36Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48I kunnen vittna härom.
49Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»