Bible Explorer

Bibeln i konsten › Johannes

Kristus och den samaritiska kvinnan, Benedetto Luti, italiensk, Florens 1666–1724 Rom

Bibeln i konsten · Johannes

Kristus och den samaritiska kvinnan

Benedetto Luti, italiensk, Florens 1666–1724 Rom · 1715–20
Metropolitan Museum of Art, New York (Rogers Fund, genom byte, 2015; inv.nr 2015.645)

Benedetto Luti, en florentinsk målare som verkade i Rom, målade denna lilla bild på en kopparplåt omkring 1715–20. Den släta metallen lät honom lägga på klara, glansiga färger och fina detaljer.

Jesus sitter på brunnens kant och talar och rör vid ett finger, som för att framhålla något. Kvinnan lutar sig mot stenen med sin kopparkruka och vänder sig för att lyssna; ett rep hänger över kanten, och ett andra kärl står vid hennes fötter.

Ur texten

  • Jesus, som var ”trött av vandringen”, satte sig ned vid brunnen (Johannes 4:6)
  • En samaritisk kvinna som kom för att hämta vatten, och ”Giv mig att dricka” (Johannes 4:7)
  • ”Du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup” (Johannes 4:11)
  • Staden Sykar i närheten (Johannes 4:5)

Konstnärens eget

  • Brunnen som en huggen stentrumma bredvid en stor antik kolonn
  • Kvinnan i en italiensk bondflickas gula klänning och vita blus
  • Jesus i röd klädnad och blå mantel, de färger målarna brukade ge honom
  • En italiensk bergsstad i fjärran

Detaljer

Samtalet

Jesus lutar sig framåt och rör vid ett finger med andra handen.

Hon lyssnar

Kvinnan vänder huvudet mot honom, med håret uppsatt.

Krukan

Hon håller en vattenkruka av koppar mot brunnens kant.

Repet

Ett hoprullat rep ligger på brunnen och hänger ned över dess sida.

En hink

Ett andra kopparkärl, fullt av vatten, står på trappsteget.

På vägen

En mycket liten gestalt går på vägen från staden.

Benedetto Luti, Italian, Florence 1666–1724 Rome. The Metropolitan Museum of Art, New York (Rogers Fund, by exchange, 2015; acc. 2015.645) · Oil on copper · Public Domain — The Met Open Access (CC0). The Met Collection API record: "isPublicDomain": true; The Met marks such works on its website "with the Creative Commons Zero (CC0) icon".