Hieromartyren Charalampos och med honom martyrerna Porfyrios, Baptos, Theoktistos och tre kvinnliga martyrer

Charalampos var biskop av Magnesia i Mindre Asien under Septimius Severus regering (193–211). Han greps för sin predikan och fördes inför ståthållaren Lukianos och befälhavaren Lukios; enligt hans levnadsbeskrivning sade han under förhöret att han hade levt i hundratretton år. Han vägrade offra, berövades sina liturgiska kläder, och hans hud slets sönder med järnkrokar. De två soldater som torterade honom, Porfyrios och Baptos, förklarade sig vara kristna och halshöggs, och tre kvinnor som såg på kom också till tro.

Enligt levnadsbeskrivningen bad den gamle biskopen att det land där hans reliker skulle vila måtte skonas från hungersnöd och pest, och han dog innan han hann halshuggas, ca 202. Galina, kejsarens dotter, begravde hans kropp.