Vem som är störst

1I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»

2Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem

3och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.

4Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.

5Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.

33Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»

34Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.

35Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»

36Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:

37»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»

46Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.

47Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och ställde det bredvid sig

48och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, han är störst.