Smycken och sigill

Både män och kvinnor bar smycken: armband, fotsmycken, halsband och fina guldkedjor, örhängen, näsringar och fingerringar. Stenarna fattades i guld eller silver och var rundade och polerade snarare än slipade med facetter. Smycken var en gåva – Abrahams tjänare satte en ring i Rebeckas näsa och armband på hennes armar (1 Moseboken 24:47) – en sparad förmögenhet och ett krigsbyte. De kungliga huvudprydnaderna från gravarna i Ur, omkring 2700 f.Kr., visar de tidiga guldsmedernas skicklighet, och Jesaja räknar upp Jerusalems kvinnors grannlåt (Jesaja 3:18–21).

Ett sigill var en liten graverad sten eller ring som trycktes i mjuk lera så att den lämnade ägarens märke. Det visade att en kruka, en dörr eller en handling inte hade öppnats, och det undertecknade brev och köpebrev. Den grekiske historikern Herodotos noterade att varje förnäm babylonier bar ett sigill och en käpp. Sigillen hängde i en snodd om halsen eller handleden – Juda lämnade sin signetring och sin snodd hos Tamar (1 Moseboken 38:18) – eller bars som signetring. Farao satte sin ring på Josefs hand (1 Moseboken 41:42), och en persisk förordning som beseglats med kungens ring kunde inte återkallas (Ester 8:8).