Intåget i Jerusalem

1När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar

2och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.

3Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.»

4Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:

5»Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'»

6Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem

7och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.

8Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.

9Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!»

10När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?»

11Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.»

1När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar

2och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.

3Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit.»

4Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.

5Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?»

6Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.

7Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.

8Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.

9Och de som gingo före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.

10Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!»

11Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.

28Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.

29När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna

30och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.

31Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»

32Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.

33Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»

34De svarade: »Herren behöver den.»

35Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.

36Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.

37Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;

38och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»

39Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»

40Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»

12När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,

13togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som är Israels konung.»

14Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet:

15»Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.»

16Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.

17Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda.

18Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde att han hade gjort det tecknet.

19Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.»