Saligprisningarna

1När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

2Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

3»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

4Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

5Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

6Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

7Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

8Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

9Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

10Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

11Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

12Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

20Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade: »Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.

21Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saliga ären I, som nu gråten, ty I skolen le.

22Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hata eder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namn såsom något ont.

23Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder med profeterna.