Profeten Elia och änkan i Sarefat

Cornelis van Poelenburch · c. 1630
National Gallery of Art, Washington

Cornelis van Poelenburch från Utrecht målade denna lilla tavla omkring 1630, efter flera år i Rom. Liksom många av hans verk är den mest ett solbelyst italienskt landskap med antika ruiner, och berättelsen återges av små gestalter.

I det nedre högra hörnet böjer sig en gammal man i röd mantel mot en ung kvinna som knäböjer framför honom och räcker fram handen. En pojke bakom henne bär ett knippe ved. Runt omkring går människor sina vardagliga sysslor bland brutna kolonner och valv.

Ur texten

Elia går till Sarefat och möter vid stadsporten en änka ”som samlade ved” (1 Konungaboken 17:10)

Hon har en son (1 Konungaboken 17:12)

”Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka” (1 Konungaboken 17:10)

Konstnärens eget

Romerska ruiner – en kolonn, valv övervuxna med växter – i stället för en fenicisk stadsport

Änkan knäböjande; sonen bär veden

Resande, en kvinna med en korg på huvudet, en ryttare

Detaljer

Elia

En gammal man i röd mantel böjer sig fram och talar.

Änkan

En ung kvinna i blått knäböjer och räcker fram handen.

Ved

En pojke bakom henne bär ett knippe ved.

Romerska ruiner

En bruten kolonn och en överliggare, som de målaren såg i Rom.

Gamla valv

Ett förfallet tegelvalv, övervuxet med växter.

Förbipasserande

En kvinna går förbi med en korg på huvudet.

Cornelis van Poelenburch, Dutch, c. 1594/1595–1667. National Gallery of Art, Washington (Gift of Joseph F. McCrindle in honor of John Thomas Rowe, Jr., 2004.101.2) · Oil on panel · NGA Open Access: "Images of these works are available free of charge for any use, commercial or non-commercial, under Creative Commons Zero (CC0)." (NGA open data: published_images.csv openaccess = 1)

Verserna

1 Kung 17:8–16Då kom HERRENS ord till honom; han sade: »Stå upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och uppehåll dig där. Se, jag har där bjudit en änka att förse dig med föda.» Han stod upp och gick till Sarefat. Och när han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne och sade: »Hämta litet vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.» När hon nu gick för att hämta det, ropade han efter henne och sade: »Tag ock med dig ett stycke bröd åt mig.» Men hon svarade: »Så sant HERREN, din Gud, lever, jag äger icke en kaka bröd, utan allenast en hand full mjöl i krukan och litet olja i kruset. Och se, här har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag går nu hem och tillreder det åt mig och min son, för att vi må äta det och sedan dö.» Då sade Elia till henne: »Frukta icke; gå och gör såsom du har sagt. Men red först till en liten kaka därav åt mig, och bär ut den till mig; red sedan till åt dig och din son. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.» Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid. Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.