Uppslagsverk › Fester och högtider
Fester och högtider
Purim
Hebreiska purim, ”lotter” · 14–15 adar, februari eller mars · från Esters bok
Purim har fått sitt namn av pur, den lott som Haman kastade för att välja dagen då judarna i det persiska riket skulle förgöras (Ester 3:7). Ordet kommer av akkadiskans puru, ”lott”, och en liten tärning av lera med inskrift, som användes för lottkastning i Assyrien under 9:e århundradet f.Kr., finns bevarad. Esters bok förlägger berättelsen till konung Ahasveros (Xerxes) tid, som regerade i Persien ca 486–465 f.Kr. Forskarna har olika syn på boken: enligt ett synsätt återger den verkliga händelser vid det persiska hovet, enligt ett annat är den en berättelse förlagd till detta hov för att förklara högtiden.
Efter den hotande dagen, den 13:e adar, vilade judarna och höll gästabud: i byarna den 14:e, i Susan den 15:e (Ester 9:17–19). Mordokai skrev att båda dagarna skulle firas varje år ”såsom gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra … så ock skänker till de fattiga” (Ester 9:22). Till skillnad från de äldre högtiderna är purim inte föreskriven i Mose lag. Enligt judisk sed läses Esters rulle upp, åhörarna för oväsen vid Hamans namn, och städer som hade murar i forna tider firar den 15:e.
Nyckelverser
I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades pur, det är lott, inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar; men på fjortonde dagen vilade de och firade den såsom en gästabuds- och glädjedag. De judar åter, som voro i Susan, hade församlat sig både den trettonde dagen och på den fjortonde; men de vilade på den femtonde dagen och firade den såsom en gästabuds- och glädjedag. Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av den mat de hava tillagat.eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dessa dagar såsom gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, så ock skänker till de fattiga.Fördenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och fördenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de själva härav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden, och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.Källor
Bearbetat och förkortat ur Tyndale Open Bible Dictionary · CC BY-SA 4.0
Tyndale Open Bible Dictionary © 2023 Tyndale House Publishers · CC BY-SA 4.0 — Feasts and Festivals of Israel: Postexilic Festivals; Purim; Calendars, Ancient and Modern: Jewish Festivals
Bearbetat ur Tyndale Open Bible Dictionary: artiklar utvalda, förkortade och återberättade med egna ord (bara historia, natur och vardagsliv) och, på andra språk än engelska, maskinöversatta. Originalverket av Tyndale House Publishers finns fritt tillgängligt på tyndaleopenresources.com.
