Förklaringen på berget

1Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro allena.

2Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.

3Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.

4Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är oss gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»

5Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom.»

6När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i stor förskräckelse.

7Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och varen icke förskräckta.»

8När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.

2Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;

3och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.

4Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.

5Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»

6Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.

7Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»

8Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.

28Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för att bedja.

29Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blevo skinande vita.

30Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.

31De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.

32Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som stodo hos honom.

33När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus: »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligen icke vad han sade.

34Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.

35Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den utvalde; hören honom.»

36Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där allena. -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på den tiden något av vad de hade sett.