Jordbruk i Bibeln

• Människan sätts i Eden för att bruka och bevara den1 Mos 2:15
  Verserna

  1 Mos 2:15Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
• Kain blir en åkerman; Abel en fårherde1 Mos 4:2
  Verserna

  1 Mos 4:2Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.
• Noa, en åkerman, planterar en vingård1 Mos 9:20
  Verserna

  1 Mos 9:20Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
• Isak sår och skördar det året hundrafalt1 Mos 26:12
  Verserna

  1 Mos 26:12Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.
• Rut plockar ax efter skördefolket: omkring en efa kornRut 2:2–3, Rut 2:17
  Verserna

  Rut 2:2–3Och moabitiskan Rut sade till Noomi: »Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon inför vilkens ögon jag finner nåd.» Hon svarade henne: »Ja, gå, min dotter.» Då gick hon åstad och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen; och det hände sig så för henne att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.

  Rut 2:17Så plockade hon ax på åkern ända till aftonen; och när hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn.
• Boas kastar korn på tröskplatsen om nattenRut 3:2
  Verserna

  Rut 3:2Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats.
• Gideon klappar ut vete i vinpressen för att gömma det för MidjanDom 6:11
  Verserna

  Dom 6:11Och HERRENS ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhörde abiesriten Joas; dennes son Gideon höll då på att klappa ut vete i vinpressen, för att bärga det undan Midjan.
• Folket i Bet-Semes skördar vete i dalen1 Sam 6:13
  Verserna

  1 Sam 6:13Men betsemesiterna höllo på med veteskörd i dalen. När de nu lyfte upp sina ögon, fingo de se arken; och de blevo glada, då de sågo den.
• Israeliterna går till filistéerna för att vässa plogbillar och skäror1 Sam 13:19–21
  Verserna

  1 Sam 13:19–21Ingen smed fanns då i hela Israels land, ty filistéerna fruktade att hebréerna skulle låta göra sig svärd eller spjut. Och så måste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna, om han ville låta vässa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skära, när det hade blivit något fel med eggen på skärorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller när oxpikarnas uddar behövde rätas.
• Elisa plöjer med tolv par oxar1 Kung 19:19
  Verserna

  1 Kung 19:19När han sedan gick därifrån, träffade han på Elisa, Safats son, som höll på att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
• Davids förvaltare över åkrar, vingårdar, olivträd och boskap1 Krön 27:26–31
  Verserna

  1 Krön 27:26–31över dem som arbetade på fältet med jordbruket Esri, Kelubs son; över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi; över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas. Över de fäkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och över fäkreaturen i dalarna Safat, Adlais son; över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten Jedeja; över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsmän över konung Davids ägodelar.
• Ussia, som älskade jordbruk, har åkermän och vingårdsmän2 Krön 26:10
  Verserna

  2 Krön 26:10Han byggde ock torn i öknen och högg ut många brunnar, ty han hade mycken boskap, både i låglandet och på slätten. Jordbruks- och vingårdsarbetare hade han i bergsbygden och på de bördiga fälten, ty han var en vän av åkerbruk.
• Salomo planterar vingårdar och fruktträdgårdar och bygger dammarPred 2:4–6
  Verserna

  Pred 2:4–6Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. Jag anlade åt mig lustgårdar och parker och planterade i dem alla slags fruktträd. Jag anlade vattendammar åt mig för att ur dem vattna den skog av träd, som växte upp.
• Plöjning, sådd i rader och tröskning av varje gröda på sitt sättJes 28:24–28
  Verserna

  Jes 28:24–28När åkermannen vill så, plöjer han då beständigt och hackar upp och harvar sin mark? Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet, strör han ju där svartkummin och kastar dit kryddkummin och sår vete i rader och korn på dess särskilda plats och spält i kanten. Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet. Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagn och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp. Och brödsäden, tröskar man sönder den? Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska den och driva sina vagnshjul och hästar däröver; man vill ju icke tröska sönder den.
• En åkerman väntar på höstregnet och vårregnetJak 5:7
  Verserna

  Jak 5:7Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn.
• Lärjungarna plockar ax när de går genom sädesfältenMatt 12:1
  Verserna

  Matt 12:1Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta.
• Säd på vägen, på hälleberg, bland törnen och i god jord (en liknelse)Matt 13:3–8
  Verserna

  Matt 13:3–8Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så. Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det. Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.
• Arbetare lejs till en vingård för en denar om dagen (en liknelse)Matt 20:1–2
  Verserna

  Matt 20:1–2»Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård. Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sände han dem till sin vingård.

I lagen

• Så i sex år; det sjunde året ska jorden vila2 Mos 23:10–11, 3 Mos 25:3–5
  Verserna

  2 Mos 23:10–11I sex år skall du beså din jord och inbärga dess gröda; men under det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga bland ditt folk må äta därav; vad de lämna kvar, det må ätas av markens djur. Så skall du ock göra med din vingård och med din olivplantering.

  3 Mos 25:3–5I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård och inbärga avkastningen av landet, men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära din vingård. Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du icke skörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall du icke avbärga. Det skall vara ett sabbatsvilans år för landet.
• Vila på sjunde dagen, också under plöjning och skörd2 Mos 34:21
  Verserna

  2 Mos 34:21Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du hålla vilodag; både under plöjningstiden och under skördetiden skall du hålla vilodag.
• Lämna åkerns kanter och de nedfallna druvorna åt de fattiga3 Mos 19:9–10
  Verserna

  3 Mos 19:9–10När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd. Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
• En glömd kärve lämnas åt främlingen, den faderlöse och änkan5 Mos 24:19–21
  Verserna

  5 Mos 24:19–21Om du, när du inbärgar skörden på din åker, glömmer en kärve kvar på åkern, skall du icke gå tillbaka för att hämta den, ty den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta skall du iakttaga, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i alla dina händers verk. När du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomsöka grenarna; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen den faderlöse och änkan. När du har avbärgat din vingård, skall du sedan icke göra någon efterskörd; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.
• Inte två slags säd; inte oxe och åsna i samma ok3 Mos 19:19, 5 Mos 22:9–10
  Verserna

  3 Mos 19:19Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke komma på dig.

  5 Mos 22:9–10Du skall icke, för att få två slags skörd i din vingård, så säd däri, på det att icke alltsammans, både vad du har sått och vad själva vingården avkastar, må hemfalla till helgedomen. Du skall icke plöja med oxe och åsna tillsammans.
• Frukten av ett nyplanterat träd äts inte under tre år3 Mos 19:23–25
  Verserna

  3 Mos 19:23–25När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag med ätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud. I tre år skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem; men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad till HERRENS lov, och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen I göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt eder. Jag är HERREN, eder Gud.
• Ersättning för betande boskap på fel mark eller för en brand på åkern2 Mos 22:5–6
  Verserna

  2 Mos 22:5–6Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård. Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.
• Ät dig mätt i din nästas vingård, men fyll ingen korg5 Mos 23:24–25
  Verserna

  5 Mos 23:24–25När du kommer in i din nästas vingård, får du där äta druvor, så mycket dig lyster, till dess du bliver mätt, men du får icke lägga något i ditt kärl. När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men med skära får du icke komma vid din nästas säd.
• Sätt inte munkorg på oxen när den tröskar5 Mos 25:4
  Verserna

  5 Mos 25:4Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.
• En man som ännu inte har fått njuta av sin nya vingård går hem från kriget5 Mos 20:6
  Verserna

  5 Mos 20:6Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännu icke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbaka hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma att hämta första skörden av den.

Utsagor

• Den som brukar sin jord får bröd till fyllestOrds 12:11
  Verserna

  Ords 12:11Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
• Den lates åker övervuxen av törne, stenmuren nedrivenOrds 24:30–31
  Verserna

  Ords 24:30–31Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård. Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
• Så din säd om morgonen; låt inte händerna vila om aftonenPred 11:6
  Verserna

  Pred 11:6Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.
• Känn väl till hur det står till med din hjord och dina fäkreaturOrds 27:23–27
  Verserna

  Ords 27:23–27Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar. Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte? När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen, då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker; då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
• Den som sår sparsamt ska också skörda sparsamt2 Kor 9:6
  Verserna

  2 Kor 9:6Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.
• Åkermannen som arbetar ska först få del av skörden2 Tim 2:6
  Verserna

  2 Tim 2:6Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten.