Sandaler

Fotbeklädnaden var oftast en sandal: en sula av läder, ibland av trä, som hölls fast av läderremmar som snördes runt foten och vristen. Sandaler var en självklar del av klädseln – fångar från Juda som sändes hem från Samaria fick kläder, skor och mat (2 Krönikeboken 28:15) – och att gå barfota i en stad var ett tecken på djup fattigdom. På en lång resa kunde man bära sina sandaler fram till nästa stad för att spara lädret. Fötter i öppna sandaler blev snart dammiga, så en värd erbjöd gästerna vatten att tvätta dem med (1 Moseboken 18:4).

Sandalerna togs av inomhus och på helig mark: Mose och Josua fick höra: ”Drag dina skor av dina fötter” (2 Moseboken 3:5; Josua 5:15). De sörjande gick barfota, som David gjorde på Oljeberget (2 Samuelsboken 15:30). I äldre tid bekräftade en man i Israel ett byte av egendom genom att dra av sig sin sko och ge den åt den andra parten (Rut 4:7). Att knyta upp någons sandalremmar var en tjänares uppgift, och Johannes döparen sade att han inte var värdig att göra det åt den som kom efter honom (Markus 1:7).