Konstantin byggde om den gamla grekiska staden Byzantion till ett andra Rom och invigde den den 11 maj 330. Som Konstantinopel, och senare Istanbul, var den huvudstad i nästan 1 600 år.
Uppslagsverk › Under tiden i världen
ca 325–360 e.Kr. · Katarinaklostret, Sinai, där Sinaiticus förvarades
De stora kodexarna: Sinaiticus och Vaticanus
Två stora pergamentböcker, som en gång vardera rymde hela Bibeln på grekiska, skrevs av på 300-talet; var är omstritt. Codex Vaticanus har funnits i Vatikanbiblioteket åtminstone sedan 1475. Större delen av Codex Sinaiticus lämnade Katarinaklostret 1859 – hur är omtvistat – och finns nu i London. Båda slutar Markusevangeliet vid 16:8.
Och när sabbaten var förliden, köpte Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome välluktande kryddor, för att sedan gå åstad och smörja honom. Och bittida om morgonen på första veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppgången. Och de sade till varandra: »Vem skall åt oss vältra bort stenen från ingången till graven?» Men när de sågo upp, fingo de se att stenen redan var bortvältrad. Den var nämligen mycket stor. Och när de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit fotsid klädnad; och de blevo förskräckta. Men han sade till dem: »Varen icke förskräckta. I söken Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är icke här. Se där är platsen där de lade honom. Men gån bort och sägen till hans lärjungar, och särskilt till Petrus: 'Han skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom, såsom han bar sagt eder.'» Då gingo de ut och flydde bort ifrån graven, ty bävan och bestörtning hade kommit över dem. Och i sin fruktan sade de intet till någon.Samtidigt i världen
År 313 tillät de romerska kejsarna de kristna att fritt utöva sin tro, och år 330 invigde Konstantin sin nya huvudstad, Konstantinopel. Eusebios skriver att Konstantin beställde femtio biblar på fint pergament till dess kyrkor; om Sinaiticus eller Vaticanus var en av dem är omstritt. Så här såg världen ut i mitten av 300-talet e.Kr.
Samudragupta utvidgade Guptariket över norra Indien; en inskrift på en pelare i Prayagraj räknar upp de kungar han besegrade. Hans guldmynt visar honom spelande på ett stränginstrument, vina.
I höglandet i nuvarande Etiopien och Eritrea antog kung Ezana av Aksum kristendomen, undervisad av Frumentius, en syrisk grek från Tyrus. Aksums mynt bytte den gamla månskäran och skivan mot korset.
Vid en vårsammankomst vid Orkidépaviljongen år 353 skrev kalligrafen Wang Xizhi ett kort förord till sina vänners dikter. Avskrifter av det blev den mest beundrade förebilden för kinesisk handskrift; originalet har gått förlorat.
I Tikal i Guatemalas skogar reste mayakungar tempel och ställde upp stenmonument daterade enligt den långa räkningens kalender; det äldsta som hittats där, stele 29, är från år 292 e.Kr.
Wulfila, en biskop hos goterna vid nedre Donau, skapade ett alfabet för det gotiska språket och översatte Bibeln till det – den äldsta längre texten på något germanskt språk. En del av den finns bevarad i Silverbibeln, Codex Argenteus, som nu finns i Uppsala.
I Japan begravdes härskare under väldiga nyckelhålsformade högar, kofun, omgivna av vallgravar och lerfigurer. Den största, nära nuvarande Osaka, är nästan 500 meter lång.