12–13Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada. Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, så får hans son, om han har fött en son, alls intet därav.
Hus och rikedom ärver man efter fädernaOrds 19:14
Verserna
Ords 19:14Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
Vem vet om min arvinge blir vis eller dåraktig?Pred 2:18–19
Verserna
Pred 2:18–19Ja, jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag åt någon annan som skall komma efter mig måste lämna vad jag har gjort. Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dåre? Men ändå skall han få råda över allt det varpå jag har nedlagt min möda och min vishet under solen. Också detta är fåfänglighet.

Källor

Ur Nave’s Topical Bible (Orville J. Nave, 1896; allmän egendom): ämnen utvalda, rader förkortade och skrivna med moderna ord, tolkande rader utelämnade; varje vers kontrollerad.

Bibel 1917 · Allmän egendom