1Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar
2och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.
3Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.
4De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.
5Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.
6De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna
7och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.
8Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.
9Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen.
10Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.
11Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.
12Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.