Begravning och gravar i Bibeln

• De döda begravdes snabbt, ofta samma dag5 Mos 21:23, Apg 5:6, Apg 5:10
  Verserna

  5 Mos 21:23så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten, utan du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.

  Apg 5:6Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.

  Apg 5:10Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
• Kryddor brändes till ära för döda kungarJer 34:5
  Verserna

  Jer 34:5Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning till din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!» Ty detta har jag talat, säger HERREN.
• Kung David går bakom Abners bår och gråter vid hans grav2 Sam 3:31–32
  Verserna

  2 Sam 3:31–32Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: »Riven sönder edra kläder och höljen eder i sorgdräkt och hållen dödsklagan efter Abner.» Och konung David gick själv bakom båren. Så begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät.
• I Nain följer en stor skara en änkas ende son till gravenLuk 7:12
  Verserna

  Luk 7:12Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.

Begravningar

• Faraos äldste, vagnar och ryttare drar upp för att begrava Jakob1 Mos 50:7–9
  Verserna

  1 Mos 50:7–9Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tjänare, de äldste i hans hus och alla de äldste i Egyptens land, därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen. Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.
• Isak och Ismael begraver Abraham; Esau och Jakob begraver Isak1 Mos 25:9, 1 Mos 35:29
  Verserna

  1 Mos 25:9Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,

  1 Mos 35:29därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och Jakob begrovo honom.
• Hela Israel sörjer Samuel och begraver honom i hans hem i Rama1 Sam 25:1, 1 Sam 28:3
  Verserna

  1 Sam 25:1Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och höll dödsklagan efter honom; och de begrovo honom där han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till öknen Paran.

  1 Sam 28:3Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesvärjare och spåmän ur landet.
• Männen i Jabes vandrar hela natten för att hämta Sauls kropp1 Sam 31:11–13
  Verserna

  1 Sam 31:11–13Men när invånarna i Jabes i Gilead hörde vad filistéerna hade gjort med Saul, stodo de upp, alla stridbara män, och gingo hela natten och togo Sauls och hans söners kroppar ned från Bet-Sans mur, och begåvo sig därefter till Jabes och förbrände dem där. Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes och fastade så i sju dagar.
• David flyttar Sauls och Jonatans ben till Kis grav2 Sam 21:12–14
  Verserna

  2 Sam 21:12–14begav sig David åstad och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade nämligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifrån den öppna platsen i Bet-San, där filistéerna hade hängt upp dem, när filistéerna slogo Saul på Gilboa. Och då han hade fört Sauls och hans son Jonatans ben upp därifrån, samlade man ock ihop de upphängdas ben. Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och därefter hörde Gud landets bön.
• Fromma män begraver Stefanus och håller en stor dödsklagan över honomApg 8:2
  Verserna

  Apg 8:2Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.

Önskningar om begravning

• Jakob ber att få begravas hos sina fäder, inte i Egypten1 Mos 47:30, 1 Mos 49:29–32
  Verserna

  1 Mos 47:30fastmer, när jag har gått till vila hos mina fäder, skall du föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav.» Han svarade: »Jag skall göra såsom du har sagt.»

  1 Mos 49:29–32Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker, i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron, där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea, på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»
• Josef låter Israels barn svära att föra hans ben ut ur Egypten1 Mos 50:25
  Verserna

  1 Mos 50:25Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.»
• Barsillai vill dö nära sin fars och mors grav2 Sam 19:37
  Verserna

  2 Sam 19:37Låt din tjänare vända tillbaka, så att jag får dö i min stad, där jag har min faders och min moders grav. Men se här är din tjänare Kimham, låt honom få draga med min herre konungen; och gör för honom vad dig täckes.»
• En gammal profet ber att få begravas bredvid gudsmannen1 Kung 13:30–31
  Verserna

  1 Kung 13:30–31Och han lade hans döda kropp i sin egen grav; och de höllo dödsklagan efter honom och ropade: »Ack ve, min broder!» Då han nu hade begravit honom, sade han till sina söner: »När jag dör, så begraven mig i den grav där gudsmannen ligger begraven; läggen mina ben vid sidan av hans ben.

Gravar och begravningsplatser

• Abraham köper grottan i Makpela för fyra hundra siklar silver1 Mos 23:16–20
  Verserna

  1 Mos 23:16–20Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel. Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport. Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land. Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav.
• Jakob reser en vård på Rakels grav vid vägen till Bet-Lehem1 Mos 35:19–20
  Verserna

  1 Mos 35:19–20Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är Bet-Lehem. Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård.
• Begravda under träd: Debora under en ek, Saul under en tamarisk1 Mos 35:8, 1 Sam 31:13
  Verserna

  1 Mos 35:8Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.

  1 Sam 31:13Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes och fastade så i sju dagar.
• Juda kungar begravdes i Davids stad1 Kung 2:10, 2 Krön 32:33
  Verserna

  1 Kung 2:10och David gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad.

  2 Krön 32:33Och Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begrov honom på den plats där man går upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hans död. Och hans son Manasse blev konung efter honom.
• Prästen Jojada begravs bland kungarna2 Krön 24:16
  Verserna

  2 Krön 24:16Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, därför att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.
• Joas och Joram begravs, men inte i kungagravarna2 Krön 24:25, 2 Krön 21:20
  Verserna

  2 Krön 24:25Och när dessa drogo bort ifrån honom -- ty de lämnade honom kvar illa sjuk -- sammansvuro sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och dräpte honom på hans säng; detta blev hans död. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.

  2 Krön 21:20Han var trettiotvå år gammal, när han blev konung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i konungagravarna.
• Ussia, som var spetälsk, begravs på en åker nära kungagravarna2 Krön 26:23
  Verserna

  2 Krön 26:23Och Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom hos hans fäder, ute på konungagravens mark, detta med tanke därpå att han hade varit spetälsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom.
• Manasse och Amon begravs i Ussas trädgård2 Kung 21:18, 2 Kung 21:26
  Verserna

  2 Kung 21:18Och Manasse gick till vila hos sina fäder och blev begraven i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård. Och hans son Amon blev konung efter honom.

  2 Kung 21:26Och man begrov honom i hans grav i Ussas trädgård. Och hans son Josia blev konung efter honom.
• Joab begravs vid sitt eget hus i öknen1 Kung 2:34
  Verserna

  1 Kung 2:34Så gick då Benaja, Jojadas son, ditupp och stötte ned honom och dödade honom; och han blev begraven där han bodde i öknen.
• Josia ser gravar på en bergssluttning och en vård över en av dem2 Kung 23:16–17
  Verserna

  2 Kung 23:16–17När då Josia såg sig om och fick se gravarna som voro där på berget, sände han åstad och lät hämta benen ur gravarna och brände upp dem på altaret och orenade det så -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit förkunnat av gudsmannen som förkunnade att detta skulle ske. Och han frågade: »Vad är det för en vård som jag ser där?» Folket i staden svarade honom: »Det är den gudsmans grav, som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.»
• Jesus läggs i en ny grav i en trädgård nära korsets platsJoh 19:41–42
  Verserna

  Joh 19:41–42Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var en örtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hade varit lagd i. Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära.
• Kvinnorna undrar vem som ska vältra bort den stora stenen från gravenMark 16:3–4
  Verserna

  Mark 16:3–4Och de sade till varandra: »Vem skall åt oss vältra bort stenen från ingången till graven?» Men när de sågo upp, fingo de se att stenen redan var bortvältrad. Den var nämligen mycket stor.
• Krukmakarens åker köps som begravningsplats för främlingarMatt 27:7
  Verserna

  Matt 27:7Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
• Urias kropp kastas bland det vanliga folkets gravarJer 26:23
  Verserna

  Jer 26:23Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
• Absalom kastas i en grop under ett mycket stort stenröse2 Sam 18:17
  Verserna

  2 Sam 18:17Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenröse över honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda.
• Ingen vet var Moses grav är5 Mos 34:6
  Verserna

  5 Mos 34:6Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är.
• En man besatt av en ond ande bor bland gravarnaMark 5:3, Luk 8:27, Matt 8:28
  Verserna

  Mark 5:3han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;

  Luk 8:27Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska lång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.

  Matt 8:28När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där. Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den vägen fram.