Isop

Den växt som Bibeln kallar isop är inte den trädgårdsört som bär det namnet i dag och som bara växer vild i södra Europa. Många botaniker tror att det var syrisk mejram, även kallad syrisk oregano, en liten aromatisk växt av kransblommiga familjen som växer i klippskrevor och gamla murar – som i Salomos rad av växter ”från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen” (1 Konungaboken 4:33). Dess torkade blad är fortfarande den viktigaste örten i kryddblandningen za’atar.

En knippa av dess håriga, bladrika stjälkar håller vätska väl, så den användes för att stänka. Vid den första påsken strök man blod på dörrposterna med en knippa isop, och i lagen användes isop för att stänka vatten vid reningsriter. I Johannes 19:29 lyfts en svamp med ättikvin till Jesu mun på ”en isopsstängel”; Matteus och Markus säger ”ett rör”. En mejramstjälk verkar kort för detta, så enligt ett synsätt menas en högre växt som durra; enligt ett annat var en knippa isop fastbunden vid ett rör.