Korsfästelsen

32Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

33Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),

34räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.

35Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

36Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.

37Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»

38Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

39Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet

40och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»

41Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:

42»Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.

43Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»

44På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.

21Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

22Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).

23Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.

24Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få.

25Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.

26Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»

27Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.

29Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!

30Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.»

31Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.

32Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro.» Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.

26När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

27Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.

28Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.

29Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'

30Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'

31Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»

32Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.

33Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

34Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --

35Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»

36Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin

37och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»

38Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»

39Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»

40Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?

41Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»

42Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»

43Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»

17Och han bar själv sitt kors och kom så ut till det ställe som kallades Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.

18Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på vardera sidan, och Jesus i mitten.

19Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den på korset; och den lydde så: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.»

20Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesus var korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska, på latin och på grekiska.

21Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: »Skriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.»

22Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.»

23Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, togo de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Också livklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utan var vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.

24Därför sade de till varandra: »Låt oss icke skära sönder den, utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.» Ty skriftens ord skulle fullbordas: »De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.» Så gjorde nu krigsmännen.

25Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.

26När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin moder: »Moder, se din son.»

27Sedan sade han till lärjungen: »Se din moder.» Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.