Alabaster

Alabaster är en mjuk, finkornig sten, ofta vit och genomskinlig och ibland ådrad med färgade band. Forntidens alabaster var mest ett slags kalcit som framför allt bröts i Egypten. Den var lätt att skära ut och polera och användes till vaser, skålar, statyer och särskilt flaskor för parfym och salvor; på grekiska kallades en sådan flaska själv alabastron. Den romerske författaren Plinius den äldre noterade att salvor höll sig bäst i alabaster.

Markus berättar att i Betania, i Simon den spetälskes hus, strax före påsken, kom en kvinna med ”en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus”, bröt sönder den och göt ut smörjelsen över Jesu huvud (Markus 14:3). Nardus kom från de väldoftande rötterna av en växt i det höga Himalaya och nådde troligen Medelhavet från Indien. En del av de närvarande sade att den kunde ha sålts för mer än 300 denarer (Markus 14:5) – ungefär ett års lön för en dagsarbetare som fick en denar om dagen. Lukas berättar om en smörjelse som en kvinna gjorde i en farisés hus: hon kom med en alabasterflaska med smörjelse och smorde Jesu fötter (Lukas 7:37–38).