Hungersnöd och torka i Bibeln

Ställen (33) i Bibel 1917, rad för rad, ur Nave’s Topical Bible.

I Första Moseboken

Abram drog ned till Egypten eftersom hungersnöden var så svår1 Mos 12:10
Verserna
1 Mos 12:10Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.
Vid en ny hungersnöd begav sig Isak till Gerar, inte till Egypten1 Mos 26:1–2
Verserna
1 Mos 26:1–2Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den som hade varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till Abimelek, filistéernas konung, i Gerar. Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
I Egypten sju år av överflöd, sedan sju år av hungersnöd1 Mos 41:29–30, 1 Mos 41:54
Verserna
1 Mos 41:29–30Se, sju år skola komma med stor ymnighet över hela Egyptens land. Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana att man skall förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och hungersnöden skall förtära landet.
1 Mos 41:54sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt. Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land fanns bröd överallt.
Josef samlade upp säd som havets sand1 Mos 41:48–49
Verserna
1 Mos 41:48–49och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring. Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet, till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom det var omöjligt att hålla räkning på den.
Alla länder kom till Josef i Egypten för att köpa säd1 Mos 41:56–57
Verserna
1 Mos 41:56–57När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden blev allt större i Egyptens land; och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.
Tio av Josefs bröder drog ned för att köpa säd1 Mos 42:1–3
Verserna
1 Mos 42:1–3Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina söner: »Varför stån I så rådlösa?» Och han sade vidare: »Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö.» Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.
Två år av hungersnöd och ännu fem utan plöjning eller skörd1 Mos 45:6
Verserna
1 Mos 45:6I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år under vilka man varken skall plöja eller skörda.
Egyptierna betalade för maten med pengar, sedan med sin boskap1 Mos 47:13–17
Verserna
1 Mos 47:13–17Men ingenstädes i landet fanns bröd, ty hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land försmäktade av hunger. Och för den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef lät föra penningarna in i Faraos hus. Men när penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: »Giv oss bröd; icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn? Vi hava ju inga penningar mer.» Josef svarade: »Fören hit eder boskap, så skall jag giva eder bröd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven några penningar.» Då förde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, fäkreatur och åsnor. Så underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
Sedan sålde de sina åkrar, och jorden blev Faraos1 Mos 47:19–20
Verserna
1 Mos 47:19–20Icke vill du att vi skola förgås inför dina ögon, vi med vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så vilja vi med vår jord bliva Faraos trälar; giv oss allenast utsäde, för att vi må leva och icke dö, och för att jorden icke må läggas öde.» Då köpte Josef all jord i Egypten åt Farao; ty egyptierna sålde var och en sin åker, eftersom hungersnöden så svårt tryckte dem. Så blev jorden Faraos egendom.
Från den tiden gick en femtedel av skörden till Farao1 Mos 47:23–24
Verserna
1 Mos 47:23–24Och Josef sade till folket: »Se, jag har nu köpt eder och eder jord åt Farao. Där haven I utsäde; besån nu jorden. Och när grödan kommer in, skolen I giva en femtedel åt Farao; men fyra femtedelar skolen I själva hava till utsäde på åkern och till föda för eder och dem som I haven i edra hus och till föda för edra barn.»

I Israel

På domarnas tid flyttade en familj från Bet-Lehem till MoabRut 1:1
Verserna
Rut 1:1På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
Noomi vände hem när hon hörde att det fanns bröd igenRut 1:6
Verserna
Rut 1:6Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det bröd.
Under David varade en hungersnöd i tre år i följd2 Sam 21:1
Verserna
2 Sam 21:1Men under Davids tid uppstod en hungersnöd, som varade oavbrutet i tre år; då sökte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: »För Sauls och hans blodbefläckade hus' skull sker detta, därför att han dödade gibeoniterna.
Elia till Ahab: varken dagg eller regn, utom på mitt ord1 Kung 17:1
Verserna
1 Kung 17:1Och tisbiten Elia, en man som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: »Så sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tjänare jag är, under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det.»
Korparna förde till Elia bröd och kött morgon och afton1 Kung 17:6
Verserna
1 Kung 17:6Och korparna förde till honom bröd och kött om morgonen, och bröd och kött om aftonen, och sin dryck fick han ur bäcken.
En änkas mjölkruka och oljekrus tog inte slut1 Kung 17:14–16
Verserna
1 Kung 17:14–16Ty så säger HERREN, Israels Gud: Mjölet i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag då HERREN låter det regna på jorden.» Då gick hon åstad och gjorde såsom Elia hade sagt. Och hon hade sedan att äta, hon själv och han och hennes husfolk, en lång tid. Mjölet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tröt icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.
På tredje året var hungersnöden svår i Samaria1 Kung 18:1–2
Verserna
1 Kung 18:1–2En lång tid härefter, på tredje året, kom HERRENS ord till Elia; han sade: »Gå åstad och träd fram för Ahab, så skall jag sedan låta det regna på jorden.» Då gick Elia åstad för att träda fram för Ahab. Men hungersnöden var då stor i Samaria.
Ahab sände Obadja att söka gräs åt hästarna och mulåsnorna1 Kung 18:5
Verserna
1 Kung 18:5Ahab sade nu till Obadja: »Far igenom landet till alla vattenkällor och alla bäckar. Kanhända skola vi finna gräs, så att vi kunna behålla hästar och mulåsnor vid liv och slippa att slakta ned någon boskap.»
Senare återgivet: inget regn på tre och ett halvt årLuk 4:25, Jak 5:17
Verserna
Luk 4:25Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet --
Jak 5:17Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;
Hungersnöd i Gilgal: vilda gurkor i soppan, ”Döden är i grytan”2 Kung 4:38–40
Verserna
2 Kung 4:38–40Och Elisa kom åter till Gilgal, medan hungersnöden var i landet. När då profetlärjungarna sutto där inför honom, sade han till sin tjänare »Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.» Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem. Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gåvo de upp ett rop och sade: »Döden är i grytan, du gudsman!» Och de kunde icke äta.
Kvinnan från Sunem bodde sju år bland filistéerna under en hungersnöd2 Kung 8:1–3
Verserna
2 Kung 8:1–3Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: »Stå upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnöden komma, och den har redan kommit in i landet och skall räcka i sju år.» Då stod kvinnan upp och gjorde såsom gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filistéernas land i sju år. Men när de sju åren voro förlidna, kom kvinnan tillbaka ifrån filistéernas land; och hon gick åstad för att anropa konungen om att återfå sitt hus och sin åker.
Fyra spetälska män fann araméernas läger utanför Samaria tomt2 Kung 7:3–5
Verserna
2 Kung 7:3–5Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessa sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess vi dö?» Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock dö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.» Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas läger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se, då fanns ingen människa där.
Sedan såldes ett sea-mått fint mjöl för en sikel2 Kung 7:16
Verserna
2 Kung 7:16Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.
Under belägringen av Jerusalem hade folket i landet ingen mat2 Kung 25:3, Jer 52:6
Verserna
2 Kung 25:3Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade något att äta.
Jer 52:6Men i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, var hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade något att äta.
Jeremia: marken spricker; hinden överger sin kalv i brist på gräsJer 14:4–5
Verserna
Jer 14:4–5För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden. Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes
Klagovisorna: de späda barnen ber om brödKlag 4:4
Verserna
Klag 4:4Spenabarnets tunga låder av törst vid dess gom; le späda barnen bedja om bröd, men ingen bryter sådant åt dem.
På Nehemjas tid pantsatte folket åkrar och hus för att få sädNeh 5:3
Verserna
Neh 5:3Och några sade: »Våra åkrar, vingårdar och hus måste vi pantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.»

I Nya testamentet

I Jesu berättelse lämnar en svår hungersnöd den yngre sonen i nödLuk 15:14
Verserna
Luk 15:14Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
Agabus förutsade en stor hungersnöd; den kom på Klaudius’ tidApg 11:28
Verserna
Apg 11:28Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius' tid.
Lärjungarna sände understöd till Judeen med Barnabas och SaulusApg 11:29–30
Verserna
Apg 11:29–30Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen. Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste.

Källor

Ur Nave’s Topical Bible (Orville J. Nave, 1896; allmän egendom): ämnen utvalda, rader förkortade och skrivna med moderna ord, tolkande rader utelämnade; varje vers kontrollerad.

Bibel 1917 · Allmän egendom