Bibeln i konsten · Uppenbarelseboken

Apokalypsen: Johannes äter upp boken

Dürer · 1511
Cleveland Museum of Art

Dürer skar detta blad ur Apokalypsen omkring 1496–98; detta avtryck kommer från utgåvan 1511.

Han tog orden i Uppenbarelseboken 10 nästan bokstavligt: ängelns ansikte är en sol, hans kropp ett moln, hans ben två pelare med eld på toppen, den ena stående i havet och den andra på land. Johannes knäböjer på stranden och stoppar boken i munnen.

Ur texten

En väldig ängel, ”klädd i en sky”, hans ansikte såsom solen och hans ben såsom eldpelare (Uppenbarelseboken 10:1)
Hans högra fot på havet och hans vänstra på jorden (Uppenbarelseboken 10:2)
”Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den” (Uppenbarelseboken 10:10)

Konstnärens eget

Bokrullen som en inbunden bok, och Johannes egen skrivbok som ligger uppslagen bredvid honom
Skepp, en svan och ett havsdjur på vattnet

Detaljer

Ansikte såsom solen

Ett ansikte i en krans av raka strålar, inom en ring.

Eldpelare

Två stenpelare med lågor på toppen – den ena står i vattnet.

Boken äts upp

Johannes, med huvudet bakåtlutat, för boken till munnen.

En hand från himlen

En hand pekar ut ur molnen.

Albrecht Dürer, German, 1471–1528. The Cleveland Museum of Art (Gift of The Print Club of Cleveland, 1922.94.11) · Woodcut · Cleveland Museum of Art Open Access: Collection API record "share_license_status": "CC0" (Creative Commons Zero, https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/).

Verserna

Upp 10:1–10Och jag såg en annan väldig ängel komma ned från himmelen. Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare; och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden. Och han ropade med hög röst, såsom när ett lejon ryter. Och när han hade ropat, läto de sju tordönen höra sina röster. Och sedan de sju tordönen hade talat, tänkte jag skriva, men jag fick då höra en röst från himmelen säga: »Göm såsom under insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.» Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: »Ingen tid skall mer givas, utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.» Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter tala till mig; den sade: »Gå och tag den öppna bokrulle som ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.» Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall den vara söt såsom honung.» Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var i min mun söt såsom honung, men när jag hade ätit upp den, kände jag bitter plåga i min buk.

Se verket på museets webbplats