På väggarna i sitt tempel i Medinet Habu skildrade Ramses III sin seger över ”havsfolken”, som anföll Egypten till lands och till sjöss. Bland dem fanns peleset, som brukar identifieras med filistéerna.
Uppslagsverk › Under tiden i världen
I Bibeln · ca 1150 f.Kr. (traditionell datering tidigare) · Jisreels dal, vid Morehöjden
Gideons tre hundra
Med bara tre hundra män, som bär basuner och facklor gömda i krukor, driver Gideon midjaniternas läger på flykt i Jisreels dal.
Dom 7:1–22
Bittida följande morgon drog Jerubbaal, det är Gideon, åstad med allt folket som följde honom, och de lägrade sig vid Harodskällan; han hade då midjaniternas läger norr om sig, från Morehöjden ned i dalen. Men HERREN sade till Gideon: »Folket som har följt dig är för talrikt för att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty Israel kunde då berömma sig mot mig och säga: 'Min egen hand har frälst mig.' Låt därför nu utropa för folket och säga: Om någon fruktar och är rädd, så må han vända tillbaka hem och skynda bort ifrån Gileads berg.» Då vände tjugutvå tusen man av folket tillbaka, så att allenast tio tusen man stannade kvar. Men HERREN sade till Gideon: »Folket är ännu för talrikt; för dem ned till vattnet, så skall jag där göra ett urval av dem åt dig. Den om vilken jag då säger till dig: 'Denne skall gå med dig', han får gå med dig, men var och en om vilken jag säger till dig: 'Denne skall icke gå med dig', han får icke gå med.» Så förde han då folket ned till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: »Alla som läppja av vattnet, såsom hunden gör, dem skall du ställa för sig, och likaså alla som falla ned på knä för att dricka.» Då befanns antalet av dem som hade läppjat av vattnet, genom att med handen föra det till munnen, vara tre hundra man; allt det övriga folket hade fallit ned på knä för att dricka vatten. Och HERREN sade till Gideon: »Med de tre hundra män som hava läppjat av vattnet skall jag frälsa eder och giva Midjan i din hand; allt det andra folket må begiva sig hem, var och en till sitt.» Då tog hans folk till sig sitt munförråd och sina basuner, därefter lät han alla de andra israeliterna gå hem, var och en till sin hydda; han behöll allenast de tre hundra männen. Och midjaniternas läger hade han nedanför sig i dalen. Och HERREN sade den natten till honom: »Stå upp och drag ned i lägret, ty jag har givit det i din hand. Men om du fruktar för att draga ditned, så må du gå förut med din tjänare Pura ned till lägret och höra efter, vad man där talar; sedan skall du få mod till att draga ditned och bryta in i lägret.» Så gick han då med sin tjänare Pura ned till förposterna i lägret. Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna lågo där i dalen, talrika såsom gräshoppor; och deras kameler voro oräkneliga, talrika såsom sanden på havets strand. Då nu Gideon kom dit, höll en man just på att förtälja en dröm för en annan. Han sade: »Jag har nyss haft en dröm. Jag tyckte att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Den kom ända fram till tältet och slog emot det, så att det föll, och vände upp och ned på det, och tältet blev så liggande.» Då svarade den andre och sade: »Detta betyder intet annat än israeliten Gideons, Joas' sons, svärd; Gud har givit Midjan och hela lägret i hans hand.» När Gideon hörde denna dröm förtäljas och hörde dess uttydning, föll han ned och tillbad. Därefter vände han tillbaka till Israels läger och sade: »Stån upp, ty HERREN har givit midjaniternas läger i eder hand. Och han delade sina tre hundra män i tre hopar och gav allasammans basuner i händerna, så ock tomma krukor, med facklor inne i krukorna. Och han sade till dem: »Sen på mig och gören såsom jag; så snart jag har kommit till utkanten av lägret, skolen I göra såsom jag gör. När nämligen jag och alla som jag har med mig stöta i basunerna, skolen ock I stöta i basunerna runt omkring hela lägret och ropa: 'För HERREN och för Gideon!'» Så kommo nu Gideon och de hundra män, som han hade med sig, till utkanten av lägret, när den mellersta nattväkten ingick; och man hade just ställt ut vakterna. Då stötte de i basunerna och krossade krukorna som de hade i sina händer. De tre hoparna stötte i basunerna och slogo sönder krukorna; de fattade med vänstra handen i facklorna och med högra handen i basunerna och stötte i dem; och de ropade: »HERRENS och Gideons svärd!» Men de stodo stilla, var och en på sin plats, runt omkring lägret. Då begynte alla i lägret att löpa hit och dit och skria och fly. Och när de stötte i de tre hundra basunerna, vände HERREN den enes svärd mot den andre i hela lägret; och de som voro i lägret flydde ända till Bet-Hasitta, åt Serera till, ända till stranden vid Abel-Mehola, förbi Tabbat.Samtidigt i världen
Historikerna brukar förlägga domarna, från Debora till Simson, till 1100- och 1000-talen f.Kr.; räknar man bakåt med Bibelns egna tal hamnar man tidigare. Det var tiden efter de stora bronsåldersrikenas sammanbrott i östra Medelhavet, då filistéerna slog sig ned vid Kanaans kust. Så här såg världen ut omkring 1150 f.Kr.
EgyptenRamses III och havsfolkenca 1177 f.Kr.
Mesopotamien och Främre OrientenHettiternas slutca 1180 f.Kr.
Hattusa, huvudstaden i hettiternas rike i centrala Anatolien, övergavs och brändes, och riket gick under. Ugarit på den syriska kusten, en rik handelsstad med ett eget alfabet, förstördes samma år.
Grekland och RomDe mykenska palatsen brinnerca 1200–1100 f.Kr.
I Grekland förstördes palatsen i Mykene, Pylos och Thebe. I Pylos brände elden hundratals lertavlor skrivna med linear B, den äldsta grekiska skriften, och bevarade dem så; efteråt slutade grekerna skriva i omkring fyra århundraden.
KinaBronserna från Sanxingduica 1200–1000 f.Kr.
I Sanxingdui i Sichuan göt ett folk som är okänt i kinesiska skriftliga källor bronsmasker med utstående ögon och en figur som med sockel är omkring 2,6 meter hög, och begravde dem i gropar tillsammans med elfenben och guld.
IndienKururiketca 1200–900 f.Kr.
På övre Gangesslätten blev kuru enligt många forskare den vediska tidens första stat. Dess präster började samla och ordna vedornas hymner och reglerna för sina riter.
På andra hållStilla havets sjöfarareca 1350–800 f.Kr.
Från öar nära Nya Guinea seglade lapitafolket, känt för sin fint stämplade keramik, österut i utriggarkanoter. Omkring 900–800 f.Kr. hade de nått Fiji, Tonga och Samoa, öar där ingen hade bott tidigare.
