Vänskap i Bibeln

• En väns kärlek består alltid; en broder föds till hjälp i nödenOrds 17:17
  Verserna

  Ords 17:17En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
• Det finns vänner som är mer trogna än en broderOrds 18:24
  Verserna

  Ords 18:24Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.
• Vännens slag ges i trofasthetOrds 27:6
  Verserna

  Ords 27:6Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
• Bättre en granne som står dig nära än en broder fjärranOrds 27:10
  Verserna

  Ords 27:10Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
• Järn ger skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andraOrds 27:17
  Verserna

  Ords 27:17Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
• Gå inte för ofta till din väns hus, så att han inte tröttnar på digOrds 25:17
  Verserna

  Ords 25:17Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.
• En högljudd välsignelse bittida om morgonen räknas som en förbannelseOrds 27:14
  Verserna

  Ords 27:14Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
• Sällskapa inte med den som lätt blir vredOrds 22:24–25
  Verserna

  Ords 22:24–25Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.
• Rikedom skaffar många vänner; den fattige blir övergivenOrds 19:4, Ords 19:6
  Verserna

  Ords 19:4Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

  Ords 19:6Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
• Den som river upp gammalt gör vänner oenseOrds 17:9
  Verserna

  Ords 17:9Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
• Två är bättre än en; en tredubbel tråd brister inte så lättPred 4:9–12
  Verserna

  Pred 4:9–12Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda. Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom. Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm? Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.
• En nära vän som delade bröd vände sig mot psalmistenPs 41:10, Ps 55:13–15
  Verserna

  Ps 41:10Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

  Ps 55:13–15Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan. Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne, du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
• Job klagar över att hans vänner har vänt sig mot honomJob 6:14–15, Job 16:20, Job 19:19
  Verserna

  Job 6:14–15Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan, Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

  Job 16:20Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

  Job 19:19Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
• Vid Paulus första försvar övergav honom alla2 Tim 4:16
  Verserna

  2 Tim 4:16Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.
• Jesus: ingen större kärlek än att ge sitt liv för sina vännerJoh 15:13–15
  Verserna

  Joh 15:13–15Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner. I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder. Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.

Exempel

• Abram räddar sin frände Lot med 318 beprövade män1 Mos 14:14–16
  Verserna

  1 Mos 14:14–16Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus, och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
• Rut vill inte lämna Noomi: ”dit du går vill ock jag gå”Rut 1:16–17
  Verserna

  Rut 1:16–17Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.»
• Samuel sörjer över Saul1 Sam 15:35, 1 Sam 16:1
  Verserna

  1 Sam 15:35Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.

  1 Sam 16:1Och HERREN sade till Samuel: »Huru länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, ty jag vill icke längre att han skall vara konung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå åstad jag vill sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till konung.»
• Jonatan har David lika kär som sitt eget liv och ger honom sin mantel1 Sam 18:1–4
  Verserna

  1 Sam 18:1–4Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fäste sig Jonatans hjärta så vid Davids hjärta, att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. Och Saul tog honom till sig på den dagen och lät honom icke mer vända tillbaka till sin faders hus. Och Jonatan slöt ett förbund med David, då han nu hade honom lika kär som sitt eget liv. Och Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den åt David, så ock sina övriga kläder, ända till sitt svärd, sin båge och sitt bälte
• David och Jonatan kysser varandra, gråter och skiljs under ed1 Sam 20:41–42, 1 Sam 23:16–18
  Verserna

  1 Sam 20:41–42Men sedan gossen hade gått, reste David sig upp på södra sidan; och han föll ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger; och de kysste varandra och gräto med varandra, och David grät överljutt. Och Jonatan sade till David: »Gå i frid. Blive det såsom vi båda svuro vid HERRENS namn, när vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'» Sedan stod han upp och gick sina färde, men Jonatan gick in i staden igen.

  1 Sam 23:16–18Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud. Han sade till honom: »Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jag skall då hava andra platsen, näst efter dig. Detta vet ock min fader Saul.» Sedan slöto de båda ett förbund inför HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
• Davids klagosång: ”Dyrbar var mig din kärlek”2 Sam 1:26
  Verserna

  2 Sam 1:26Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.
• För Jonatans skull äter Mefiboset alltid vid Davids bord2 Sam 9:1, 2 Sam 9:7
  Verserna

  2 Sam 9:1Och David sade: »Finnes ännu någon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet för Jonatans skull?»

  2 Sam 9:7David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhärtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall äta vid mitt bord beständigt.»
• David till prästen Ebjatar: ”Bliv kvar hos mig … Hos mig är du i gott förvar”1 Sam 22:23
  Verserna

  1 Sam 22:23Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som står efter mitt liv, han står ock efter ditt liv. Hos mig är du i gott förvar.»
• Hiram, kungen i Tyrus, hade alltid varit Davids vän1 Kung 5:1
  Verserna

  1 Kung 5:1Och Hiram, konungen i Tyrus, sände sina tjänare till Salomo, sedan han hade fått höra att denne hade blivit smord till konung efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vän.
• Davids vän Husai förblir trogen under Absaloms uppror2 Sam 15:32–37, 2 Sam 16:16–17
  Verserna

  2 Sam 15:32–37När sedan David hade kommit upp på bergstoppen, där man plägade tillbedja Gud, då kom arkiten Husai emot honom, med sönderriven livklädnad och med jord på sitt huvud. David sade till honom: »Om du går med mig, så bliver du mig till besvär. Men om du vänder tillbaka till staden och säger till Absalom: 'Din tjänare vill jag vara, o konung; jag har förut varit din faders tjänare, men nu vill jag vara din tjänare', så kan du gagna mig med att göra Ahitofels råd om intet. Där har du ju ock prästerna Sadok och Ebjatar; allt vad du får höra från konungens hus må du meddela prästerna Sadok och Ebjatar. De hava ju ock där sina båda söner hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I sända mig bud om allt vad I fån höra.» Så gick då Husai, Davids vän, in i staden. Och jämväl Absalom drog in i Jerusalem.

  2 Sam 16:16–17När nu arkiten Husai, Davids vän, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: »Leve konungen! Leve konungen!» Absalom sade till Husai: »Är det så du visar din kärlek mot din vän? Varför har du icke följt med din vän?»
• Gatiten Ittai vägrar lämna den flyende David2 Sam 15:19–21
  Verserna

  2 Sam 15:19–21Då sade konungen till gatiten Ittai: »Varför går också du med oss? Vänd om och stanna hos den som nu är konung; du är ju en främling och därtill landsflyktig från ditt hem. I går kom du; skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss på var färd, nu då jag själv går jag vet icke vart? Vänd tillbaka och för dina bröder tillbaka med dig; må nåd och trofasthet bevisas eder.» Men Ittai svarade konungen och sade: »Så sant HERREN lever, och så sant min herre konungen lever: på den plats där min herre konungen är, där vill ock din tjänare vara, det må gälla liv eller död.»
• Kung Ahasja besöker den sårade kung Joram2 Kung 8:28–29
  Verserna

  2 Kung 8:28–29Och han drog åstad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev sårad av araméerna. Då vände konung Joram tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.
• Jobs tre vänner sitter hos honom i sju dagar under tystnadJob 2:11–13
  Verserna

  Job 2:11–13Men tre vänner till Job fingo höra om alla de olyckor som hade träffat honom, och de kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig åstad för att ömka honom och trösta honom. Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden. Sedan sutto de med honom på jorden i sju dagar och sju nätter, utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de sågo att hans plåga var mycket stor.
• Daniel ber kungen att upphöja hans tre vännerDan 2:17–18, Dan 2:49
  Verserna

  Dan 2:17–18Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael och Asarja, sina medbröder, vad som var på färde, och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel och hans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel.

  Dan 2:49Och på Daniels bön förordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme; men Daniel själv stannade vid konungens hov.
• Jesus älskade Marta, hennes syster och LasarusLuk 10:38–39, Joh 11:5, Joh 11:11
  Verserna

  Luk 10:38–39När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord.

  Joh 11:5Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.

  Joh 11:11Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
• Paulus’ systerson varnar honom för en sammansvärjningApg 23:16
  Verserna

  Apg 23:16Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
• Priska och Akvila vågade sina liv för PaulusRom 16:3–4
  Verserna

  Rom 16:3–4Hälsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus. De hava ju vågat sitt liv för mig; och icke allenast jag tackar dem därför, utan också alla hednaförsamlingar.
• Paulus om Timoteus: ”jag har ingen av samma sinne som han”Fil 2:19–22
  Verserna

  Fil 2:19–22Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör om eder. Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder. Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till. Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.
• Epafroditus, Paulus’ broder, medarbetare och medkämpeFil 2:25
  Verserna

  Fil 2:25Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna åt mig vad jag kunde behöva.