Präster och leviter

Israels präster var Arons efterkommande, av Levi stam: man var präst genom födseln, inte genom eget val, och fick inte ha vissa kroppsliga lyten. Prästerna frambar offren, tände rökelse, skötte lamporna, undersökte hudsjukdomar (3 Moseboken 13:2–3) och undervisade i lagen. Översteprästen bar en efod och en bröstsköld med tolv stenar som bar stammarnas namn. De övriga leviterna hjälpte till: i öknen bar de tabernaklet, senare var de dörrvaktare, sångare, musiker och skattmästare. Stammen hade inget landområde, bara städer med utmarker, och levde av tionde och delar av offren.

Texterna anger olika åldrar för leviternas tjänst: från 30 år (4 Moseboken 4:3), från 25 (4 Moseboken 8:24) och, på Davids tid, från 20. Krönikeböckerna delar in prästerna i tjugofyra avdelningar som tjänstgjorde i tur och ordning; hos Lukas blev Sakarias av Abias avdelning utvald genom lottning att tända rökelse (Lukas 1:8–9). Efter landsflykten återvände 4 289 präster men bara 341 leviter, sångare och dörrvaktare. Under 1:a århundradet ledde översteprästen, som då tillsattes av makthavarna, Stora rådet. Med templets fall år 70 e.Kr. upphörde prästernas tjänst.