Föräldrar i Bibeln

Ställen (42) i Bibel 1917, rad för rad, ur Nave’s Topical Bible.

Favoriter

Isak har Esau kärast; Rebecka har Jakob kärast1 Mos 25:28
Verserna
1 Mos 25:28Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
Rebecka planerar att vinna Isaks välsignelse åt Jakob1 Mos 27:6–10
Verserna
1 Mos 27:6–10sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau: 'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.' Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig. Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om. Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.»
Jakob vill inte sända Benjamin av fruktan för att något ska hända honom1 Mos 42:4, 1 Mos 42:38
Verserna
1 Mos 42:4Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob sänd åstad med sina bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända honom.
1 Mos 42:38Men han svarade: »Min son får icke fara ditned med eder. Hans broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka hände honom på den resa I viljen företaga, så skullen I bringa mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»

Kärlek och omsorg

Hagar sätter sig ett bågskott bort, för att inte se sin pojke dö1 Mos 21:15–16
Verserna
1 Mos 21:15–16Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
Rebeckas mor och bror ber att få behålla henne tio dagar till1 Mos 24:55
Verserna
1 Mos 24:55Då sade hennes broder och hennes moder: »Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så; sedan må du fara.»
Jakob lever upp när han hör att Josef lever1 Mos 45:26–28
Verserna
1 Mos 45:26–28och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land.» Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem. Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv. Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.»
Moses mor gömmer honom i tre månader och lägger honom sedan i en kista2 Mos 2:2–3
Verserna
2 Mos 2:2–3Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader. Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden.
Manoa frågar hur han ska fostra pojken som ska födasDom 13:8
Verserna
Dom 13:8Och Manoa bad till HERREN och sade: »Ack Herre, låt gudsmannen som du sände hit åter komma till oss, för att han må lära oss huru vi skola göra med gossen som skall födas.»
Simsons föräldrar invänder mot en filisteisk hustruDom 14:2–3
Verserna
Dom 14:2–3Och när han kom upp därifrån, omtalade han det för sin fader och moder och sade: »Jag har i Timna sett en kvinna, en av filistéernas döttrar; henne mån I nu skaffa mig till hustru.» Hans fader och moder sade till honom: »Finnes då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort för att skaffa dig en hustru från de oomskurna filistéerna?» Simson sade till sin fader: »Skaffa mig denna, ty hon behagar mig.»
Noomi kysser sina svärdöttrar och skickar hem demRut 1:8–9
Verserna
Rut 1:8–9sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hem igen, var och en till sin moder. HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda döda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin mans hus.» Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt
Job stiger upp bittida och offrar brännoffer för vart och ett av sina barnJob 1:5
Verserna
Job 1:5När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte »Kanhända hava mina barn syndat och i sina hjärtan talat förgripligt om Gud». Så gjorde Job för var gång.
David längtar efter Absalom2 Sam 13:39
Verserna
2 Sam 13:39Och konung David avstod ifrån att draga ut mot Absalom, ty han tröstade sig över att Amnon var död.
David: ”Faren nu varligt med den unge mannen Absalom”2 Sam 18:5
Verserna
2 Sam 18:5Men konungen bjöd Joab, Abisai och Ittai och sade: »Faren nu varligt med den unge mannen Absalom.» Och allt folket hörde huru konungen så bjöd alla hövitsmännen angående Absalom.
Rispa vaktar sina söners kroppar mot fåglar och vilda djur2 Sam 21:8, 2 Sam 21:10
Verserna
2 Sam 21:8Däremot tog konungen de två söner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, och de fem söner som Mikal, Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillais son
2 Sam 21:10Då tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdräkt och hade den till sitt läger ovanpå klippan från det att skörden begynte, ända till dess att vattnet strömmade ned över dem från himmelen; och hon tillstadde icke himmelens fåglar att slå ned på dem om dagen, ej heller markens vilda djur att göra det om natten.
Den rätta modern ger hellre bort sitt barn än ser det dödas1 Kung 3:26
Verserna
1 Kung 3:26Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»
Salomo låter sätta fram en tron åt sin mor1 Kung 2:19
Verserna
1 Kung 2:19Så gick då Bat-Seba in till konung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då stod konungen upp och gick emot henne och bugade sig för henne och satte sig därefter på sin stol; man ställde ock fram en stol åt konungens moder, och hon satte sig på hans högra sida.
Maria och Josef söker oroligt efter pojken JesusLuk 2:48
Verserna
Luk 2:48När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
Jesu mor står vid korsetJoh 19:25
Verserna
Joh 19:25Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.
Jairus ber för sin lilla dotterMark 5:23
Verserna
Mark 5:23och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
En kunglig ämbetsman: ”kom ned, förrän mitt barn dör”Joh 4:49
Verserna
Joh 4:49Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
En pojkes far: ”Jag tror! Hjälp min otro.”Mark 9:24
Verserna
Mark 9:24Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»
Sebedeus söners mor ber om hedersplatser åt demMatt 20:20–21
Verserna
Matt 20:20–21Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom. Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»
Föräldrarna till mannen som föddes blind: ”Frågen honom själv; han är gammal nog”Joh 9:20–23
Verserna
Joh 9:20–23Då svarade han föräldrar och sade: »Att denne är vår son, och att han föddes blind, det veta vi. Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig.» Detta sade hans föräldrar, därför att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit överens om att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan. Därför var det som hans föräldrar sade: »Han är gammal nog; frågen honom själv.»

Alltför eftergivna

Eli höll inte sina söner i styr1 Sam 3:13
Verserna
1 Sam 3:13Ty jag har förkunnat för honom att jag skall vara domare över hans hus till evig tid, därför att han har syndat, i det han visste huru hans söner drogo förbannelse över sig och dock icke höll dem tillbaka.
David tillrättavisade aldrig Adonia1 Kung 1:6
Verserna
1 Kung 1:6Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: »Varför gör du så?» Han var ock mycket fager; och hans moder hade fött honom näst efter Absalom.

I lagen

Hedra din far och din mor2 Mos 20:12
Verserna
2 Mos 20:12Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
Döden för den som slår eller förbannar sin far eller mor2 Mos 21:15, 2 Mos 21:17
Verserna
2 Mos 21:15Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.
2 Mos 21:17Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.
Föräldrar förklarar påsken för sina barn2 Mos 12:26–27, 2 Mos 13:8
Verserna
2 Mos 12:26–27När då edra barn fråga eder: 'Vad betyder denna eder gudstjänst?', skolen I svara: 'Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökte Egypten, men skonade våra hus.'» Då böjde folket sig ned och tillbad.
2 Mos 13:8Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: 'Sådant gör jag av tacksamhet för vad HERREN gjorde med mig, när jag drog ut ur Egypten.'
Båda föräldrarna för en vanartig och uppstudsig son till de äldste5 Mos 21:18–20
Verserna
5 Mos 21:18–20Om någon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fastän de tukta honom, ändå icke hör på dem, så skola hans fader och hans moder taga honom och föra honom ut till de äldste i staden, till stadens port. Och de skola säga till de äldste i staden: »Denne vår son är vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till våra ord, utan är en frossare och drinkare.»

Ordspråk om föräldrar

Lyssna till din fars tuktan och din mors undervisningOrds 1:8
Verserna
Ords 1:8Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
En vis son gör sin far gladOrds 10:1
Verserna
Ords 10:1Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
En god man lämnar arv åt sina barnbarnOrds 13:22
Verserna
Ords 13:22Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
Förakta inte din mor när hon blir gammalOrds 23:22
Verserna
Ords 23:22Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
Må din far och din mor glädjasOrds 23:24–25
Verserna
Ords 23:24–25Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
Hennes barn står upp och prisar henne lyckligOrds 31:28
Verserna
Ords 31:28Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

I breven

Föräldrar samlar åt sina barn, inte barnen åt föräldrarna2 Kor 12:14
Verserna
2 Kor 12:14Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.
Fäder, reta inte era barnEf 6:4, Kol 3:21
Verserna
Ef 6:4Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.
Kol 3:21I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.

Källor

Ur Nave’s Topical Bible (Orville J. Nave, 1896; allmän egendom): ämnen utvalda, rader förkortade och skrivna med moderna ord, tolkande rader utelämnade; varje vers kontrollerad.

Bibel 1917 · Allmän egendom