Daniel i lejongropen

Rembrandt · c. 1650
Rijksmuseum, Amsterdam

Rembrandt tecknade denna grop omkring 1650 med penna och brun lavering. Ett av lejonen rättade han med vit färg, som har mörknat med tiden.

Daniel knäböjer i bön medan lejonen trängs omkring honom; ett ryter, andra ligger och vilar. Rubens ger i det andra verket vid denna vers Daniel en klippa och en röd mantel; Rembrandt ger honom bara ett stilla hörn av gropen.

Ur texten

Daniel kastad ”i lejongropen” (Daniel 6:16)

Konungen går med hast till gropen när det dagas och ropar på Daniel (Daniel 6:19–20)

Lejonens gap tillslutna, ”så att de icke hava gjort mig någon skada” (Daniel 6:22)

Konstnärens eget

Daniel knäböjande med knäppta händer; texten säger inte vad han gjorde den natten

Lejon med tunga manar, som dem Rembrandt tecknade efter levande förebild i andra skisser

Detaljer

Daniel

Han knäböjer bland lejonen med knäppta händer.

Rättat

Detta lejons huvud målades över med vitt, som nu har blivit grått.

Rytande

Till höger öppnar ett lejon sitt gap.

Tittar in

Ett ansikte kikar ned genom gropens runda öppning – kanske konungen.

Rembrandt van Rijn, Dutch, 1606–1669. Rijksmuseum, Amsterdam (Gift of C. Hofstede de Groot, The Hague; RP-T-1930-17) · Pen and brown ink, with brown wash and opaque white (oxidized) · Image: "Public Domain" (https://creativecommons.org/publicdomain/mark/1.0/); object metadata: CC0 1.0 (https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/) — Rijksmuseum Linked Art record.

Verserna

Dan 6:16–22Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.» Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns signet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel. Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; och sömnen flydde honom. Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen. Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?» Då svarade Daniel konungen: »Må du leva evinnerligen, o konung! Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har inför honom befunnits oskyldig; ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o konung.