Slunga

Herdarna använde först slungan för att driva bort vilddjur från sina hjordar, och den blev ett krigsvapen eftersom den var så enkel: två snören med en ficka emellan och stenar som låg på marken. Slungaren svängde den runt huvudet och släppte det ena snöret. En övad slungare kunde kasta en sten upp till omkring 180 meter (600 fot), och han kunde skjuta uppåt mot försvararna på en stadsmur. Träffsäkerhet krävde lång övning: Benjamin hade 700 vänsterhänta män som ”kunde med slungstenen träffa på håret, utan att fela” (Domarboken 20:16).

David gick ut mot Goljat med sin herdestav, fem släta stenar ur bäcken och sin slunga, och stenen träffade filistéen i pannan (1 Samuelsboken 17:40, 49). Kung Ussia försåg senare hela sin här med slungstenar (2 Krönikeboken 26:14). Arkeologerna hittar slungstenar i hundratal – kulor av flinta eller kalksten ungefär lika stora som en tennisboll – vid belägrade städer som Lakis.