Bibeln i konsten · Uppenbarelseboken

Apokalypsen: Johannes inför tronen

Dürer · 1511
Cleveland Museum of Art

Det tredje träsnittet i Dürers Apokalyps (skuret omkring 1496–98, detta avtryck tryckt 1511) placerar himlen ovanför ett vanligt tyskt landskap.

Genom en öppen dörr sitter han som sitter på tronen bland sju brinnande facklor, med de fyra väsendena bredvid sig och de krönta äldste på rader av troner. Ett lamm med många horn sträcker sig efter boken i hans knä, medan en äldste nedanför talar med Johannes på ett moln. Därunder ligger en sjö, en borg och en stad stilla i solen.

Ur texten

”en dörr vara öppnad i himmelen” och en tron där någon satt (Uppenbarelseboken 4:1–2)
Tjugufyra äldste med gyllene kransar och fyra väsenden – lejon, ung tjur, människa och örn (Uppenbarelseboken 4:4, 4:7)
Lammet tar bokrullen, och en äldste säger till Johannes: ”Gråt icke” (Uppenbarelseboken 5:5–7)

Konstnärens eget

Ett verkligt landskap under synen, med en vallgravsomgiven borg och en stad vid en sjö
Bokrullen tecknad som en inbunden bok

Detaljer

Den öppna dörren

En tung trädörr med järngångjärn står öppen vid vänsterkanten.

Tronen

Sju facklor brinner ovanför tronen; ett hornprytt lamm sträcker sig upp mot boken.

Johannes och den äldste

Johannes knäböjer på ett moln; en krönt äldste tar hans hand.

Världen nedanför

En borg med ett högt runt torn står vid en sjö.

Albrecht Dürer, German, 1471–1528. The Cleveland Museum of Art (Gift of The Print Club of Cleveland, 1922.94.4) · Woodcut · Cleveland Museum of Art Open Access: Collection API record "share_license_status": "CC0" (Creative Commons Zero, https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/).

Verserna

Upp 4:1–11Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.» I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen; och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till utseendet var såsom en smaragd. Och jag såg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och på de tronerna sutto tjugufyra äldste, klädda i vita kläder, med gyllene kransar på sina huvuden. Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar. Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall; och runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var sida av tronen och de voro fullsatta med ögon framtill och baktill. Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande örn. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon. Och dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som skall komma.» Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som sitter på tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och lägga sina kransar ned inför tronen och säga; »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.»

Upp 5:1–8Och i högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och förseglad med sju insegel. Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?» Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri. Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri. Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.» Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro utsända över hela jorden. Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.

Se verket på museets webbplats