Synagogan

Synagogan var en samlingsplats där judar möttes för att läsa och studera lagen och för att be. Hur och när den uppstod vet man inte. Enligt ett synsätt växte den fram under den babyloniska fångenskapen, när det inte fanns något tempel; enligt ett annat senare, bland judar som bodde långt från Jerusalem under den grekiska tiden. De första säkra beläggen kommer från Egypten under 3:e århundradet f.Kr.: inskrifter som inviger ett ”böneställe”, det ord som Apostlagärningarna använder om Filippi (Apostlagärningarna 16:13). I Nehemja 8, där Esra läser lagen och leviterna förklarar den, ser forskarna inslagen i den senare synagogans läsning.

Under 1:a århundradet e.Kr. fanns det synagogor i hela Galileen, Judeen och den romerska världen. De som har grävts ut i Gamla, Magdala och Masada är enkla salar med bänkar i trappsteg längs väggarna. En inskrift från Jerusalem, troligen från tiden före år 70 e.Kr., berättar om en synagoga som en präst vid namn Theodotos byggde för läsning av lagen och undervisning i buden, med gästrum för besökare. På sabbaten lästes lagen och profeterna, och en lämplig man kunde bli inbjuden att tala (Apostlagärningarna 13:15). En synagogföreståndare höll ordning, och en tjänare tog hand om bokrullarna (Lukas 4:20).