Nebukadnessar byggde upp Babel i stor skala. Dess Ishtarport, klädd med blåglaserat tegel och rader av tjurar och drakar, har byggts upp på nytt i Berlin av de utgrävda delarna.
Uppslagsverk › Under tiden i världen
I Bibeln · 587/586 f.Kr. · Jerusalem
Jerusalems fall
Nebukadnessars babyloniska här bryter in i Jerusalem, bränner templet och för bort folket i fångenskap.
Och Sidkia avföll från konungen i Babel. Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden; på tionde dagen i månaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin här till Jerusalem och belägrade det; och de byggde en belägringsmur runt omkring det. Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias elfte regeringsår. Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade något att äta. Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de båda murarna (den port som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldéerna lågo runt omkring staden; och folket tog vägen åt Hedmarken till. Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrat sig. Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske konungen i Ribla; där höll man rannsakning och dom med honom. Och Sidkias barn slaktade man inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen; och man fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel. I femte månaden, på sjunde dagen i månaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom den babyloniske konungens tjänare Nebusaradan, översten för drabanterna, till Jerusalem. Denne brände upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i eld. Och murarna runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här av kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig, och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som hade gått över till konungen i Babel, så ock den övriga hopen, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. Men av de ringaste i landet lämnade översten för drabanterna några kvar till vingårdsmän och åkermän. Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde kopparen till Babel. Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de bort. Likaledes tog översten för drabanterna bort fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. Vad angår de två pelarna, havet, som var allenast ett, och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa föremål icke vägas. Aderton alnar hög var den ena pelaren, och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det på den andra pelaren, över nätverket. Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte Sefanja, prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt vid tröskeln, och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av konungens närmaste män, som påträffades i staden, så ock sekreteraren, den härhövitsman som plägade utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk, som påträffades i staden -- dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske konungen i Ribla. Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortfört från sitt land.Samtidigt i världen
Nebukadnessar av Babel intog Jerusalem 597 f.Kr. och förstörde det 587 eller 586 f.Kr. (källorna tillåter båda). En babylonisk krönikatavla anger till och med dagen för det första intagandet: den 2 adar, i mitten av mars 597 f.Kr. Så här såg världen ut under de åren.
Herodotos berättar att filosofen Thales från Miletos förutsade en solförmörkelse som avbröt ett slag mellan lyderna och mederna; astronomerna daterar den till den 28 maj 585 f.Kr. Om Thales verkligen förutsade den är omstritt.
I Lydien, i dagens västra Turkiet, präglades de första mynten av elektrum, en naturlig blandning av guld och silver, stämplade med ett lejonhuvud. Dessförinnan vägde man upp silvret, något som ordet sheqel, ”vikt”, påminner om.
Farao Neko II, som dödade kung Josia vid Megiddo (2 Konungaboken 23:29), påbörjade en kanal från Nilen till Röda havet. Herodotos berättar också att sjömän som han sände ut seglade runt Afrika.
Greker från Miletos grundade handelsstäder på Svarta havets norra kust: Pantikapaion, dagens Kertj på Krim, omkring 600 f.Kr., och Olbia nära Södra Bugs mynning i dagens Ukraina. De bytte vin och olivolja mot säd och fisk.
I norra Indien växte sexton kungadömen och republiker, mahajanapadas, fram kring nya städer vid Ganges och dess bifloder. Ett av dem, Magadha, blev senare kärnan i Indiens första stora imperier.