Elia tas upp i en vagn av eld

Giuseppe Angeli · c. 1740/1755
National Gallery of Art, Washington

Giuseppe Angeli, en venetiansk målare som utbildats i Giovanni Battista Piazzettas verkstad, målade denna stora duk omkring 1740–1755 för kyrkan San Giorgio in Alga, på en ö i Venedigs lagun. Den lämnade kyrkan när klostret stängdes 1806–1807.

Elisa knäböjer i en brun klädnad och slår ut med armarna. Ovanför honom stegrar sig två vita hästar i molnen, och Elia, vitskäggig, sitter i en vagn av lågor och ser uppåt, med den vita manteln virvlande omkring sig. Ett gyllene hjul snurrar till höger.

Ur texten

Vagnen av eld och dess hästar (2 Konungaboken 2:11)

Elia som far upp till himmelen (2 Konungaboken 2:11)

Elisa som ser det och ropar (2 Konungaboken 2:12)

Vatten nedanför – Jordan, som de just hade gått över (2 Konungaboken 2:13)

Konstnärens eget

Vita hästar i stället för ”hästar av eld” – bara vagnen brinner

Elia sittande lugnt med blicken uppåt, i stället för att ryckas upp i en stormvind

Elisa i en tung mantel fodrad med päls

Detaljer

Hästarna

Två vita hästar stegrar sig i molnen.

Elia

Vitskäggig åker han i vagnen, med blicken mot himlen.

Elisa

Knäböjande slår han upp armarna.

Hjulet

Ett gyllene vagnshjul omslutet av lågor.

Floden

Vatten vid kullens fot.

Giuseppe Angeli, Venetian, 1712–1798. National Gallery of Art, Washington (Samuel H. Kress Collection, 1952.5.70) · Oil on canvas · NGA Open Access: "Images of these works are available free of charge for any use, commercial or non-commercial, under Creative Commons Zero (CC0)." (NGA open data: published_images.csv openaccess = 1)

Verserna

2 Kung 2:9–14När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: »Bed mig om vad jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig.» Elisa sade »Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till.» Han svarade: »Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig; varom icke, så sker det ej.» Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen. Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!» Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken. Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände så om och ställde sig vid Jordans strand. Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: »Var är HERREN, Elias Gud?» Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över.