Födelse och barnlöshet i Bibeln

Ställen (39) i Bibel 1917, rad för rad, ur Nave’s Topical Bible.

Födslar

En kvinna i barnsnöd glömmer sin smärta av glädje över barnetJoh 16:21
Verserna
Joh 16:21När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
De hebreiska barnmorskorna Sifra och Pua, och födstolarna2 Mos 1:15–16
Verserna
2 Mos 1:15–16Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna, han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»
De hebreiska kvinnorna: ”förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött”2 Mos 1:19
Verserna
2 Mos 1:19Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»
Rakels barnsnöd är svår; hjälpkvinnan säger: ”också denna gång får du en son”1 Mos 35:16–17
Verserna
1 Mos 35:16–17Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev henne svår. Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till henne: »Frukta icke; ty också denna gång får du en son.»
Rakel dör på vägen till Bet-Lehem1 Mos 35:18–19
Verserna
1 Mos 35:18–19Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu dö, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin. Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem.
Pinehas hustru föder när hon hör nyheten och dör1 Sam 4:19–20
Verserna
1 Sam 4:19–20Och när hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och nära att föda, fick höra ryktet om att Guds ark var tagen, och att hennes svärfader och hennes man voro döda, sjönk hon ned och födde sitt barn, ty födslovåndorna kommo över henne. Och när hon då höll på att dö, sade kvinnorna som stodo omkring henne: »Frukta icke; du har fött en son.» Men hon svarade intet och aktade icke därpå.
Efter en son är modern oren i sju dagar och väntar sedan på sin rening3 Mos 12:2–4
Verserna
3 Mos 12:2–4Tala till Israels barn och säg: När en kvinna föder barn och det är ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sju dagar; lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren. Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras. Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon skall icke komma vid något heligt och får icke heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro ute.
Efter en dotter två veckor oren, sedan en längre rening3 Mos 12:5
Verserna
3 Mos 12:5Men om det är ett flickebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i två veckor, på samma sätt som vid sin månadsrening; och sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt reningsflöde.
Sedan offras ett lamm och en fågel, eller två fåglar om hon är fattig3 Mos 12:6, 3 Mos 12:8
Verserna
3 Mos 12:6Och när hennes reningsdagar äro ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm såsom brännoffer, och en ung duva eller en turturduva såsom syndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen.
3 Mos 12:8Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för henne, så bliver hon ren.
Elisabets grannar och släktingar gläds med henneLuk 1:57–58
Verserna
Luk 1:57–58Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son. Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

Ammor

Rebeckas amma följer med henne till Kanaan1 Mos 24:59
Verserna
1 Mos 24:59Då bestämde de att deras syster Rebecka jämte sin amma skulle fara med Abrahams tjänare och dennes män.
Sara: ”Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di?”1 Mos 21:7
Verserna
1 Mos 21:7Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
Mose: ”bära det i min famn, såsom spenabarnet bäres av sin vårdare”4 Mos 11:12
Verserna
4 Mos 11:12Är då jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du säger till mig att jag skall bära det i min famn, såsom spenabarnet bäres av sin vårdare, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder?
Paulus: mild, som en amma som vårdar sina barn1 Tess 2:7
Verserna
1 Tess 2:7fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.

Länge utan barn

Sarai var ofruktsam; hon hade inga barn1 Mos 11:30
Verserna
1 Mos 11:30Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
Sarai ger Abram sin tjänstekvinna Hagar för att få barn genom henne1 Mos 16:1–2
Verserna
1 Mos 16:1–2Och Sarai, Abrams hustru, hade icke fött barn åt honom. Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar; och Sarai sade till Abram: »Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, så att jag icke föder barn; gå in till min tjänstekvinna, kanhända skall jag få avkomma genom henne.» Abram lyssnade till Sarais ord;
Sara skrattar: hon har passerat åldern för att föda barn1 Mos 18:11–14
Verserna
1 Mos 18:11–14Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava. Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?» Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?' Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»
Sara föder Isak; Abraham är hundra år gammal1 Mos 17:17, 1 Mos 21:2, 1 Mos 21:5
Verserna
1 Mos 17:17Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»
1 Mos 21:2Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
1 Mos 21:5Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
Isak ber för den ofruktsamma Rebecka, och hon blir havande1 Mos 25:21
Verserna
1 Mos 25:21Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.
Rakel: ”Skaffa mig barn, eljest dör jag”1 Mos 30:1–2
Verserna
1 Mos 30:1–2Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör jag.» Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»
Rakel och Lea köpslår om kärleksäpplen1 Mos 30:14–16
Verserna
1 Mos 30:14–16Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen.» Men hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?» Rakel sade: »Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen.» När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig.» Så låg han hos henne den natten.
Rakel föder Josef: ”Gud har tagit bort min smälek”1 Mos 30:22–24
Verserna
1 Mos 30:22–24Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har tagit bort min smälek.» Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN give mig ännu en son.»
Manoas ofruktsamma hustru föder SimsonDom 13:2–3, Dom 13:24
Verserna
Dom 13:2–3I Sorga levde nu en man av daniternas släkt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: »Se, du är ofruktsam och har icke fött några barn, men du skall bliva havande och föda en son.
Dom 13:24Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen växte upp, och HERREN välsignade honom.
Elkana ger den barnlösa Hanna en dubbel del1 Sam 1:2, 1 Sam 1:5
Verserna
1 Sam 1:2Han hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.
1 Sam 1:5men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.
Peninna retas med Hanna år efter år1 Sam 1:6–7
Verserna
1 Sam 1:6–7Men hennes medtävlerska plägade, för att väcka hennes vrede, mycket retas med henne, därför att HERREN hade gjort henne ofruktsam. För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt intet.
Hanna gråter och gör ett löfte; hon föder Samuel1 Sam 1:10–11, 1 Sam 1:19–20
Verserna
1 Sam 1:10–11och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN under bitter gråt. Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgäta din tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.»
1 Sam 1:19–20Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne, Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om; denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jag utbett mig honom.»
Hanna får sedan fler barn1 Sam 2:21
Verserna
1 Sam 2:21Och HERREN såg till Hanna, och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp i HERRENS hus.
Den sunemitiska kvinnan, vars man är gammal, får en son året därpå2 Kung 4:14–17
Verserna
2 Kung 4:14–17Sedan frågade han: »Vad kan jag då göra för henne?» Gehasi svarade: »Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal.» Så sade han då: »Kalla henne hitin.» Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren. Och han sade: »Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen.» Hon svarade: »Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant.» Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.
Mikal hade inga barn till sin dödsdag2 Sam 6:23
Verserna
2 Sam 6:23Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, så länge hon levde.
Elisabet, ofruktsam och gammal, blir havande och håller sig undan i fem månaderLuk 1:7, Luk 1:24–25, Luk 1:36
Verserna
Luk 1:7Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
Luk 1:24–25Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader; och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
Luk 1:36Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
Han låter den ofruktsamma bo i sitt hus som en glad moderPs 113:9
Verserna
Ps 113:9han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn! Halleluja!

Källor

Ur Nave’s Topical Bible (Orville J. Nave, 1896; allmän egendom): ämnen utvalda, rader förkortade och skrivna med moderna ord, tolkande rader utelämnade; varje vers kontrollerad.

Bibel 1917 · Allmän egendom