Profeten Hesekiel

Hesekiel var en präst, Busis son, som fördes till Babylon 597 f.Kr. med kung Jojakin och den första gruppen landsflyktiga från Jerusalem. Han bodde i Tel-Abib vid floden Kebar och fick där sin kallelse som profet 593 f.Kr. Hans bok återger hans budskap till de landsflyktiga under omkring tjugo år, före och efter Jerusalems fall 586.

Boken är känd för sina syner: Guds vagnstron, bokrullen som han får befallning att äta, dalen med de förtorkade benen och det nya templet. Den berättar också att han inte sörjde när hans hustru dog, som ett tecken för de landsflyktiga på förlusten av templet (Hesekiel 24).