Tabernaklet

Tabernaklet var en flyttbar helgedom, ett tält på en ram av trä. Andra Moseboken beskriver det i detalj: upprättstående bräder av akacieträ överdragna med guld, täckta av tio tygvåder av linne i mörkblått, purpurrött och rosenrött med vävda keruber, och sedan lager av gethår, rödfärgade vädurskinn och läder. Det var omkring 30 alnar gånger 10, ungefär 13,5 gånger 4,5 meter, och delades av en förlåt i det heliga, med ljusstaken, skådebrödsbordet och rökelsealtaret, och det allraheligaste, där arken stod. En förgård med omhängen av linne, omkring 45 gånger 23 meter, rymde kopparaltaret och bäckenet.

Hantverkare under ledning av Besalel av Juda och Oholiab av Dan byggde det, och folket gav så mycket att de fick besked att sluta (2 Moseboken 36:6). Det restes under andra året efter uttåget. Under vandringen bar leviterna det: kehatiterna de heliga föremålen, gersoniterna tygvåderna, meraritterna bräderna. Flyttbara helgedomar var kända i Egypten. I landet stod tältet i Silo (Josua 18:1) och senare i Gibeon (2 Krönikeboken 1:3), tills templet i Jerusalem ersatte det.