Getsemane

36Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

37Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

38Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

39Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

40Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

41Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

42Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

43När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

44Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

45Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

46Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

32Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»

33Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.

34Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»

35Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.

36Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»

37Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?

38Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

39Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.

40När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.

41För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.

42Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.

40Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

41Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

42och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

43Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

44Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

45När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

46Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»