Bibeln i konsten · Uppenbarelseboken

Apokalypsen: Skökan i Babylon

Dürer · 1511
Cleveland Museum of Art

Dürer skar detta blad ur Apokalypsen omkring 1496–98; avtrycket kommer från utgåvan 1511.

En rikt klädd kvinna sitter på det sjuhövdade vilddjuret och håller upp en gyllene kalk mot en skara stadsbor i kläder från Dürers tid, av vilka en ligger på knä. Bakom henne brinner staden, en ängel kastar en kvarnsten i havet, och en här av ryttare kommer ut ur himlen.

Ur texten

En kvinna på ett vilddjur med sju huvuden; ”i sin hand hade hon en gyllene kalk” (Uppenbarelseboken 17:3–4)
En ängel som kastar en sten, ”lik en stor kvarnsten”, i havet (Uppenbarelseboken 18:21)
En ryttare på en vit häst med de himmelska härskarorna (Uppenbarelseboken 19:11, 19:14)

Konstnärens eget

Kvinnan klädd som en modemedveten venetiansk dam, efter en teckning som Dürer gjorde i Venedig
Åskådarna som invånare i en tysk stad

Detaljer

Kvinnan

Hon lyfter en hög, utsmyckad kalk över vilddjurets huvuden.

Åskådarna

Stadsbor i hattar och pälsar; en munk knäböjer framför henne.

Kvarnstenen

En ängel håller en stor rund sten.

Den brinnande staden

Lågor och rök stiger upp från en stad med murar vid vattnet.

Albrecht Dürer, German, 1471–1528. The Cleveland Museum of Art (Gift of The Print Club of Cleveland, 1922.94.16) · Woodcut · Cleveland Museum of Art Open Access: Collection API record "share_license_status": "CC0" (Creative Commons Zero, https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/).

Verserna

Upp 17:1–6Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig, huru den stora skökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten, hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.» Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hädiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet. Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: »Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.» Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne.

Upp 18:1–2Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. Och han ropade med stark röst och sade: »Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.

Upp 18:21Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: »Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.

Upp 19:11–14Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen som satt på den heter »Trofast och sannfärdig», och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon voro såsom eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor och hade ett namn där skrivet, som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fått är »Guds Ord». Och honom följde, på vita hästar, de himmelska härskarorna, klädda i fint linne, vitt och rent.

Se verket på museets webbplats