Lyra

Kinnor, som nämns på omkring 42 ställen, var med största sannolikhet en lyra, inte en harpa: en ljudlåda av trä nedtill, två armar förenade av en tvärslå och strängar av fårtarm spända mellan dem. Hur många strängar den hade vet man inte. Många engelska biblar, bland dem BSB, kallar den ofta ”harp”, och Bibel 1917 säger ”harpa”, så ”Davids harpa” var med största sannolikhet en lyra. Första Moseboken nämner Jubal som ”stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa” (1 Moseboken 4:21), och en egyptisk gravmålning i Beni Hasan, från omkring 1900 f.Kr., visar en resande semit som bär en lyra.

Lyran var lätt nog att bära med sig vart som helst. Den unge David var redan känd som en skicklig spelman, och han spelade för kung Saul för att lindra hans ångest (1 Samuelsboken 16:23); om man knäppte med plektrum eller med bara fingrarna är inte säkert. Psalm 81:3 talar om ”ljuvliga harpor tillsammans med psaltare”. Den spelades vid avsked, gästabud och processioner liksom i templet, och i landsflykten, säger Psalm 137, hängde sångarna upp sina harpor i pilträden. Lyror finns fortfarande på judiska mynt från Bar Kokhba-upproret (132–135 e.Kr.).