Vad som gör en människa oren

1Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:

2»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»

3Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?

4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

5Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

6I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

7I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

8'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

9och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.

11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»

12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»

13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»

16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?

18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

1Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom;

2och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.

3Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,

4likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.

5Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?»

6Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

7och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'

8I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»

9Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!

10Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

11Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva),

12då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder.

13På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»

14Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån.

15Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»

17När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal.

18Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,

19eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren.

20Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.

21Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,

22äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.

23Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»