Bibeln i konsten · 1 Konungaboken

Salomos dom

Leonaert Bramer · 1640s
Metropolitan Museum of Art, New York

Leonaert Bramer från Delft målade denna tavla på 1640-talet. Han hade tillbringat många år i Italien och var känd i hemlandet för mörka, myllrande scener i fladdrande ljus, målade med snabba, lösa penseldrag.

Kung Salomo, i pälsmantel och turban med en liten krona, sitter på en hög tron och pekar nedåt. Nedanför honom griper en man om ett svärd och håller upp det levande barnet, en kvinna knäböjer och sträcker ut armen, och en liten kropp ligger på golvet. Hovmän och åskådare trängs i salen.

Ur texten

”Tagen hit ett svärd” (1 Konungaboken 3:24)
Befallningen att hugga det levande barnet i två delar (1 Konungaboken 3:25)
Den verkliga modern som ber för sin sons liv (1 Konungaboken 3:26)
Det döda barnet (1 Konungaboken 3:21)

Konstnärens eget

Salomo i pälsbrämad mantel och turban, som en österländsk härskare
Vakter i bröstharnesk från 17:e århundradet
Åskådare som ser på från ett fönster högt upp i väggen

Detaljer

Salomo

I pälsmantel och turban med en liten krona pekar han nedåt från sin tron.

Det levande barnet

Upplyft i ena armen.

Svärdet

En man i vit skjorta griper om svärdet.

Modern

En knäböjande kvinna sträcker ut armen.

Det döda barnet

En liten kropp ligger på golvet.

Vid fönstret

Fler ansikten ser på högt uppe i väggen.

Leonaert Bramer, Dutch, Delft 1596–1674 Delft. The Metropolitan Museum of Art, New York (Gift of National Surety Company, 1911; acc. 11.73) · Oil on wood · Public Domain — The Met Open Access (CC0). The Met Collection API record: "isPublicDomain": true; The Met marks such works on its website "with the Creative Commons Zero (CC0) icon".

Verserna

1 Kung 3:16–28Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde fram inför honom. Och den ena kvinnan sade: »Hör mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne. Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, födde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att någon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro i huset. Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjäl honom. Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i min famn. När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade fött.» Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så. Min son är den som lever, och din son är den som är död.» Men den första svarade: »Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.» Så tvistade de inför konungen. Då sade konungen: »Den ena säger: 'Denne, den som lever, är min son, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.'» Därefter sade konungen: »Tagen hit ett svärd.» Och när man hade burit svärdet fram till konungen, sade konungen: »Huggen det levande barnet i två delar, och given den ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra.» Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.» Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder.» När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.

Se verket på museets webbplats