Bibeln i konsten · Apostlagärningarna

Den helige Paulus lider skeppsbrott vid ön Melita

Philips Galle efter Stradanus · late 16th century
National Gallery of Art, Washington

Detta kopparstick hör till en numrerad serie om Apostlagärningarna, tecknad av den flamländske målaren Jan van der Straet, kallad Stradanus, och graverad av Philips Galle. Det är blad 34, med två latinska verser nedtill.

Genomvåta överlevande trängs kring en eld på stranden. Paulus, som böjer sig över lågorna med ett knippe kvistar, har en orm hängande från handen, och öborna stirrar. Bakom bryts skeppet sönder i bränningarna, och i ett hus till vänster botar Paulus Publius’ far.

Ur texten

Skeppet som bryts sönder och alla som kommer välbehållna i land (Apostlagärningarna 27:41–44)
Öborna som tänder en eld ”för det påkommande regnets och för köldens skull” (Apostlagärningarna 28:2)
Paulus som tar upp ”ett fång torra kvistar”, och en huggorm som hugger sig fast vid hans hand (Apostlagärningarna 28:3)
Paulus botar Publius’ fader, som ligger sjuk (Apostlagärningarna 28:8)

Konstnärens eget

Flera ögonblick av berättelsen i en och samma bild
Ett segelfartyg från 16:e århundradet
Paulus med gloria och långt skägg, så som konstnärerna brukade framställa honom
En himmelssäng som i ett europeiskt hus

Detaljer

Huggormen

En smal orm hänger från Paulus’ hand över elden.

Kvistar

Paulus’ knippe av ris, hållet över lågorna.

Vraket

Skeppet ligger sönderslaget i bränningarna.

I land

En lång rad överlevande går upp från stranden.

Publius’ far

Inne i ett hus står Paulus vid sängen där en sjuk gammal man ligger.

Vänlighet

Öbor kommer med mat i en korg.

Philips Galle, Netherlandish, 1537–1612, after Jan van der Straet (Stradanus), Flemish, 1523–1605. National Gallery of Art, Washington (Ailsa Mellon Bruce Fund, 1974.33.41) · Engraving · NGA Open Access: "Images of these works are available free of charge for any use, commercial or non-commercial, under Creative Commons Zero (CC0)." (NGA open data: published_images.csv openaccess = 1)

Verserna

Apg 27:41–44De stötte då på ett rev och läto skeppet gå upp på det. Där fastnade förskeppet och blev stående orörligt, men akterskeppet begynte brytas sönder av vågsvallet. Då ville krigsmännen döda fångarna, för att ingen skulle kunna fly undan simmande. Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land, och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land.

Apg 28:1–8Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hette Malta. Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tände upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommande regnets och för köldens skull. När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och högg sig fast vid hans hand. Då infödingarna fingo se ormen hänga där vid hans hand, sade de till varandra: »Helt visst är denne man en dråpare, som rättvisans gudinna icke tillstädjer att leva, om han nu ock har blivit räddad undan havet.» Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada. De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt falla ned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ont vederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud. I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde den förnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne tog välvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar. Nu hände sig att Publius' fader låg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick då in till honom och bad och lade händerna på honom och gjorde honom frisk.

Se verket på museets webbplats