Moabitiska stenen (Meshastelen)

Denna svarta sten med rundad topp restes av Mesa, kung i Moab, på 9:e århundradet f.Kr. Den stod i Dibon, öster om Döda havet, där den tyske missionären F. A. Klein fick se den 1868. Medan europeiska konsuler köpslog om den hettade ortsbor upp stenen i en eld och hällde vatten över den, så att den sprack i bitar. Ett pappersavtryck av texten, som tagits strax innan, hjälpte senare till att foga ihop de flesta bitarna igen. Stenen finns nu på Louvren i Paris.

Texten, på moabitiska och med ett alfabet som ligger mycket nära tidig hebreiska, prisar Kemos, Moabs gud. Mesa säger att Omri, Israels kung, förtryckte Moab i många dagar, och hans son efter honom, men att Mesa segrade; han räknar också upp sina byggnadsverk. Bibeln berättar om samma uppror från Israels sida (2 Konungaboken 3:4–27). ”Sonen” tolkas på två sätt: enligt en uppfattning Ahab, Omris son; enligt en annan en sonson som Joram, eftersom ”son” också kan betyda ättling. Somliga forskare läser en skadad rad mot slutet som ”Davids hus”; andra menar att för lite av den finns kvar för att man ska kunna vara säker.